Hög som ett hus...

T och jag kom precis ner ifrån ovanvåningen. Min tumme blöder och jag har en blödning under huden på insidan av handflatan. Wonderful. Så vad har vi då hittat på? Jo, vi har skruvat ihop vår nya skänk ;o) Vi är dock inte klara ännu, men va fan....man kan inte hålla på dygnet runt.

Jag hör min lilla kille från andra sidan huset kämpa med sin andning. Suck....

Dessutom kliar han sig fördärvad just nu. Vi började nyligen använda ett nytt tvättmedel. Via istället för Skona. T fick ett XXL Pack Via Color på jobb och det hade varit lite dumt att inte använda det. Men vi får helt enkelt gå tillbaka till Skona och hoppas på att detta är anledningen till kliandet. Pollensäsongen drar ju inte igång förrän i mars. Så det kan det ju inte bero på.

Jag kommer nog att däcka i soffan så fort jag sätter mig ner. Har varit en helt underbar dag, men också lite psykiskt påfrestande.

Vi började morgonen med att mysa under en filt och titta på Bolibompa. Roboten Rob är favoritprogrammet just nu på SvtB. Sen lagades det mannagrynsgröt och sen började jag planera timmarna fram till 11:40 då vi skulle vara på sjukhuset.

10:45 åkte Stesoliden fram. Trodde inte Isak skulle vara så medgörlig som han var. Han vill ju inte ens ta tempen. Men suppen hamnade där den skulle och tårarna rann längs min ängels kinder. "Det svider och gör ont" sa han :o( Det tog en lång stund innan han ens vågade röra på benen. Sen tog det fem till tio minuter innan det "kickade in". Jisses! Det går inte i ord att beskriva timmen efter detta!? Han blev hög som ett hus. Hade inte kontroll på sina kroppsrörelser, men trodde samtidigt att han var typ stålmannen.

Det var väldigt underhållande att lyssna på honom, det måste jag säga. Samtidigt som det kändes förjävligt eftersom jag var helt säker på att det ändå inte skulle hjälpa. Han skulle inte gå med på undersökningen ändå.

Jag fick efter många om och men in honom i bilen. Han hängde och slängde i bilstolen. Sjöng och diskuterade med sig själv.

- När kommer jultomten igen....frågade han helt plötsligt mitt i alltihopa ;o)

När vi kom till sjukhusreceptionen så trodde hon som skulle anmäla oss att Isak var hög för att han skulle opereras. Truten gick i ett på honom och alla där tyckte han var oerhört underhållande. När vi kom upp på avdelningen så trillade Isak liksom in över tröskeln och alla vände sig mot oss. Tre sköterskor kom till undsättning, men jag sa att jag hade läget under kontroll.

Det tog bara någon minut, sen fick vi komma in till doktorn. "Oj, han är väldigt påverkad". Ja, det skulle man kanske kunna säga.

Påverkad, men inte lättlurad. För när sprayet åkte fram blev det tvärstopp.

Läkaren var väldigt pushig, men sköterskan sa direkt nej till att vi skulle försöka att tvinga honom. Det får bli narkos, sa hon. Halleluja! Varför väljer man inte detta ifrån början? Det är ingen hårfin slang man stoppar upp i näsan....den är minsann ganska grov.

Vi fick stanna på sjukhuset i en timme. De ville inte släppa iväg oss eftersom Isak var så "borta". Så jag fick läsa lite böcker för honom. Det var faktiskt riktigt mysigt. Han var trött och satt och tvinnade min hud i armhålan. Men somnade, det gjorde han inte ;o) Inte min huligan inte.

När vi sen fick åka hem sa läkaren att jag inte fick ge honom något att äta förrän han återgått till sitt normala. Men jag åkte raka vägen till Burger King som jag lovat och hämtade hem lite föda. Sunkmat har nog aldrig smakat så gott och Isak blev fort bättre när han fick mat i magen. Anledningen till att man inte ska äta är att man kan svälja fel och sätta det i halsen.

Så nu måste vi vänta på ett tredje besök. Jag hoppas innerligt att de hittar "felet". Det förtjänar min lilla kämpe efter tre års sömnstörningar.

