Nu händer det saker...

Igår fick jag en remissbekräftelse ifrån sjukhuset. Det står att jag kommer bli kallad om cirka två månader till reumatologen. Spännande! Men samtidigt lite stressande. Nu är jag liksom inne i systemet och det finns ingen väg ut ;o) Måste ju nästan ge det en chans till. Problemet är ju bara att det är så mycket som står på spel. Det är ju trots allt så att två små underbara pojkar fått sätta livet till. Eller ja, så kan man ju egentligen inte säga, men så känns det.

Ingen kan garantera mig att sagan får ett lyckligt slut nästa gång. Kommer fostret att överleva mitt immunförsvars attack? Kommer medicinen att hålla det i schakt? Kommer min kropp att orka med? Blir barnet friskt om det nu skulle överleva tillräckligt länge? Kommer jag någonsin att bli mig själv igen?

My God! Har aldrig ställts inför ett sådant här svårt beslut.

Tror jag behöver en cykeltur för att rensa mina tankar.

T ligger just nu med en väldigt trött kille som nog snart träder in i drömmarnas trädgård. Mormor och morfar har varit här ikväll och ätit med oss ute i trädgården. Svenska sommarkvällar är obeskrivbara :o)

Nu väntar fem veckors ledighet ifrån dagis för Isak. Nästa vecka ska mormor och morfar ha honom och därefter har jag fyra veckors semester. Tyvärr har pappa T bara en, men vi får göra det bästa utav det.

Nej, nu ska jag svida om till träningskläder! Måste bli stark om jag ska orka med fler prövningar.