Lite av varje...

Klockan är mycket och jag måste i säng :o)

Dagen har varit fylld av äventyr. 

Allt ifrån panikslaget sökande efter försvunnen handväska till en misslyckad jakt på en stackars  tamkanin som någon bevisligen tröttnat på. Någon som jag gärna hade avrättat med mina bara händer...

Men jag får återgå till detta när tid finnes.

Här fyra bilder ifrån Isaks och min underbara kväll igår...

 Vi traskade lite spontant bort till Thairestaurangen i byn

Älskar deras mat!

 Fanns inte ett endaste riskorn kvar på våra tallrikar när vi var klara :o)

Lille kaninen som jag får berätta mer om senare

Förresten...ikväll har vi sett "This means war" med min absoluta favorit Reese Witherspoon. Jag tyckte att den var fantastiskt bra! En riktig feel good film. 

Pappa T som har påbörjat sin fasta ligger och snarkar i soffan. Så vad tycker jag om att han inte ska äta de närmaste fyra veckorna? Bra eller anus? ;o)

Ett perfekt avslut på semestern...

Ska fatta mig ganska kort eftersom jag måste försöka att sova lite :o) Jobb väntar i morgon. De här två dagarna som återstår av veckan känns väl helt ok, men det gör ont i hjärtat när jag tänker på att jag inte ska vara med Isak mer förrän i augusti. 
Nu tar T över. Två veckor med pappa.


Idag har vi varit med mamma J, Teo och Anton. Åkte hem till dem i morse och har njutit hela dagen lång. Tänk vad en resa till Turkiet kan ge mer än avkoppling och sol....
Isak var helt trollbunden i Teos lekrum som var fullt av spännande leksaker. 


Det bjöds på lunch och fika. Det är alltid mycket godare hemma hos någon annan, hi hi.


Sen besökte vi två av Malmös tema-lekparker. Den ena var "bondgårdslekplatsen". En söt liten lekplats i Videdalparkens västra del. Här kan man rida på kor och hästar, klappa grisar och klättra i "boningshuset". 
Efter lunch åkte vi till "äventyrslekplatsen" som ligger i Kroksbäcksparken. WOW är det enda jag kan säga! Vilken lekplats! 
Vi kommer garanterat att åka dit flera gånger nu när jag vet vart denna pärla finns. Hade aldrig kommit dit om det inte var för mamma J. 
Något som jag också missat är de sju konstgjorda kullarna (som är gigantiska) i parkens södra del som tydligen är ett välkänt landmärke i Malmö. Här traskade vi upp och ner idag. 
Allt var bara så vackert. En oas mitt emellan två bostadsområden med ganska så dåligt rykte. 


Fast vad vet jag om hur det är att bo och leva där? Inte ett smack! Jag är i alla fall nu, väldigt avundsjuk på deras fina omgivning :o)


Här kommer lite bilder på våra fina pojkar...

 Pojkarna uppe på den högsta av de sju kullarna

 Isak blev i vanlig ordning blötast av alla ;o)

 Denna fotbollsplan ska tydligen också finnas där

Får jag leta upp nästa gång...ser onekligen spännande ut ;o)

En ninja mamma!

Vår granne har en stort j-vla monsterträd precis vid vår uppfart. Han låter det växa helt okontrollerat och sen har han mage att ifrågasätta varför vi inte rensar ogräs på ett ställe som inte ens går att nå bakom buskar och staket ;o)


Björk är detta träd, som egentligen är tre...men det har liksom växt ihop till ett känns det som.  


Har man aldrig parkerat under en björk så kan man inte i sin vildaste fantasi föreställa sig hur mycket kladd det blir på bilen. Det kallas så vitt jag förstår för honungsdagg. Låter trevligare än vad det är...


Jag har googlat flertalet gånger om hur man skulle kunna ta död på denna lackmarodör. Men är lite för feg för att skrida till verket, hi hi.


Så i morse styrde vi kosan mot min arbetsplats för att tvätta mitt stackars färdmedel. 
Isak älskar att vara där och vi stannade i hela två timmar. En pojke skulle nog kunna roa sig i flera timmar i sträck i en byggnad full av bilar och verktyg. Utan problem.
Min lille älskling var jätteduktig. Han putsade och fejade. Lekte med "vattenpistolen" och badade i "vattenmolnen" som bildades när jag högtryckstvättade. 
Bilen blev ganska fin om jag får säga det själv, men liken på främre stötfångare kräver tuffare tag. 


