Döden...

Vi kom nyss hem efter två timmar ute i det härliga vädret. För jag tycker faktiskt att det är skönt. Lagom varmt för att leka, klättra och jaga varandra. 


Stämningen var inte helt på topp precis när vi kom ut. Isak var irriterad över något som jag inte minns och sen fick han inte gå in till grannen och leka med hans hund. Det var T som fick ta skiten och vår lille huligan svor och skrek. Allt blev liksom fel. 
Vi bemötte hans trots med att ignorera honom och gå ifrån. Han fick panik och skrek hjärtskärande efter mig. Jag låtsades att jag inte hörde. 
Vi kom till en grönområde där T brukar plocka körsbär. Sådana bär som ingen svensk skulle stoppa i munnen. De lite ljusröda, små och beska ;o)
Där satte jag mig ner i gräset. Isak stod på bekvämt avstånd. Stod och slet i en lyktstolpe för att få utlopp för sin irritation. Helt plötsligt...och man vet att detta ögonblick kommer....så börjar han att plocka blommor. Han gick alltså ifrån att tugga fradga och kalla mig "din jävel" (för att jag tog pappas parti) till att sitta där i det något vildvuxna gräset och leta efter de finaste blommorna till sin mamma. 
Det gjorde ont i mitt hjärta. Han satt där i naturens egen gröna matta, i sitt mumintroll-linne i sommarens färger och jag bara tänkte att gud vad denna pojke är vacker. Fan vad jag älskar honom. Man blir så sårad...för de gör en verkligen illa med sina ord. Även om jag vet att han inte menar det.


Sedan gick han mot mig, men en blick fylld av ånger. Sex rosa och vita klöver i sin lilla hand. Han ställde sig framför mig och sa...."vill du gifta dig med mig" :o)))
Ja, vad säger man....
Man bara dör lite inombords. Jag drog honom mot mig och sen satt vi och kramades en lång stund. 


Pappa T blev något förvånad när vi kom runt buskaget där han stod och kalasade på koltrastarnas favoritbär. "Oj, är ni vänner igen". 


Sen var allt frid och fröjd och vi lekte tillsammans utan några som helst slitningar. Underbart!


Döden ja...den har Isak börjat att prata om. När man minst anar det så säger han "när ni dör, kommer jag att bli helt ensam". Sen gråter han och sitter med helt tom blick. Det är verkligen jättejobbigt. Där sätts min styrka på prov. För det är ju precis så....att han blir ensam. Har ju inga syskon. Men jag försöker att förklara att han kommer att ha en egen familj. Men detta förstår han inte riktigt och det är ju inte så konstigt. 
Imorse grät han när han tänkte på att mormor och morfar också ska dö. Att de en dag inte finns mer. Krokodiltårar rann längs hans kinder. På mig också kan jag erkänna. Jag orkar inte ens tänka på det. Det är för jobbigt.
Tror att han drömmer om det också. Det verkar så. 
Ett stort steg i utveckling när man inser att allt som lever ska dö. 


Jag man kan fråga sig vad livet är bra för egentligen. Rätt så meningslöst om du frågar mig....


Nu ska vi laga kvällsmat.

Gräsänka...

Ja, det har ju varit väldigt tyst här på bloggen några dagar nu. Anledningen är att jag varit gräsänka. Men också att Isak gått och lagt sig klockan elva på kvällarna. Dessa två faktum, i kombination...har gjort att jag helt enkelt inte har haft tid eller ork. 


I vanlig ordning kommer jag heller inte riktigt ihåg vad vi pysslat med ;o)


Gårdagen minns jag dock kristallklart. Jag och Isak gjorde inte ett smack på hela dagen förrän det var dags att åka hem till moster och morbror C och lilla Sonja. 
Vi fick ju uppsatt en parabol ifrån Viasat i onsdags och Disney kanalen föll Isak i smaken om man säger så. Mig också för den delen. Alla de bästa programmen visas ju där. Små Einsteins, Musses Klubbhus, Specialagent Oso mfl. Så långt ifrån all j-vla skit som man får stå ut med på Cartoon Network, där huvudsyftet verkar vara att skapa små aggressiva och svärande legosoldater. För att inte tala om all reklam som matas in i våra små barns hjärnor.  
Nyhetens behag kommer förhoppningsvis snart att lägga sig och om tre månader får vi se vilket kanalutbud vi tycker det är värt att lägga pengar på. 