Nu ska jag upp och skura golvet på toaletten. Isak lyckades kissa överallt utom just I toaletten. Så kändes det i alla fall ;o) Fattar inte varför han envisas med att stå upp. "Det gör de på dagis". För han har minsann inte sett pappa T göra det. Turkar sitter ner och kissar...i alla fall mitt exemplar ;o)

Nedan en video på Isak innan avfärd.

Lagen om alltings jävlighet...

Här sitter jag....helt slut i rutan och i behov av ett par mysbyxor, en filt, ett glas cola och bästa platsen i soffan. Men NEJ, så bra ska vi inte ha det! Istället sitter jag och väntar på att en snubbe ska komma och knacka på dörren och prata larm?! Larm som vi redan har via Securitas. Med andra ord...ett besök som är helt jävla meningslöst.

Varför undrar ni? Låt mig börja från början....

Dagen har varit bra. Fram till ungefär klockan 16:30 för att vara exakt.

Jag och T bestämde oss för att hämta tillsammans och strålade samman här hemma och körde gemensamt bort till dagis. Isak blev eld och lågor. Först såg han sin pappa (som liksom sprang före för att få den första underbara reaktionen) och blev jätteglad och sen kom kära lilla mamma...och lyckan var fulländad ;o)

En fröken får då för sig att göra denna lycka ganska kortvarig. Berättar att Isak tillsammans med en annan pojke försökte rymma igår. Yeah right!? tänkte jag men fortsatte att lyssna, väluppfostrad som jag är. Hur kan min son öppna en grind som han inte ens når upp till om han står på tå?

Det finns en pojke, vi kallar honom M, som är alla föräldrars mardröm. Han är stor, stark, hårdhänt och helt jävla galen. Adhd deluxe! Tyvärr är det så att de andra barnen tycker att han är cool, skrattar åt allt han gör och tror på allt han säger.

Den här killen hade då igår öppnat grinden och fått med sig Isak, som en "partner in crime". De var väl typ halvvägs ut innan de blev upptäckta. Båda blev utskällda. Helt rätt enligt mig. MEN, sen hade killen sagt att det var Isak som sa att han skulle öppna grinden. Dra den om Rödluvan också är du snäll! M är en rymmare, det berättade hans mamma när han var här hemma och lekte en dag för några månader sedan. Han rymde flera gånger ifrån sin gamla förskola.

Pratade med Isak i bilen och han sa att det var M som sa att de skulle öppna grinden och "smita". Utan minsta tvivel tror jag på honom. Jag vill inte att han ska umgås med denna pojke. På fritiden styr vi ju det själva i denna åldern, men på dagis....där har vi ingen koll över huvudtaget. Ryyyys. Inte skoj!

Missförstå mig nu inte. Det är inte så att jag går och tror att min son är en ängel utan vingar. Far from it. Barn ska hitta på bus och hyss, den hör liksom till. Men i den här pojkens fall (M) så har gränsen för normalt nåtts för längesedan.

Hur som helst....vi körde sedan till Apoteket. Detta för att hämta Stesolid. Ett preparat som används vid ängslan, ångest och rastlöshet enligt bipacksedeln. Härligt ;o) Doktorn hade ju missat detta förra veckan och jag ringde i måndags för att fråga vad som hänt och idag blev jag uppringd och informerad om att suppositorierna kunde hämtas.

Damen i kassan var oerhört hjälpsam men också lite frågande till varför en liten kille skulle ha dessa. Sen såg hon i datorn att de inte hade preparatet hemma. Jippie! Lagersaldo 0. Bara till att slänga sig i bilen in mot stan....IGEN.

Vi åkte först hem och åt lite kvällsmat sen körde jag själv in till stan. Älskar att köra bil när det är lite trafik. Det är så avkopplande. Mindre avkopplande var det i södergående riktning, med alla som stressade hem efter jobb :o)

Kom in till Apoteket i Köpcentret. Även här en trevlig apotekare med något knagglig svenska.

- "Jaak fåurståur inte våför dåm skrickat dig hit, vi hår ingga i lager".