Sen åkte vi till ett köpcentra för att äta lite. Vi köpte vars en färskpressad juice på Redfellas. Jag åt även en sallad därifrån (som är så j-vla god!) och Isak åt köfte (turkiska köttbullar) med pommes och tzatziki. 
Det fina med barn som älskar mat är att måltiderna blir lugna och harmoniska. Vi satt i 40 minuter och bara njöt av utsikten, varandra och den goda maten. Inget tjo och tjim. 


När vi stod och väntade på våra juicer så kom det en kvinna förbi i burka. Isak utbrister då "mamma, det var en ninja!!!". Hans ögon tindrade och han hade ett stort leende på läpparna. Jag skrattade så jag fick ont i magen. Fick liksom hålla det lite inom mig ;o)
"Munnen var täckt, näsan och pannan också...man kunde bara se ögonen"
Jag har inte ens försökt att förklara varför man går omkring på det viset. Bättre att han lever i tron om att det finns livs levande ninjor på våra svenska varuhus *ler*.


Efter lite shopping åkte vi hem. 


Nu ikväll, innan läggdags spelade jag och Isak luffarschack. Lät honom vinna ett par gånger och visade sen hur en prispall ser ut och vem som står var. Det blev tal om medaljer och vi gick upp på ovanvåningen för att öppna min påse ifrån svunna tider. Påsen innehållande alla mina medaljer i simning. 
Ikväll är jag alltså extra tacksam för att jag inte slängde alla dessa vid flytten i från lägenheten. Det kom på tal nämligen...för jag såg inte meningen med att behålla dem. 
Nu har jag hittat den meningen.
Isak älskade att sortera, känna och klämma. Jag berättade om min tid som simmare och Isak tittade på mig med beundran. Så himla gulligt. 
Han valde ut fyra favoriter, hängde dem runt halsen och gick ner igen. 


Nu ligger hans och sover med dem bredvid sin huvudkudde. 


Sorgligt är dock att T inte har några som helst medaljer kvar ifrån sin Tae Kwon Do-karriär. Hans styvmamma har bland annat slängt hans em-guldmedalj. Jodå så att....

 Isak skrev lappar på mitt jobb idag

Trodde minsann inte att han var så duktig...dags att börja träna lite kanske :o)

 Det var tur att jag hade med lite ombyte ;o)

Pappa T kom hem med lite piratleksaker idag

Valet av underhållning blev ganska enkelt *ler*

Igår och i fredags...

T är ute och klipper gräset och häcken. Isak leker pirat...och jag...jag försöker göra typ tio saker samtidigt ;o) Blir bara pannkaka av alltihopa då tyvärr. Har lite svårt att koncentrera mig på en sak.
Lite stressad dessutom av att Sandra (kaninen) är lös ute i trädgården. T stack just in huvudet och sa att jag får ha koll på henne eftersom han nu befinner sig på andra sidan huset.


Idag har vi varit på lite äventyr. Får skriva om det senare.


Igår var morbror M här och kusinerna Alexander och Sebastian. De kom vid tio och stannade till sju på kvällen. Det var full rulle hela dagen. Tyvärr har jag inte tagit ett endaste foto. 
Det var en utmaning att pricka in utomhusvistelserna mellan alla regnskurar ;o) Men det gick!


Vid sex lämnade jag alla pojkarna och åkte till gymmet för ett pass Body Attack tillsammans med mamma M. 


FY FAN säger jag bara. Är faktiskt inte helt säker på att jag har någon livmoder kvar?! Det finns en möjlighet till att den försvann någon gång under passet...
Om Powergympan är jobbig...då är detta ens värsta mardröm. 
Instruktören var som tagen ur en skräckfilm. Grymt duktigt, men samtidigt väldigt skrämmande. Hon skrek, hoppade, fäktade och levde rövare. Stundvis kom jag på mig själv att tänka "men hon måste vara hög eller något". Det finns inte en chans i världen att jag någonsin skulle kunna träna så hårt som hon gjorde och samtidigt försöka att styra en hel grupp på 25 personer (eller hur många vi nu var). Imponerade!


Mina höfter värkte och svetten rann! Hjärtat slog som på en jagad hare och allt dunsande gjorde att hjärnan liksom skuttade omkring i skallen, vilket bidrog till en lätt huvudvärk. 
Men det som inte dödar, härdar. Jag är sjukt nöjd med att jag genomförde passet, med tanke på att jag inte har något brosk kvar alls mellan bäcken- och höftled. Jag borde överhuvudtaget inte närma mig en sal med denna typen av träningsgpass. 


Här kommer lite bilder ifrån i fredags då Isak blev klippt av min kusin och efter blev det lek med nästkusin Eric...

