Romantik i huvudstaden...

I fredags åkte T och jag till Stockholm. Jag kan inte minnas senast vi hade tid för varandra och bara fanns till. Inga tider att passa, ingen disk, ingen tvätt, ingen matlagning, inget jobb, ingen stress och ingen liten huligan med energi som en påtänd tonåring.

Att bara ligga i sängen och titta på tv med choklad och chips bland lakanen. Att avnjuta en hotellfrukost i lugn och ro och se andra småbarnsföräldrar springa rundor. Att vandra omkring på en Galleria i flera timmar och bara titta på allt och ingenting. Att ta ett varmt skumbad och sen, liten skrumpen och len, vira in sig i en nytvättad badrock.

Detta borde man göra oftare!

Anledningen till att vi åkte upp var att en vän fyllde fyrtio och hade bjudit till fest på lördagen. Vi var de enda ifrån Skåne, men kunde göra oss förstådda ;o)

Festen var underbar med mycket trevliga människor och maten var fantastisk. Faktiskt första gången jag äter hummer som var en av förrätterna. Yum!

Om ni läser detta H & T....tack så mycket för allt! Både middagen i fredags och festen i lördags! Vi får bjuda igen när ni letar er ner på sydligare breddgrader.

Isak har haft det mysigt med mormor, morfar, Cissi & Christian. I fredags sov han hos M&M och i natt sov han med C&C här hemma hos oss.

T snarkar gott här bredvid mig och Isak just nu. Borde han inte vara utvilad efter denna helg?! :o) Han ska dock sättas i arbete nu och åka och handla mjölk till min mannagrynsgröt i morgon bitti ;o)

Jobb imorgon....usch pi!

Spökhus...

Här sitter jag i min ensamhet. För tjugo minuter sedan kom vi hem ifrån badhuset och nu ligger Isak och nannar kudden och pappa T är på gymmet. Tanken är att jag ska städa för det behövs verkligen. Men jag tänkte skriva ett litet inlägg först.

Badhusbesöket var som vanligt underbart kul och skönt. Önskar dock jag inte hade så mycket komplex för min kropp....jag gillar verkligen inte att spatsera omkring i bikini. Det är baksidan från midjan och nedåt som jag inte är vän med. Jag är inte en av de lyckliga kvinnorna som inte får celluliter. Graviditeterna har satt sina spår. Sen är jag duktig på att överdriva, det vet jag också.

Isak höll på att dränkas av en kvinna som nog bar på sisådär 120 kilos övervikt. Det är märkligt hur en kvinna i den storleken kan vara fullständigt omedveten om sin omgivning. Det normala är väl att man slår ett litet öga bakom sig innan man slänger sig baklänges? Eller? ;o) Isak var nog inte den enda ungen hon försökte ta livet av, för hon var helt sjövild.

Något som också är kul att observera är dessa inbitna badhusbesökare som ser trippen som värsta sommarutflykten och dukar upp alltifrån Mariekex till pastasallader när det är dags för lunch. Kan man inte istället sponsra verksamheten och köpa lite frallor, glass och godis i kiosken som jag vet har svårt för att få ekonomin att gå runt? Vi är av den åsikten i alla fall. Hade hellre dött än spenderat morgonen med att fylla en kylväska full med föda.

Nu över till något helt annat....

Det spökar ju i det här huset....det har jag säkert nämnt tidigare. Vi tror inte på sådant egentligen...men hur förklarar man annars lampor som trillar ner från fönsterkarmen när ingen är där. Strömbrytare som "sätter på" sig själv. Fjärilar som föds mitt i vintern inomhus? Alla konstiga ljud och knakningar? Något är det. Vi bor ju i ett skilsmässohus så det kanske är ett test som vi utsätts för? Vad vet jag :o)

Nej, nu ska jag göra lite nytta!

Det här med fjärilar på vintern. De brukar komma i december, men nu har vi redan haft två.

Hittade en på golvet och en hänger i taket. Skumt är vad det är.

Frihet...

Frihet är att kunna springa obehindrat i snabb hastighet. Få känslan av att man flyger fram. Det tycker jag i alla fall.

Senast jag minns att jag sprang så var på mellanstadiet. Då var jag en vältränad simmare och helt bekymmerslös :o)

Men sen jag insjuknade i min reumatism så springer jag sällan eller aldrig. Vågar knappt att åka rullor heller som jag verkligen älskar.

Men ikväll för cirkus två timmar sedan så sprang Isak och jag tafatt här i vardagsrummet och köket. Jag tog i ordentligt och levde mig verkligen in i leken. Det var fantastiskt skönt....men nu betalar jag priset. Värker så där härligt som det gör när jag överbelastar. Dock slutade jag i tid så det är absolut ingen risk för att leden ska svullna upp.

Isak somnade 23.20 :o) Han sov ju alldeles för länge idag, så det var väntat. Men vi har bara haft det så fantastiskt roligt.

Nu ska jag ägna den sista halvtimmen åt min man. Det är inte många minuter han får per dag ;o)

R I P

Koltrasten...

Här sitter jag och gråter....

En stund efter frukost idag åkte Isak och jag till "mammas jobb" vilket bjöd på en hel del äventyr :o) Vi åt "kursbullar", vi spelade pingis, vi kopierade våra händer & vi låtsasåkte en massa bilar. Isak fick köra en däckhiss upp och ner och hjälpa till och rulla ut hjulen. Vi åkte talande hiss och vi lekte starwars i ett rum fullt med intressanta prylar för en nyfiken treåring.

Äventyret avslutades med lunch på Burger King.

På vägen hem somnade Isak och sover fortfarande. Han har alltså sovit tre och en halv timme?! Men det kan han behöva.