Amen du skojar halvskrek jag :o) Hon började då istället att läsa om preparatet. Även hon verkade djupt bekymrad över ordinationen till en sådan liten pojke. Doseringen är lika hög som för en vuxen sa hon. HJÄLP tänkte jag inombords, men läkare brukar ju ha koll på läget intalade jag mig själv. Hon suckade djupt.

Efter en stund insåg hon att hon förstått deras nya datasystem fel. Det fanns mycket riktigt ett paket i lager. Ett paket med tio suppositorier för vuxna...och vi behöver bara en. What a waste ;o)

Suppositorier förresten...det hade jag fått för mig var något man tog oralt....but oh no! You put it up your as :o( Det blir spännande imorgon! Allt var så mycket lättare förr när det lilla livet inte visste vad som väntade honom.

Med morgondagens droger gick jag med ett leende på läpparna på blomjakt i affären bredvid. Fem vackra skapelser som kommer att förgylla mitt hem blev det.

När jag sen skulle backa ut från min p-ruta hände något vanligt förekommande i staden som Gud glömt. Någon hade först om främst parkerat precis bakom mig. Kanske skulle han ha min plats vad vet jag? Tur man har backsensorer i alla fall tänkte jag och la i backen och gasade på. När jag sen ska köra iväg kommer det en bil ganska fort rakt mot mig?!

Han har först och främst kört mot en "förbud mot infart" skylt. För den uppmärksammade jag när jag gick mot min bil. Det märktes på hans hetsiga körning att han förmodligen förstått detta också. Sen tvärnitar han, lägger i backen och glider in i handikapprutan två bilar ifrån mig.

Döm om min förvåningen att det sitter en nysvensk vid ratten och ytterligare en vid sidan om. Handikappad?! Förmodligen lika troligt som att Jesus kunde gå på vatten. Det enda stället han är handikappad är i sin lilla ärthjärna. Fucker!

Fördomsfull? Kanske det kanske. Rasist. Hell no. Jag är ju för guds skull gift med en utlänning. Men jag sätter mitt liv på att det endast, i ett fall av tusen, skulle vara en svenne banan bakom ratten. Som utan samvete snor en sjuk människas rättighet till en något drägligare shopping.

Hi hi, jag brände gummi när jag slirade därifrån. Irritationen satt tyvärr i hela vägen hem.

När jag kom hem badade mina älskade pojkar. Pappa T hade några minuter innan min hemkomst varit tvungen att stiga upp ur vattnet. Det ringde på dörren och han trodde att det var jag. Där stod då den här larmkillen som jag började berätta om i det här inlägget. Istället för att göra lidandet kort och säga "nej tack, jag är inte intresserad" så sa T att han i så fall fick komma tillbaka senare "för jag badar med min son". Snubben sa då att han skulle komma tillbaka vid nio.

Så vad gör då en sådan som jag när jag får reda på detta. Jo, jag börjar tokstäda! Kan ju inte ta in en främling i detta råttboet tänkte jag ;o)

En timme senare var det ganska fint om jag får säga det själv.

MEN, nu sitter jag här. Klockan är 22.00 (har även hunnit lägga Isak) och larmkillen lyser med sin frånvaro.

Ser det från den ljusa sida. Skönt att slippa en försäljare....och skönt att hemmet är rent och i ordning!!

Turkisk choklad och soffmys väntar! Det är inlägget blev nog smått förvirrat känns det som ;o)

Imorgon blir en häääärlig dag...men piller i rumpan, slangar i näsan och en drogad fyraåring.

Peace, love & understanding!

Nu jävlar!

Nyss hemkommen ifrån en underbar väninna. Vi har diskuterat våra framtida liv som vältränade och välmående sexobjekt ;o)

Detta diskuterades under intag av kaffe, cola, jordgubbar, glass, mörk choklad och Ahlgrens bilar. Because we´re worth it!

Så nu är det bokat Indoor Walking på torsdag och Body Balance på söndag. En bra början om inget annat!

Nu ska jag göra mig redo för sängen. Min lille älskling hade vaknat när jag var iväg och ropat hjärtskärande efter sin mamma. Naw, mitt lille hjärtegull.

