Här sitter jag....helt slut i rutan och i behov av ett par mysbyxor, en filt, ett glas cola och bästa platsen i soffan. Men NEJ, så bra ska vi inte ha det! Istället sitter jag och väntar på att en snubbe ska komma och knacka på dörren och prata larm?! Larm som vi redan har via Securitas. Med andra ord...ett besök som är helt jävla meningslöst.
Varför undrar ni? Låt mig börja från början....
Dagen har varit bra. Fram till ungefär klockan 16:30 för att vara exakt.
Jag och T bestämde oss för att hämta tillsammans och strålade samman här hemma och körde gemensamt bort till dagis. Isak blev eld och lågor. Först såg han sin pappa (som liksom sprang före för att få den första underbara reaktionen) och blev jätteglad och sen kom kära lilla mamma...och lyckan var fulländad ;o)
En fröken får då för sig att göra denna lycka ganska kortvarig. Berättar att Isak tillsammans med en annan pojke försökte rymma igår. Yeah right!? tänkte jag men fortsatte att lyssna, väluppfostrad som jag är. Hur kan min son öppna en grind som han inte ens når upp till om han står på tå?
Det finns en pojke, vi kallar honom M, som är alla föräldrars mardröm. Han är stor, stark, hårdhänt och helt jävla galen. Adhd deluxe! Tyvärr är det så att de andra barnen tycker att han är cool, skrattar åt allt han gör och tror på allt han säger.
Den här killen hade då igår öppnat grinden och fått med sig Isak, som en "partner in crime". De var väl typ halvvägs ut innan de blev upptäckta. Båda blev utskällda. Helt rätt enligt mig. MEN, sen hade killen sagt att det var Isak som sa att han skulle öppna grinden. Dra den om Rödluvan också är du snäll! M är en rymmare, det berättade hans mamma när han var här hemma och lekte en dag för några månader sedan. Han rymde flera gånger ifrån sin gamla förskola.
Pratade med Isak i bilen och han sa att det var M som sa att de skulle öppna grinden och "smita". Utan minsta tvivel tror jag på honom. Jag vill inte att han ska umgås med denna pojke. På fritiden styr vi ju det själva i denna åldern, men på dagis....där har vi ingen koll över huvudtaget. Ryyyys. Inte skoj!
Missförstå mig nu inte. Det är inte så att jag går och tror att min son är en ängel utan vingar. Far from it. Barn ska hitta på bus och hyss, den hör liksom till. Men i den här pojkens fall (M) så har gränsen för normalt nåtts för längesedan.
Hur som helst....vi körde sedan till Apoteket. Detta för att hämta Stesolid. Ett preparat som används vid ängslan, ångest och rastlöshet enligt bipacksedeln. Härligt ;o) Doktorn hade ju missat detta förra veckan och jag ringde i måndags för att fråga vad som hänt och idag blev jag uppringd och informerad om att suppositorierna kunde hämtas.
Damen i kassan var oerhört hjälpsam men också lite frågande till varför en liten kille skulle ha dessa. Sen såg hon i datorn att de inte hade preparatet hemma. Jippie! Lagersaldo 0. Bara till att slänga sig i bilen in mot stan....IGEN.
Vi åkte först hem och åt lite kvällsmat sen körde jag själv in till stan. Älskar att köra bil när det är lite trafik. Det är så avkopplande. Mindre avkopplande var det i södergående riktning, med alla som stressade hem efter jobb :o)
Kom in till Apoteket i Köpcentret. Även här en trevlig apotekare med något knagglig svenska.
- "Jaak fåurståur inte våför dåm skrickat dig hit, vi hår ingga i lager".
Amen du skojar halvskrek jag :o) Hon började då istället att läsa om preparatet. Även hon verkade djupt bekymrad över ordinationen till en sådan liten pojke. Doseringen är lika hög som för en vuxen sa hon. HJÄLP tänkte jag inombords, men läkare brukar ju ha koll på läget intalade jag mig själv. Hon suckade djupt.
Efter en stund insåg hon att hon förstått deras nya datasystem fel. Det fanns mycket riktigt ett paket i lager. Ett paket med tio suppositorier för vuxna...och vi behöver bara en. What a waste ;o)
Suppositorier förresten...det hade jag fått för mig var något man tog oralt....but oh no! You put it up your as :o( Det blir spännande imorgon! Allt var så mycket lättare förr när det lilla livet inte visste vad som väntade honom.
Med morgondagens droger gick jag med ett leende på läpparna på blomjakt i affären bredvid. Fem vackra skapelser som kommer att förgylla mitt hem blev det.
När jag sen skulle backa ut från min p-ruta hände något vanligt förekommande i staden som Gud glömt. Någon hade först om främst parkerat precis bakom mig. Kanske skulle han ha min plats vad vet jag? Tur man har backsensorer i alla fall tänkte jag och la i backen och gasade på. När jag sen ska köra iväg kommer det en bil ganska fort rakt mot mig?!
Han har först och främst kört mot en "förbud mot infart" skylt. För den uppmärksammade jag när jag gick mot min bil. Det märktes på hans hetsiga körning att han förmodligen förstått detta också. Sen tvärnitar han, lägger i backen och glider in i handikapprutan två bilar ifrån mig.
Döm om min förvåningen att det sitter en nysvensk vid ratten och ytterligare en vid sidan om. Handikappad?! Förmodligen lika troligt som att Jesus kunde gå på vatten. Det enda stället han är handikappad är i sin lilla ärthjärna. Fucker!
Fördomsfull? Kanske det kanske. Rasist. Hell no. Jag är ju för guds skull gift med en utlänning. Men jag sätter mitt liv på att det endast, i ett fall av tusen, skulle vara en svenne banan bakom ratten. Som utan samvete snor en sjuk människas rättighet till en något drägligare shopping.
Hi hi, jag brände gummi när jag slirade därifrån. Irritationen satt tyvärr i hela vägen hem.
När jag kom hem badade mina älskade pojkar. Pappa T hade några minuter innan min hemkomst varit tvungen att stiga upp ur vattnet. Det ringde på dörren och han trodde att det var jag. Där stod då den här larmkillen som jag började berätta om i det här inlägget. Istället för att göra lidandet kort och säga "nej tack, jag är inte intresserad" så sa T att han i så fall fick komma tillbaka senare "för jag badar med min son". Snubben sa då att han skulle komma tillbaka vid nio.
Så vad gör då en sådan som jag när jag får reda på detta. Jo, jag börjar tokstäda! Kan ju inte ta in en främling i detta råttboet tänkte jag ;o)
En timme senare var det ganska fint om jag får säga det själv.
MEN, nu sitter jag här. Klockan är 22.00 (har även hunnit lägga Isak) och larmkillen lyser med sin frånvaro.
Ser det från den ljusa sida. Skönt att slippa en försäljare....och skönt att hemmet är rent och i ordning!!
Turkisk choklad och soffmys väntar! Det är inlägget blev nog smått förvirrat känns det som ;o)
Imorgon blir en häääärlig dag...men piller i rumpan, slangar i näsan och en drogad fyraåring.
Peace, love & understanding!