Hur som helst....till syster C kom även mormor och morfar. Vi spelade boccia och lekte kurragömma. Isak, som lider av en hel del bokstavskombinationer när han är trött och kinkig, blev ganska dryg efter en timme eller två. Ja, vi pratar alltså A D H D och D A M P ;o)
Men tills dess var jag ute ur bilden ;o) Jag lämnade nämligen sällskapet vid halv sju för att snabbt åka hem och byta om till träningskläder och inta svettbandens och energidryckernas paradis. Det var dags för Power Gympa med mamma M. Ett träningspass som jag beskrivit tidigare:

Instruktör Amfetamin

Det var helt fantastiskt och minst lika mycket ett rent helvete. Svetten bokstavligt rann av en. Vi var tolv tappra krigare. I början av passet står alla och tittar på varandra så där lite osäkert som man kan göra när man träffar nya människor. "Oj, hon ser vältränad ut" eller "Jisses, hur ska hon/han orka denna enorma kraftansträngning"
Men på slutet, under de sista minuterna....då vi sitter på golvet och stretchar sätesmuskeln...då, då sitter alla med helt glasklar blick och stirrar ut i tomma intet. Man varken ser eller hör. Tror inte man tänker något heller mer än typ "lever jag....andas jag?". 
Jag skulle vilja jämföra denna känsla med en orgasm faktiskt, hi hi. Enorm tillfredsställelse. 


Nu ska dock instruktör Amfetamin ha tre veckors semester. Men den som väntar på något gott... ;o)


Nu ska jag och T se film. Om jag inte somnar så skriver jag nog ett inlägg till lite senare.


Adios!

Nya vänner...

Vilken underbar dag vi har haft!


Vi umgicks med en svensk familj den första veckan i Turkiet. Våra vägar korsades redan på transferbussen till hotellet. Isak satt längst fram tillsammans med mamma J och Anton. Jag satt hela tiden och oroade mig för att han typ skulle prata ihjäl dem, men det gick så bra så.


Bland annat så åkte vi in till Bodrum tillsammans och trängdes inne på bazaaren. Vår son köpte bling, bling (armband och sminkspegel) och deras söner köpte fotbollskläder. 
Papporna köpte Björn Borg kallingar för 20 kronor styck och jag...ja, jag köpte ingenting *skräll* ;o)


Men hur som helst. Idag kom mamma J, Anton och Teo hem till oss. Det var fem veckor sedan vi sågs....i landet där väderguden alltid levererar och idag träffades vi på hemmaplan.


Å' vilket kärt återseende. Vilken mysig dag det blev! 


Vi var ute och lekte på lekplatserna här i närheten. När vi kom hem igen, något nerkylda, så dukade vi upp med nybakade bullar, gott pålägg, saft och yoghurt. Alla åt med god aptit och fantastiskt bordsskick, hi hi. 
Senare körde vi ner till stranden. Som ett mirakel blev det bättre väder och pojkarna släppte loss. Gjorde sandänglar, klättrade på krigslämningar och doppade fossingarna i det kristallklara vattnet. 
Hade det bara varit lite varmare, så hade badbyxorna åkt på. Den saken är helt klar.


Bilfärden hem blev byxlös för våra små huliganer. Även skolös för Isak som liksom traskade i vattnet med både skor och strumpor. 


Hoppas det snart blir varmare, för då ska det badas på riktigt!


När vi kom hem igen fikade vi med kaka och Cola. Sen var klockan helt plötsligt halv fem?! Tiden går fort när man har roligt!


Vi sju cyklade jag till gymmet. En timmes Sh'Bam väntade. 
What can I say.... Det var ABSOLUT inte så enkelt som utlovat. Jag hade extremt svårt för att hänga med i rörelserna. Kände mig som en Biggest Loser-deltagare i en uppsättning av Svansjön. Men svettig blev jag, så någon nytta måste det gjort ;o)
Nu sitter jag här och mumsar på Leksandknäckebröd med maaaassor av Bregott.


Helvete! Klockan är 23:11 och jag måste få lite välbehövd vila.


Dagens bildskörd:

 Teo och Isak gör sandänglar

 Simma går också bra ;o)

 Det blir nog en friidrottare utav Teo :o)

 Anton, Isak och Teo

Denna ljuvliga blomma fick jag *ler*

Matta beställd...

En ljuvlig dag är till ända....