Halleluja! Himmelriket here we come!

Ny ring...

En sådan här ring skulle jag vilja ha! Hur fin som helst till festliga tillfällen.

Dock verkar det som om den inte säljs längre. Buhu :o(

Jag borde sitta på motionscykeln vid denna tiden, men jag ooooorkar inte. Jag hatar träning, let´s face it :o(

En helg till ända...

Då var ännu en härlig helg förbi :o( Varför går tiden så fort?

Ska kanske byta min lediga dag så småningom så jag får en extra lång helg? Från onsdagar som jag har idag, till måndagar. Tål att tänkas på.

Igår tog mormor och morfar Isak till Tropikariet. Hade det faktiskt på känn och gissade rätt när vi fick en bild mms:at till oss. Jag vill också dit! Tänk att få spatsera omkring bland apor och andra djur och komma riktigt nära. Häftigt.

Isak hade väl till en början haft myror i brallan och sprungit igenom alla miljöer, men andra varvet gick bättre ;o)

T och jag började vår dag på tu man hand i Gallerian ett stenkast härifrån. Först var vi hos optikern för att titta på nya bågar...men lyckades ta oss därifrån tomhänta. Sen skulle vi till Apoteket för att hämta ut lugnande medel till Isak inför onsdagens sjukhusbesök.

Men det fanns inget?! Den senaste receptet, som vi kunde hämta ut, var en kräm ordinerad i april 2011. Jaha, trevligt! Har jag faktiskt aldrig tidigare varit med om. Livet är fullt av överraskningar. Så det blir till att ringa sjukhuset på måndag och undra vart i kommunikationen det gick fel ;o)

Sen skulle vi lämna vår turkiska kelim-matta på tvätt i stan, men där gick vi bet. De hade inte öppet, vilket vi misstänkte. Men friskt vågat, hälften vunnet.

Därefter styrde vi kosan mot Svenska Hem. Hittade några snygga sänglampor, men valde att leta vidare.

Sen blev det ett stort köpcentrum. Inne på Ecco köpte jag mig ett par nya, ganska fula men väldigt bekväma, skor ;o) Pappa T unnade sig en sjukt dyr, men ack så snygg, datorväska på samma ställe.

Vi fyllde våra magar med mat och vars en Redfellas.

Mätta och belåtna köpte vi ny kaninmat i en djuraffär vi inte varit i på flera år. I affären där T normalt köper maten har de slutat att saluföra märket våra kaniner är vana vid och de fullständigt ratade det T köpte istället.

Bor man i ett garage där ens drickvatten fryser till is....ja, då är man minsann värd den mat man tycker bäst om. Så vi åker land och rike runt om det behövs!

Dagens sista stopp var Mio. Jag fullkomligt älskar denna möbelaffär. Hade kunnat smälla flera miljoner utan att anstränga mig nämnvärt ;o) Vi beställde en ny byrå till ovanvåningen och såg ut en ny soffa.

Well, enough om detta. Hur intressant är det att läsa om vad en turk och en svenne banan hittar på en lördag när de är barnfria ;o)

På kvällen bjöd vi mormor och morfar på middag och huliganen var ORDENTLIGT trött. Lite Adhd varning när klockan närmade sig nio....

Vi såg Melodifestivalen efter maten och jag måste säga att jag tyckte det var riktigt bra. För en gångs skull gick båda mina favoriter vidare till final. Loreen och Dead by April.

Loreen for President!

Men lilla Marie Serneholt. Pinsamt att försöka göra en Britney. Hennes nummer kändes som ett sorgligt försök att efterlikna Brittans MTV VMA framträdande ifrån 2000.

http://www.youtube.com/watch?v=rbLBepj86Wc

När vi ända pratar om Maries kroppsstrumpa så kommer jag att tänka på vårmodet som börjar fylla klädesbutikerna i detta avlånga land. Gick förbi MQ idag och jag vet inte..... Det här med pastellfärgade jeans/byxor. Bra eller Anus? Hiss eller Diss? Najs eller Bajs? Jag säger nog Anus på den frågan. Jag gillar det INTE och jag hoppas att jag inte blir ett modeoffer i vår/sommar. Att jag inte faller för trycket. Brukar inte göra det, men man ska aldrig säga aldrig.

