Upprörda känslor...

Mitt inlägg igår verkar ha retat upp en del människor. Både sådana jag känner och förmodligen ett par jag inte känner. Nu är det ju så att om man känner mig så vet man att det är skrivet med en hel del ironi. Såklart inte lätt att veta.
För att vara en späd liten blondin så är jag rätt ful och grov i munnen.

Men jag kanske ska göra som de flesta andra och linda in allt rosa, glitter och glamour. Då får man garanterat bara nöjda läsare som efter en vecka eller två är beredda att göra vad som helst för att vara i mina kläder.

Låt oss skriva om gårdagen en gång till:

Vaknar på morgonen efter en sval och skön natt av koltrastarna som sjunger utanför fönstret. När jag tittar ut mellan persiennerna ser jag igelkottfamiljen som bor i vår blommande häck. De äter lite ur den skål med färsk frukt som jag ställde ut kvällen innan. Så här borde alla ha det en ljummen sommarmorgon! *mys*
Isak vaknar efter en lite stund. Vi ser på Bolibompa tillsammans och efter det klär han på sig sig själv, borstar tänderna och hjälper mamma att sätta upp håret. Min lille gullunge!
Vi promenerar den lilla biten till dagis. Himlen är fantastiskt blå och solens strålar värmer våra kinder. Jag går där med ett leende på läpparna och tackar Gud för att jag är så lyckligt lottad.

På väg till jobb ringer jag pappa T. Min allra bästa vän och den sexigaste mannen på planeten. Tänk, vi har varit tillsammans i tretton år och är fortfarande som nyförälskade. Det är nog få förunnat skulle jag tro. Det finns ingen som kan få mig att skratta som pappa T, ingen som får mig att känna mig så älskad och uppskattad. Älskling....jag vill leva varje minut och sekund med dig resten av mitt liv. You make my life complete.

Arbetsdagen flyter på som den brukar. Skulle inte kunna tänka mig ett trevligare jobb och jag är till och med nöjd med min lön till skillnad från vissa andra. Jag utbrister inte "jaha, då var det dags för bidraget" när lönekuvertet dimper ner i postfacket.

Vid fyra åker jag ivrigt hem för att hämta Isak på dagis. Får reda på när jag kommer att han har ett "märke" i ansiktet. Jaha, då har han som vanligt trott att han är äldre än vad han är tänker jag och tagit vatten över huvudet.
Nej, det visar sig att en flicka bitit sig fast i hans kind. "Det där var inte så farligt" säger jag när Isak kommer springande och vill visa upp sin ömmande kind. "Det kunde varit mycket värre och det går över när du gifter dig". Isak ler som vanligt och verkar inte ett dugg påverkad av det som hänt.

Återstoden av dagen spenderas i trädgården. Vi myser, leker, lagar god mat och njuter av varandras sällskap.

Att barn blir bitna är sånt som händer. Inget att hänga upp sig på. Ska kolla med dagispersonalen imorgon så att allt är bra med flickan och att hon inte skadat sina fina mjölktänder.

Puss och kram till alla er där ute! Nu ska jag sitta i fotbad och njuta av en bra film på tv:n.

Make love not war!