Massmord...

Ikväll är det många barn som inte får ligga tätt intill sin mamma och pappa för att hålla värmen. Flera män och kvinnor som fått se sina älskade jagas till döds....springa för sina liv.

Jag har idag bevittnat något jag avskyr...något jag hade kunnat bli mördare för.

Jag har sett patetiska små värdelösa varelser leka krig på de snöklädda ängarna. Sett män med garanterat litet häng mellan benen döda oskyldiga små harar. Djur som står för kärlek, mys, ömhet och försiktighet och som inte skulle haft en chans att försvara sig om de så hade haft alla muskler i världen.

Skulle masslakten kunna bero på Tularemi (harpest)? Jag skiter faktiskt i vilket, för inte skjuter man en människa som fått HIV eller någon annan dödlig sjukdom?!

Vid lunchtid idag fick vi (jag och mina arbetskamrater) alltså en föreställning utöver det vanliga. Det som vi först trodde var nyårsraketer var i själva verket 8-10 män med gevär som gick lös på allt som rörde sig (i detta fallet harar) på en stor åker. Vart alla underbara gräsätare kom ifrån har jag ingen aning om, för de var många. Det var helt kaosartat. De sprang för sina liv....ut på vägarna och in bland husen. Den förut helt vita marken blev full av fluffiga, bruna och livlösa pälshögar.

När spektaklet var över samlades alla liken in och släpades iväg i öronen.

Vad har jag då lärt mig av dagens hjärtskärande uppvisning? Jo, först och främst...tack för att jag inte är en hare eller kanin. För det andra....tack Gud för att jag lever med en man som förstått att kött finns att köpa på Ica. För det tredje...fy fan vad avtändande det är med homo sapiens som dödar för nöjes skull!

Tack för mig och mina löss!