Kom på att jag har ett dagens citat. Jag, T och Isak lekte tafatt och kurragömma i två/tre timmar idag. Skitkul hade vi. Man blir aldrig för gammal för sådana lekar. Vi tryckte in oss i trånga garderober, i mörka klädkammarutrymmen och under sängar. Den som letade fick springa omkring med min gamla gitarr och spela. Så att man liksom hörde när det var dags att sluta andas :o)

När Isak och jag har tryckt in oss under sängen i sovrummet så tittar han på mig med lidelse i blicken.

- Jag älskar dig mamma.

- Jag tycker att du ser ut som en ängel.

Sekunden efter får han panik när han hör T närma sig med gitarren och glömmer för en sekund att han ligger under en säng. Han lyfter hastigt på huvudet och drämmer det i ribborna. Vi skrattade gott och blev därav hittade utan större ansträngning av gitarristen ;o)

Nej, nu ska jag ta tillvara på återstoden av dagen!

Mormor och morfar köpte slime till Isak på deras äventyr.

Helt fantastiskt är det. Lekt med det flera gånger idag!

Tropikariet

Försöker dölja sin rädsla ;o)

Fylld till bristningsgränsen...

Jag har ätit som besatt idag. Från morgon till kväll vill jag påstå. De senaste timmarna har det blivit mycket lösgodis.

Men det är synd om mig....röda veckan är faktiskt ganska plågsam numera :o( Så det så!

Isak är fortfarande vaken och på ett fantastiskt humör.

Annat var det igår. Då somnade han, fastän morfar var på besök, klockan halv sex i soffan. Pang bom, så var han borta. Stackars morfar satt kvar och snackade en stund, men åkte sen hem...snuvad på lite kvalitetstid med huliganen.

Tim och jag fixade kvällsmat. Åt framför tv:n och pillade med våra tekniska prylar. Någon timme senare rörde han den smått förvirrade på sig. Han gnydde, vände och vred. Vi reagerade....men liiiite för sent. En nerkissad soffa var ett faktum.

En liten kaotisk stund följde. Av med klädsel på soffan osv. Jag hade tvättat hela klädseln dagen innan, så det kom ju verkligen lägligt. Or not! ;o)

Sen lade vi Isak i sängen. Där sov han ytterligare någon timme. Sen kissade han igen. Samma kaos. Av med påslakan, örngott och lakan. Isak fick ligga med mig i soffan undertiden som T röjde.

Vid fyra sen, så vaknade han med orden "är det morgon nu". Nej Isak, det är det INTE. Sen somnade han om och vaknade sju.

Ha ha, snacka om att vara trött. Han kissar i princip aldrig på sig om natten. Men utvilad blev han...med tanke på att klockan nu är 22:18 och att han inte visar några som helst tecken på att vilja somna.

Borstade tänderna på honom innan. Tog en ordentlig titt i hans mun och kan väl konstatera att vi måste intensifiera tandborstningen. Båda tänderna i svängen i överkäken är ordentligt gula. INTE OK! Här ska det bli förbättring! Han ska ha lika fina tänder som jag alltid haft.

Det är mycket vilja just nu. I morse skulle han absolut inte gå till dagis. Det blev vilda diskussioner om allt.

Tillslut kände jag mig tvungen att vara lite elak. Så jag sa "nu går jag" och drämde igen ytterdörren. Gömde mig sen bakom sopkärlet precis utanför. Isak fick panik. Han grät och skrek efter mig. Hemskt, hemskt...men jag lät honom hållas en liten stund. Sen gick jag fram till honom. Krokodiltårarna rann ner för hans kinder. Då sa jag till honom att jag inte vill bråka varje morgon. Jag sa att han är den jag älskar mest i hela världen och därför blir jag så ledsen när han hela tiden måste tjivas.