Tosselilla...

Fast jag vill snarare, efter dagens besök, döpa om detta barndomens paradis till yallayalla-land...


Strax efter halv elva parkerade vi utanför entrén till Tosselilla. Ett ställe jag minns med glädje och värme. Det var uppskattningsvis 20 år sedan jag var där sist. 
Det skulle bli premiär för både T och Isak. 


Vi fick fantastiskt fina armband runt våra handleder i regnbågens alla färger. En skrinda hyrdes för att slippa asa runt på allt ifrån kylväska till bikini och badbyxor. 
Man förstod dock ganska snabbt att det sistnämnda endast skulle bli ett önsketänkande. Vem vill bada i typ femton graders värme förutom små huliganer med noll känsla för livskvalité?! ;o)


Isak var eld och lågor. Nytt för mig var ett det nu finns ett tivoli med fri åkning för alla. Man behövde inte stå nämnvärt länge i kö för att åka, så det fungerade riktigt bra.
För mig räckte det med en åkning av nedan fotograferad attraktion för att jag skulle bli illamående resten av dagen *ler*.


Det enda som störde den annars så perfekta dagen var alla araber, som av någon anledning var duktigt överrepresenterade. Mitt väluppfostrade och hänsynstagande jag, klarar inte av att se när andra fullständigt skiter i att det finns en kö att vänta i, bråkar och skriker på personalen, jagar stackars livrädda påfåglar, hoppar med skor på studsmattorna trots klara förbud och badar med kläderna på. WTF!
Jag kan erkänna att jag såg rött när två flickor fullständigt jagade skiten ur fem/sex stycken påfåglar som sprang för sina liv. Var är föräldrarna?! Var är uppfostran?! Och hur fan ska dessa barn bli när de blir stora?!   


Naturligtvis var alla inte på detta viset. Men det var tillräckligt illa för att T skulle säga "vi åker aldrig mer dit" på vägen hem.


Bortsett från detta, som jag egentligen borde kunna skita i, så var det en helt fantastisk dag! Det var knappt att vi fick med oss Isak hem. Han älskar ju som bekant att bada och blev arg som ett bi när vi bestämt oss för att det var dags att lämna yallayalla-land ;o) Det regnade och var kallt som attan i luften, men det bekom honom inte. Han hoppade från kanten, simmade, sköt med vattenpistol och åkte en ganska så stor vattenrutschkana alldeles ensam. 


Isak, jag lovar...att så fort vädret blir lite bättre (NOT gonna happen?!) så ska vi bada så mycket vi bara orkar *dåligt samvete* ;o)


Imorgon är det måndag igen. Hjälp, vad helgerna går fort!?

 Skaffade sig en ny kompis för stunden :o)

 Blir illamående bara jag ser denna bild...

 Tog en runda med trampebåt också, då även jag vågade mig med ;o)

 Fiskelycka! Två små gosedjur fick följa med hem

 Pappa T imponerade på klätterväggen!

 Livskvalité...att få vara tillsammans med djuren

 Porrfilm mitt på ljusa dagen

 Av ovan aktivitet får man sådana här små underbara varelser *ler*

Döden...

Vi kom nyss hem efter två timmar ute i det härliga vädret. För jag tycker faktiskt att det är skönt. Lagom varmt för att leka, klättra och jaga varandra. 


Stämningen var inte helt på topp precis när vi kom ut. Isak var irriterad över något som jag inte minns och sen fick han inte gå in till grannen och leka med hans hund. Det var T som fick ta skiten och vår lille huligan svor och skrek. Allt blev liksom fel. 
Vi bemötte hans trots med att ignorera honom och gå ifrån. Han fick panik och skrek hjärtskärande efter mig. Jag låtsades att jag inte hörde. 
Vi kom till en grönområde där T brukar plocka körsbär. Sådana bär som ingen svensk skulle stoppa i munnen. De lite ljusröda, små och beska ;o)
Där satte jag mig ner i gräset. Isak stod på bekvämt avstånd. Stod och slet i en lyktstolpe för att få utlopp för sin irritation. Helt plötsligt...och man vet att detta ögonblick kommer....så börjar han att plocka blommor. Han gick alltså ifrån att tugga fradga och kalla mig "din jävel" (för att jag tog pappas parti) till att sitta där i det något vildvuxna gräset och leta efter de finaste blommorna till sin mamma. 
Det gjorde ont i mitt hjärta. Han satt där i naturens egen gröna matta, i sitt mumintroll-linne i sommarens färger och jag bara tänkte att gud vad denna pojke är vacker. Fan vad jag älskar honom. Man blir så sårad...för de gör en verkligen illa med sina ord. Även om jag vet att han inte menar det.


