Att man nått den magiska 12-veckors gränsen betyder inte att man ska få snusa bebis ett halvår senare. Eller ja, för det flesta gör det ju det. Men inte för mig och en hel del andra.
Att jag sedan skulle behöva uppleva i princip samma sak med Noa....fast denna gången i vecka 15+0....ja, det känns riktigt jävla orättvist.
Men, men....det var inte precis detta jag skulle skriva om nu.
Idag ringde jag till sjukhuset. Tog mod till mig och slog numret till dagvården där jag låg i oktober. Fick prata med en mycket sympatisk människa som lovade att ta reda på varför jag/vi inte fått svar på obduktionen. När hon ringde tillbaka flera timmar senare så satt hon med obduktionsrapporten i handen. Vårt ärende hade fallit mellan stolarna. Igen.
Tyvärr kunde hon inte delge mig resultaten. Det får endast en läkare göra. Så imorgon skulle hon ringa mig igen....sen får vi se vad som händer. Tyvärr tror jag ju inte att vi kommer att få veta något speciellt, men det ska ändå bli skönt.
Sen önskar jag att det inte ska ta sju månader att få resultaten av Noas obduktion.
Nej, nu pallar jag inte skriva mer om detta. Tårarna är slut för idag.
Isak somnade lite i tio. Blev lite sent idag eftersom jag och T var och tränade på vars ett håll. En arbetskamrat fick med mig på ett Bodypump-pass på ett gym jag aldrig varit på. Var skönt men förbannat jobbigt. Får se hur jag mår imorgon ;o)
Usch, vad jag känner mig nere. Men nu kom T hem i alla fall. Skönt med sällskap.
Over and out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar