Min son...

Gud, hur ska mitt hjärta klara detta moderskap? Man älskar så det gör ont och kärleken verkar bara bli större och större för varje dag som går.

Nu ikväll hade jag kunnat äta upp Isak. Krama ihjäl honom. Han är min prins, min smaragd, mitt allt.

Funderar på en ny tatuering, en liten text (hyllning) till min lille hjärtekrossare. Problemet är bara att jag inte kan komma på något ställe på kroppen som skulle passa detta ändamål. Får fundera en stund till med andra ord.

Natti natti