Är det mitt fel?

Det har tagit Isak en och en halv timme att äta upp sin mannagrynsgröt :o) Men så länge han är nöjd så kan jag sitta här några timmar till.

Denna julledigheten har varit fantastisk. Isak är så underbar, så perfekt. De bästa dagarna är de som spenderas i hemmets lugna vrå, med lek och mycket kärlek.

Minst 1000ggr per dag pussar och kramar jag min prins och berättar hur mycket jag älskar honom. Det kommer väl en dag då han tycker att jag är dryg som håller på....men tills dess kommer jag att fortsätta. Det är viktigt för mig....efter allt som hänt.

För en stund sedan satt jag och grät. Tårarna forsade ner för mina kinder. Isak frågade varför jag var ledsen. "Det är för att dina lillebror (säger så till Isak eftersom det blir lite konstigt i plural) har dött" sa jag. Han torkade mina tårar med sin lilla hand. En tår missades dock och rann in vid näsan. "Är det mitt fel" frågar han då. Min älskade lilla gosse...det är ALDRIG ditt fel.

Åhh, krama, krama, krama!

Gudarna ska veta....det jag vill mest i hela världen är att få ett syskon till Isak.

Tänker ofta på Jakobs ögonbryn....de var formade precis som Isaks och alla som sett honom på nära håll vet att de är unika i sitt slag ;o)

Nu är Isak färdig! Vi startade 08.30 och klockan är nu 10.30!