Sedan gick han mot mig, men en blick fylld av ånger. Sex rosa och vita klöver i sin lilla hand. Han ställde sig framför mig och sa...."vill du gifta dig med mig" :o)))
Ja, vad säger man....
Man bara dör lite inombords. Jag drog honom mot mig och sen satt vi och kramades en lång stund. 


Pappa T blev något förvånad när vi kom runt buskaget där han stod och kalasade på koltrastarnas favoritbär. "Oj, är ni vänner igen". 


Sen var allt frid och fröjd och vi lekte tillsammans utan några som helst slitningar. Underbart!


Döden ja...den har Isak börjat att prata om. När man minst anar det så säger han "när ni dör, kommer jag att bli helt ensam". Sen gråter han och sitter med helt tom blick. Det är verkligen jättejobbigt. Där sätts min styrka på prov. För det är ju precis så....att han blir ensam. Har ju inga syskon. Men jag försöker att förklara att han kommer att ha en egen familj. Men detta förstår han inte riktigt och det är ju inte så konstigt. 
Imorse grät han när han tänkte på att mormor och morfar också ska dö. Att de en dag inte finns mer. Krokodiltårar rann längs hans kinder. På mig också kan jag erkänna. Jag orkar inte ens tänka på det. Det är för jobbigt.
Tror att han drömmer om det också. Det verkar så. 
Ett stort steg i utveckling när man inser att allt som lever ska dö. 


Jag man kan fråga sig vad livet är bra för egentligen. Rätt så meningslöst om du frågar mig....


Nu ska vi laga kvällsmat.

Gräsänka...

Ja, det har ju varit väldigt tyst här på bloggen några dagar nu. Anledningen är att jag varit gräsänka. Men också att Isak gått och lagt sig klockan elva på kvällarna. Dessa två faktum, i kombination...har gjort att jag helt enkelt inte har haft tid eller ork. 


I vanlig ordning kommer jag heller inte riktigt ihåg vad vi pysslat med ;o)


Gårdagen minns jag dock kristallklart. Jag och Isak gjorde inte ett smack på hela dagen förrän det var dags att åka hem till moster och morbror C och lilla Sonja. 
Vi fick ju uppsatt en parabol ifrån Viasat i onsdags och Disney kanalen föll Isak i smaken om man säger så. Mig också för den delen. Alla de bästa programmen visas ju där. Små Einsteins, Musses Klubbhus, Specialagent Oso mfl. Så långt ifrån all j-vla skit som man får stå ut med på Cartoon Network, där huvudsyftet verkar vara att skapa små aggressiva och svärande legosoldater. För att inte tala om all reklam som matas in i våra små barns hjärnor.  
Nyhetens behag kommer förhoppningsvis snart att lägga sig och om tre månader får vi se vilket kanalutbud vi tycker det är värt att lägga pengar på. 


Hur som helst....till syster C kom även mormor och morfar. Vi spelade boccia och lekte kurragömma. Isak, som lider av en hel del bokstavskombinationer när han är trött och kinkig, blev ganska dryg efter en timme eller två. Ja, vi pratar alltså A D H D och D A M P ;o)
Men tills dess var jag ute ur bilden ;o) Jag lämnade nämligen sällskapet vid halv sju för att snabbt åka hem och byta om till träningskläder och inta svettbandens och energidryckernas paradis. Det var dags för Power Gympa med mamma M. Ett träningspass som jag beskrivit tidigare:

Instruktör Amfetamin

Det var helt fantastiskt och minst lika mycket ett rent helvete. Svetten bokstavligt rann av en. Vi var tolv tappra krigare. I början av passet står alla och tittar på varandra så där lite osäkert som man kan göra när man träffar nya människor. "Oj, hon ser vältränad ut" eller "Jisses, hur ska hon/han orka denna enorma kraftansträngning"
Men på slutet, under de sista minuterna....då vi sitter på golvet och stretchar sätesmuskeln...då, då sitter alla med helt glasklar blick och stirrar ut i tomma intet. Man varken ser eller hör. Tror inte man tänker något heller mer än typ "lever jag....andas jag?". 
Jag skulle vilja jämföra denna känsla med en orgasm faktiskt, hi hi. Enorm tillfredsställelse. 


Nu ska dock instruktör Amfetamin ha tre veckors semester. Men den som väntar på något gott... ;o)


Nu ska jag och T se film. Om jag inte somnar så skriver jag nog ett inlägg till lite senare.


Adios!