Eftersom min kropp så smått börjar att återhämta sig efter två halva graviditeter så är det ibland kul att prova sina "gamla" kläder i hopp om att de ska passa ;o) Detta gjorde jag en stund imorse och Isak var på ovanvåningen och lekte.
Jag hör honom ropa..."mamma nu vill jag inte vara här mer, jag kommer ner". Hör hur han börjar trippa och helt plötsligt klassikern som är alla småbarnsföräldrars mardröm. Kadunk, dunk, dunk, dunk, dunk, dunk!!! Jag springer som en skållad råtta igenom hallen och finner honom liggandes på sista trappsteget med benen på stengolvet. Han skriker hjärtskärande och tar sig på benet.
All världens hemskaste scenarier snurrar i mitt huvud. Utslagna tänder, brutna ben & hjärnskakning. Isak vänder huvudet mot mig och hans mun är full med blod. I det här läget uppförde jag mig inte så som jag förmodligen borde har gjort som jag skrivit om en gång tidigare. Jag lipade nog mer än Isak (dock utan tårar).
Bar honom till sängen och la ner honom för att inspektera hans kropp. Det första jag lägger märke till är att han har fyra/fem flisor trä i munnen?! Trodde först att det var matrester, men vart skulle de ha kommit ifrån?
Fjärde trappsteget nereifrån kommer för alltid att vittna om denna händelse. Där slog Isak i sina tänder innan han fortsatte att falla. Vi hjälptes åt att plocka flisorna ur munnen och vid detta laget börjar han småle. Killen har precis trillat i trappan....slagit sina tänder, bitit sig i läppen och fått ett stort begynnande blåmärke på låret....och så ligger han och ler åt sin sjukt uppjagade mamma. Ha ha, barn är det mest fantastiska i hela världen!
Jag hade fan inte rest mig upp igen, gnällt hela dagen lång och proppat min kropp full med smärtstillande om jag gjort mig lika illa.
Men allt gick bra! En halvtimme senare åt vi frukost.
Lite i elva kom vi till mormors jobb för lunch och äventyr. På vägen hem igen så somnade min prins och sover faktiskt fortfarande. Var inne och försökte väcka honom innan, men tänkte att han gott kan få sova. Sen kan han sitta uppe lite längre ikväll med mig när pappa ska spela badminton.
Nu ska jag plocka undan lite....här ser ut som kriget.
Hej
SvaraRaderaTur att allt gick bra!!! Din blogg är väldigt bra och jag läser den ofta!!
Hej Anna!
SvaraRaderaVad gullig du är....tack så mycket :o) Blev väldigt glad av din kommentar.
Tyvärr skriver jag inte så ofta som man kanske hade kunnat önska. Har svårt att få tid över.
Kram på dig
Hej
SvaraRaderaFörstår att din tid bara springer iväg, det är ju så det är när man är småbarnsmamma!!!! Mina barn är stora snart 19 och 21, så här finns lite tid över men man gör annat på den tiden nu!!
Hoppas att ni får en skön sommar!!!
Kram på dig!!
Kan tänka mig att man finner annat att göra på tiden som blir över när barnen blir större :o)
SvaraRaderaDetsamma till dig!
Många kramar!