Isak och T ligger och berättar sagor för varandra i vår nybäddade säng. Isaks eget sovrum, hans nya lekrum, toaletterna....ja, alla rum är i princip kliniskt rena ;o) Varför? Jo, för att vi får besök imorgon. Ha ha, det är tur att man bjuder hit folk då och då så att man utvecklar en motor i röven och städar som en galning. 
Det behövdes kan jag intyga! Nu känns luften mycket lättare att andas. Älskar vårt hem när det är rent! Men jag är långt ifrån nöjd. Nöjd blir jag aldrig. Finns alltid mer att önska ;o)


Jag började dagen klockan sex på gymmet. Första gången på fem veckor. Det gick faktiskt bra, men jisses vad otränad man känner sig. 
Imorgon ska mamma M och jag testa Sh'Bam. Så spännande! Jag har dålig koordinationsförmåga. Den förlorade jag någonstans mellan 20 och typ 30-års ålder. Var ju herregud aerobicsinstruktör på gymnasiet, men nu är jag nöjd om jag fixar sprattelgubben ;o)
Men det ska förhoppningsvis gå bra ändå....det står att det är enkelt. 


Efter lunch idag åkte Isak och jag in till stan. "Jag behöver en ny leksak till mitt nya lekrum". Ja, varför inte. Så siktet var inställt på Toys R Us för hans del och EM för min del.
Som jag skrivit innan så älskar jag denna leksaksaffär. Går igång fullständigt på alla underbara leksaker. Hade det inte varit för Isak så hade jag köpt en hel del grejer, men han var så duktig och stoppade mig. 
Han valde tillslut, efter noggrant övervägande, ett paket med två Transformers och två gubbar som han sa namnet på, men som jag aldrig sett förut. Pissdyrt, but so worth it ;o)


Jag hade sett ut en ryamatta på EM:s hemsida. Inte en möbelaffär jag normalt sett besöker, men man måste vidga sina vyer. Där finns riktiga guldkorn!


Ryamatta i ett lekrum. Ha ha, små legobitar och annat kommer att försvinna i träsket ;o) Men den blir varm och gosig att sitta på. Man kan sitta med rumpan bar om man nu känner för det. Sen är Isak så pass gammal att jag inte behöver oroa mig nämnvärt. Han kaskadkräker inte längre utan förvarning. Han saglar inte. Han har ingen blöja som läcker ;o)
Så med andra ord känns valet ganska tryggt. Den kommer att liva upp rummet som är vitt och sterilt. Bilder kommer så småningom....


Nu har nog båda mina pojkar somnat. Ska in och väcka den äldre av dem. Han kom hem ifrån gymmet för en timme sedan och var helt spyfärdig stackarn.
Så går det när man ska imponera på alla botoxfyllda bimbosar...ha ha. Skojar bara!


Filmtajm!

Isaks nya matta

130 cm i diameter

Helgen...

Jag får verkligen anstränga mig för att minnas vad vi gjorde igår. Ha ha, det måste vara mitt ständigt stressade inre som gör att jag glömmer allt jag gjort.
Jag är en sådan person som stressar för saker som ska ske flera månader senare. 
Lägger för mycket energi på detaljer. Som en sådan sak som att jag varje dag memorerar vilka fläckar Isak får på sina kläder och hur jag senare måste behandla dem innan plaggen åker in i tvättmaskinen. Blev kinkig idag när T tvättade en maskin vitt och INTE tog fläckborttagning på Isaks nya vita SuperMario-tröja...vilket resulterade i att den kom ut i samma skick som den åkte in. Ha ha, bra på att överdriva är jag också. 


Nej men, igår så regnade det ju mest hela dagen. Vi fixade lite ärenden på förmiddagen. Smällde pengar med andra ord. Köpte bland annat hylla till Isaks lekrum. Sen var vi ute och lekte på eftermiddagen och på kvällen bjöd vi mormor och morfar på tacos. 


Idag har vi varit och badat. Ätit glass och cyklat. Jag beställde i vanlig ordning en mjukglass dränkt i noisettekräm. Älskar det!


På vägen hem köpte vi jordgubbar utanför Konsum. Note to self - köp aldrig mer jordgubbar utanför Ica, för de är fan inte goda i jämförelse med dessa "underbaringar" ifrån Lönnslätts Bär.


Lönnslätts Bär


Sorten vi köpte idag heter Salsa och är divine!


Nej, nu har jag tyvärr inte tid till att sitta här. 
Har ju fortfarande inte fått upp bilderna ifrån Ystad Djurpark i torsdags?! 


I suck....I know!

Varenda gång jag ska lägga upp bilder här på bloggen så "ploppar" bilderna på våra döda små pojkar upp överst i arkivet. Det tog mig nästan två år att förmå mig till att ta bort dem ifrån kameran. Men här på datorn får de helt enkelt ligga kvar.
Ett wake-up call lite då och då är aldrig fel. 


Jävlar vilket ös här hade varit nu i detta hus, med en femåring och en tvååring *ler*
Jag hade i alla fall mått bättre och sluppit den dagliga ångesten över att "ensambarn är det synd om".

Min älskade lilla familj...