För en stund sedan flög en vacker lite koltrastflicka omkring här utanför vårt hus. Hennes färd slutade med en kraftig smäll i vårt vardagsrumsfönster. Jag, som befann mig i tvättstugan, sprang lite förvirrat omkring för att försöka komma på vilket fönster det handlade om. Två små fjädrar på rutan vittnade om var. När jag kom ut låg hon i vår stenlagda rabatt och flämtade. Hennes öga stirrade rakt in i mitt. Jag började prata med henne lugnt och försiktigt samtidigt som jag strök henne över nacken.

Fåglar är ju så klart rädda för oss människor, men jag tror ändå att hon blev lugn av min närhet.

Jag satt där en stund...några fjädrar lossnade från hennes hals. Sådant här har ju hänt förr efter sex år i detta hus, men alla gånger har fåglarna flugit iväg igen efter en stunds vila. Men inte denna vackra lilla flicka....

Efter någon minuts flämtande ser jag hur hon sänker sitt huvud och sjunker ner bland stenen. Man ser hur hon tar sitt sista andetag och kroppen liksom vidgas ut för att sedan bara sjunka ihop och bli helt stilla. Ögat stirrar fortfarande in i mitt men ingen är där.....

Isak (som nu är vaken) och jag ska ut och begrava koltrasten nu. Ingen katt ska få mumsa på vår lilla fågel.

Jag var ute innan och tog livet av en äcklig fästingjävel som bitit sig fast under hennes öga. Klämde ihjäl den med en pincett.

Har förklarat för Isak att en fågel har dött och att vi måste gräva ner den. Då sa Isak att "nej, den kommer att växa igen" och så flaxade han med sina armar. Åhh, barn är underbara! Han torkade även mina tårar och sa att jag inte ska vara ledsen.

Usch, att gräva ner den i jorden är så fruktansvärt jobbigt. Som när vi sänkte ner Jakob och Noas vita kistor i den kalla jorden på kyrkogården. Det känns grymt på något sätt....men samtidigt nödvändigt. Av jord är du kommen....jord ska du åter bli....

Turkish delight...

Eller Lokum som det heter på turkiska :o) Detta och lite turkisk korv smet jag iväg och handlade på lunchen idag.

Isaks förskola har nämligen temavecka och det handlar om andra länder. Om man har någon anknytning till något annat land så kan man ta med sig något som är speciellt just därifrån. Eller om man har varit på semester någonstans. Kände att jag definitivt var tvungen att göra någonting kul utav det.

Så imorgon får Isak med sig en påse med speciella turkiska sötsaker som jag omsorgsfullt dekorerat med band och laminerade små skyltar ;o)))

Lite jobbigt bara om kidsen tycker det är äckligt och vill spotta ut det, hi hi. Isak åt två bitar sen var han nöjd....vilket inte är ett jättegott betyg :o)

Men, men....annars får fröknarna äta upp det.

Att fiska upp en Bakugan...

Vi är nyss hemkomna ifrån stan. Dyrt som satan blev det. Pappa T köpte sig en jättefin Seiko klocka och jag köpte en jacka ifrån Fjällräven inne på Naturkompaniet.

Det är egentligen en höstjacka, men man får väl ha en fleecetröja under när det blir riktigt kallt. Den är i alla fall jättefin och det tyckte jag var det viktigast denna gången. Har ju två andra vinterjackor som jag kan ha om det skulle bli en ny istid eller något ;o)

Att handla med en treåring är allt annat än en behaglig upplevelse. Isak är en sådan art som krälar på golvet. Helst vill han ligga och krypa runt vid ingången till butiken. Han ger gärna ifrån sig lite konstiga ljud också. Sen är det extra roligt att leka monster tillsammans med andra barn.

Det sistnämnda gjorde förvisso att vi fick en trevlig pratstund med en familj ifrån Holland som var i emigreringstankar och nyss hade börjat lära sig lite svenska. Isak och deras son lekte kurragömma och monster inne i den trängsta Peak Performance butiken man kan tänka sig. Inte undra på att jag inte hittade någon jacka där ;o)

Kvinnan i klockbutiken berättade om hur hon en gång tog med sig sina två barn och shoppade. När hon gick in i provrummet bad hon sin äldre pojke att hålla koll på minstingen som då var i Isaks ålder. Den lille försöker slita sig loss och faller med huvudet före ner i golvet och slår ut två framtänder. I detta ögonblick har kvinnan fått av sig alla kläder och är endast iförd trosor och bh. Ryyyyys! En sådan händelse hade gett mig men för livet!

På vägen hem ifrån stan åkte vi in om Toys R Us. Där kan man springa runt i timmavis utan att det blir jobbigt :o) Jag älskar leksaksbutiker! Isak hade siktet inställt på några Bakugan och han fick med sig ett paket med tre stycken och jag köpte ny Play-Doh.

Väl hemma så behövde Isak göra #2. Detta efter två hamburgare och pommes på Max :o) Med sig skulle han tvunget ha två Bakugan. Jag gick ifrån och efter en liten stund hör jag ett plums följt av ett hjärtskärande skrik. Favoriten, den röda, låg och flöt bland en massa härlighet när jag kom springandes till undsättning.

Ja, vad gör man. Jo, man stoppar ner handen och fiskar upp den nyköpta leksaken. Man hinner inte ens tänka två gånger. Just do it...är det som gäller när man har småbarn. Ingenting är längre äckligt eller konstigt.

Nu ska jag sätta mig och leka med den nya leran tillsammans med min goding.

....kan bara tillägga att den nya fina leran är ett minne blott. Det tog Isak fem minuter att blanda de olika färgerna hejvilt :o) Citerar min kusin vitamin ännu en gång....."man måste älska att ha barn"...hi hi ha ha!