Isak Atilla: Ett delikat fall...

Har precis tryckt i mig ett kexchoklad. Kände att jag var värd det :o) Kan till och med bli ett till lite senare ;o)

Blev inte färdig med allt jag skulle hinna med idag på jobb, men det finns ju alltid en dag imorgon.

Fick träffa min obstretriker idag och det gick över förväntan. Jag fick som vanligt återberätta allt som hänt de senaste fyra åren och tårarna rann konstant i tio minuter. Men det var skönt....att prata med någon som lyssnar och förstår. Som pratar samma språk. Allt jag själv tagit reda på och misstänkt fick jag bekräftat.

Det mest märkliga med samtalet var att jag tidigare fått reda på att man inte funnit något fel på mina moderkakor. Men han satt med ett papper i handen som sa motsatsen. De hade funnit bevis på att mina blodkärl inte öppnar sig. Vilket gör att fostret inte får näring.

När han frågade om jag är frisk i övrigt så berättade jag om min reumatism (som jag gjort så många gånger förut) och man såg att han reagerade direkt. Han skrev ner min läkares namn. Han är ju vida känd och även klinikchef på reumatologen. Reumatism beror ju på ett överaktivt immunförsvar och det är med största sannolikhet detta som också är problemet när jag blir gravid. Därför har min höft blivit inflammerad och sjuk med både Jakob och Noa.

Så vad kom vi då fram till? Jo, problemet är ju att det egentligen inte finns något bot mot detta. Men man kan försöka att medicinera. I mitt fall redan från ägglossningen. Trombyl (blodförtunnande), Fragmin (förebygger blodproppar) och Prednisolon (kortison, som bland annat används för att dämpa inflammationer) kommer jag att få äta från första sekund. Alla dessa tre läkemedel kan ge fosterskador, men doserna kommer att vara så pass låga att det inte ska vara något problem. All medicinering ska göras i samråd med min reumatolog. Läkaren idag kommer alltså att kontakta honom för konsultation och resultaten av proverna som jag tog idag kommer att skickas dit.

Hoppas nu att proverna visar något. Mitt problem sen jag blev sjuk i reumatism 1999 är ju att det aldrig har kunnat påvisas något i mina blodprover.

Sen kommer jag att övervakas noggrannt på sjukhuset men samtidigt gå på mödravårdscentralen. Som läkaren sa.....han kan inte lova att samma sak inte kommer att hända igen, men dessa mediciner har hjälpt patienter tidigare.

När jag och Dr S hade pratat färdigt gick han med mig in till barnmorskan. "Här kommer ett delikat fall" sa han när vi kom innanför dörren. Ha ha, nog fan är man speciell när en läkare säger så. Fast jag hade hellre varit normal i detta fallet....

Hon fyllde i ett provtagningsformulär som jag fick med mig. Jag såg ut som fan när jag gick därifrån men det bekom mig inte överhuvudtaget. ÄNTLIGEN någon som lyssnar och förstår mig!

Tankarna på att detta kanske hade kunnat rädda Noa är väldigt jobbiga. Jag anklagar till stor del min barnmorska som fullständigt nonchalerade mina misstankar och min oro. Ska aldrig mer sätta min fot där i alla fall. Fick tips om två barnmorskor på en mödravårdscentral här i närheten som tidigare jobbat på kvinnokliniken.

Men, vi får väl se om det blir ett försök till. Pappa T är fast besluten om att vi inte ska försöka fler gånger. Kanske har han rätt....vad vet jag....men som jag känner just nu så kan jag tänka mig ett försök till. Inte nu, men någon gång i framtiden....innan jag blir för gammal och grå :o) Fast det är lite svårt att göra det på egen hand ;o)

Isak slocknade precis i soffan (19:05). En händelserik dag på dagis och hans jobbiga midsommar ligger bakom det förmodligen.

Läkaren sa att det är mycket märkligt att Isak klarade sig så bra som han gjorde. Han är stark min lilla påg....