Vi sitter här i soffan och njuter av två liter jordgubbar.


Åt nyss thaimat ifrån byn. Denna håller världsklass om jag själv får säga det. Känns superfräscht och nylagat. Yum! 


Innan maten tog vi en runda till mormor och morfar för att låna lite böcker och film. Isak cyklade och vi sprang bredvid. 
Prinsen cyklar själv....wihoo! Men vi behåller stången på ett tag till för säkerhets skull. Ingen idé att skynda. Vill inte uppleva sönderskrapade knän, utslagna tänder eller liknande ;o)


Om en stund ska vår ädelsten i säng och vi ska se film. 


Pappa T önskar sig först lite mys på ovanvåningen med tända ljus över allt. Får se vad jag kan hitta på...hi hi *ler*


Skulle skriva lite om gårdagen, men det får bli senare.

Femårspresenten ifrån mormor och morfar

Härligt att se leendet idag när han insåg att jag inte höll i stången ;o)

Semester igen...

Ja, då var det semester igen. Arbetade som en galning i måndags och tisdags. Satt på kontoret till åtta på kvällarna. Men inte hjälpte det :o( Jobbade lite hemifrån igår och har sovit väldigt dåligt två nätter i rad nu.
Borde kunna slappna av lite idag tycker jag. Då ska nog den riktigt semesterkänslan infinna sig. Eller? 
Det är nämligen bara Isak och jag som är lediga nu två veckor. Pappa T jobbar. Semester tycker jag att man ska ha tillsammans. Men vi får inte ihop det på något sätt. Jag kommer aldrig kunna att ha semester exakt när jag/vi vill och man måste ju även rätta sig efter dagis. Känns som om det är synd om Isak om han ska gå på dagis när det är så kallat "semesterstängt". Hans dagis är öppet hela juli, men man slår ihop verksamheten tillsammans med ett annat dagis en bit därifrån. I måndags var det till exempel 5 "egna" barn och 30 "nykomlingar". Fast vem säger att det är synd om barn som måste gå där under dessa omständigheter?! Isak hade haft det jätteroligt och träffat nya kompisar. Han ville ta med sig en nyfunnen vän hem, efter bara en dag ;o)


Men, det är inget snack om saken. Jag/vi vill att han ska vara hemma så mycket som möjligt nu i semestertider. Det är så avslappnat och stressfritt. Som nu...när man ligger nerbäddad under filtar i soffan och tittar på Barnkanalen. *Älskar*


Igår hade jag gett mig fan på att vi skulle till stranden. Packade lite lunch i en kylväska och strax innan tolv cyklade vi ner. Jag kan säga att den solkrämen vi smorde in oss i innan vi åkte blev snarare förödande för våra kläder än ett skydd mot solens starka strålar. 
Det var apkallt! Jag frös häcken av mig! Isak var i och badade, men jag tvärvägrade. Solen låg dessutom bakom ett tunt täcke av moln mest hela tiden. 
Så efter en timme med bad och glass för Isak och gåshud för mig....så åkte vi hem. 
På vägen hem resonerade jag med mig själv och kom fram till att det här inte är livskvalité. Jag vill kunna vara ute på sommaren. Jag vill kunna ha picknick i det gröna. Jag vill sola och bada. Jag vill ha fräknar på näsan. Jag vill se Isak hoppa runt bland vågorna. Jag vill sitta i hammocken och njuta av kvällssolen. Ja, listan kan göras lång.


Jag vill i alla fall inte ha en genomsnittlig temperatur på 14 grader hela året om. Regn och rusk och extrem brist på D-vitamin. 


På kvällen bjöd mormor och morfar på middag. Såååå gott! Sen hyrde jag och mormor film och köpte godis. När vi kom hem igen blev det kurragömma i trädgården. 


T är i Tyskland så jag såg en av filmerna ensam igår kväll. Dream House med tre välkända skådespelare. 
Jag fick rulla ner persiennerna i alla fönster både i kök och vardagsrum. Sen var jag tvungen att hålla för öronen vid flertalet tillfällen. Den var inte jätteläskig, men tillräckligt för att jag skulle inbilla mig att det sprang skräckinjagande mördare ute i trädgården. 


Nej, får försöka att skriva lite mer ikväll. Isak ser Mästerkatten, Puss in Boots...och jag vill också *ler*.

 Så synd att denna ljuvliga plats inte är full till bristningsgränsen av soltörstande svenskar

Mitt inre är fullt av sådana här. Fast det ska vara de som Hemmakväll säljer som är kvadratiska. Har alltid missbrukat choklad, men nu är det dessa som jag måste äta varje dag...från morgon till kväll.

Love 'em!