Aj!

För typ tre månader sedan dök det helt plötsligt upp ett födelsemärke, ganska så stort, i min armhåla. Det var hudfärgat, kliade mycket och flagnade periodvis.

Vetgirig som man är så började jag att söka fakta på the world wide web. Det är väl kanske inte alltid den bästa lösningen...för information på internet kan få den friskaste människan i världen att tvivla och ifrågasätta sin hälsa.

Men, men...det stod i alla fall att födelsemärken INTE ska klia och inte ska flagna...och ska i regel inte dyka upp sådär hux flux.

Jag ringde då en privat klinik här där vi bor. Doktorn tittade på det och jag fick en tid för borttagning två veckor senare.

Så här sitter jag nu, nyopererad och med en ganska intensiv smärta under vänster arm. Läkaren sa att armhålan är extra känslig och det märks fanimej. Själva borttagningen var också ganska vidrig tyckte jag.

Jag har farit in och ut på sjukhus de senaste tio åren. Tömt höft och knä på ledvätska, fått kortiosonsprutor, opererats, blivit kejsarsnittad, fött inte bara en utan två döda pojkar med igångsättning osv...men trots denna rika erfarenhet så var jag rädd som ett litet barn för detta lilla betydelselösa ingrepp :o)

Problemet var att bedövningen inte riktigt tog och doktorn (som jag verkligen gillar) trodde mig inte riktigt. Så det gjorde faktiskt ont. Jag kände när han skar och jag kände när han skulle sy ihop allt igen. Blää! Det söker mig fortfarande...den känslan. Hoppas jag slipper fler sådana här hudförändringar...för jag är inte så säker på att jag skulle göra om det ;o)

Ha ha, fan vad gnälligt det låter nu!

Men så länge analysen av köttslamsan som togs bort blir positiv så är jag väl nöjd.

Kanske bör ta en Ipren och sjunka ner lite extra i soffan. Det borde jag vara värd. Lite chips, cola och choklad och "du är vad du äter" på tv:n. Ha ha, passande ;o)

Isak som ju var sjuk större delen av förra veckan tar igen sig denna. Han har somnat klockan sex varje kväll och det händer aaaaldrig annars. Kvällen blir så lång att man knappt vet vad man ska hitta på.

Idag fick jag ett litet paket i brevlådan. Ett armband som jag beställde igår. Har velat att köpa det i typ två år, men tänkt att det nog var lite onödigt. Smycken har en tendens att hamna i en låda och aldrig se dagens ljus. Men att 25% av intäkterna går till olika välgörenhetsprojekt gjorde beslutet lite lättare ;o)

Valde kulören underst :o)

Nej, nu ska göra mig iordning för kvällens soffsittarkväll. Pappa T är ute och roar sig med sina arbetskamrater. Fast känner jag honom rätt så är han hemma senast klockan tio :o)