Message delivered om man säger så. Han blev min underbara, varma och känsliga lilla pojke igen. Han som alltid finns där någonstans under den trotsiga ytan :o) *kärlek*

Imorgon ska mormor och morfar ta med Isak på äventyr. Vad de ska göra är hemligt än så länge ;o)

T och jag ska ta tillfället i akt och fixa en massa ärenden...meaning...smälla lite pengar.

Nej, nu ska jag korka upp en cola *ler* och njuta av en timmes lugn innan jag själv förmodligen somnar.

Denna fantastiska bild på Madonna hittade T och jag häromdagen i turkisk tidning.

Jag är nog hellre slapp och dallrig, tack!

Dagens lunch på favoritstället!

Tuppwallenbergare med potatispuré, lingon och ärtor.

Helt sjukt gott och salladsbordet är minst lika bra!

Yum!

Lite rädd för doktorns undersökning...

Igår blev det inte något skrivet här eftersom jag kom hem nio ifrån jobb. De sista fem timmarna satt vi med ett "grupparbete". Det var oerhört trevligt och vi åt massor av onyttigheter ;o) Men man blir trött efter så många timmar även om man bara sitter på sin slappa gump.

Vi började dagen (idag) med en tripp till Konsum. Ingen morgon utan mannagrynsgröt och mjölken var slut. Panik!! ;o)

Väl där så kunde man ju inte låta bli de varma nybakade bullarna. Vi valde vars en och lite annat smått och gott och åkte hem med ett leende på läpparna. En stor portion gröt och bulle med ost. För Isaks del blev det dock en croissant. Ett märkligt val enligt mig som äcklas av de franska bakverken. Blä!

Två timmar senare lockades vi ut av solens strålar. Det var helt underbart de första tio minuterna....sen var det mer en nära döden upplevelse :o( Fy f-n vad kallt! Det är så kallt att jag liksom blir förbannad. Förbannad över att man är så jäkla dum som stannar i ett land där det bara är varmt typ fem månader om året. Man ser sin kropp sakteliga brytas ned. Torr hud, nariga läppar, elektriskt hår, spruckna fingertoppar and so on. För att inte tala om köldallergi...en diagnos jag fick för hundra år sedan. Har jag väl börjat frysa så går det liksom ända in i märgen och sen börjar det klia som värsta soleksemen.

Men Isak, han var nöjd. Tyckte faktiskt riktigt synd om honom när jag tvingade in honom efter en timme. Han ville verkligen inte men jag mutande med än det ena, än det andra. Det var tillslut falukorven (korv stroganoff) som fick honom att lämna lekplatser, den nya kattkompisen och vaktandet av den döda kaninen som kråkorna kalasade på.

Efter den delikata?! lunchen bar det av till sjukhuset. Besöket gick över förväntan måste jag säga. Personalen var helt underbar. Den bästa någonsin. Vi berättade och spelade upp små snuttar som jag filmat med min iPhone. Sen fick han lägga sig på en säng och så filmade de i hans öron. Sen tittade de i hans hals. De fick honom att tycka att det var spännande.

Men sen åkte blått bedövningsspray fram. Detta sprayas upp i näsan för att bedöva inför filmandet i svalget. De för upp en liten kamera i näsan som sedan förs ner i svalget. Isak fick panik kan man väl säga. Precis vad jag hade förväntat mig. Så där tog det slut.

Vi fick bokat en ny tid. Nästa onsdag. Ännu en simlektion åt helvete. Då ska vi ge honom lugnande medel en timme innan och förhoppningsvis blir han mer medgörlig då. Funkar det då inte så blir det narkos.

Det de i alla fall sa idag var att han andning är ansträngd även i vaket tillstånd...så något är det som inte är som det ska.

Usch....vi hämtade pizza och pommes innan. Varför?! Det frågar man sig alltid efteråt. Fy vad man känner sig grisig :o(

Nu ska jag ta hand om min älskling. Göra skumbad och fylla badkaret med favoritleksakerna. Pappa T har tänt ljus över allt. Här ska det mysas!

Asimo fick följa med på promenaden

Blev slängd i marken och märkt för livet när Isak protesterade mot fotograferandet ;o)

Ibland blir man lite sugen på katt!

Stjärnkikare i världsklass

C - You will be missed! <3