Hipp hipp hurra...

Om tjugo minuter är det pappa T:s födelsedag.

Stackarn kommer inte att få någonting. Vi är sådana personer som köper när det faller oss in. Behöver inte vara någon speciell dag. Visst...jag kan tycka det är lite tråkigt att inte ge honom en present i morgon bitti, men jag vet samtidigt att han inte önskar sig något.

Födelsedagar är absolut inte speciella för honom. Inte för mig heller nu när man är över trettio....men när man var liten...DÅ, då var det magiskt! :o)

Längtar till Isaks födelsedag. Då får vi hitta på något speciellt.

Min powernap under bion idag gör att jag överhuvudtaget inte är trött nu. Hjälp?! Jag vill faktiskt sova!

Bio & skor...

I torsdags var jag ute och festade med jobbet. Men sådär mycket fest blir det ju tyvärr inte en tordagskväll, men man får göra det bästa utav det. Vi bowlade och åt italiensk buffé och sedan gick vi vidare till en uteservering.

Mycket trevligt! Jag som aldrig dricker alkohol annars hällde i mig en gin & tonic, två glas champagne och två glas vin. Var ordentligt berusad när jag landade i soffan här hemma lite över elva.

Förmodligen blev jag ännu mer påverkad eftersom jag var så slut i rutan efter skräck-onsdagen :o)

Sen väntade arbete på fredagen. T stannade hemma med Isak båda dagarna. Jag har de två värsta veckorna på hela året framför mig när det gäller arbetsbelastning. Skulle vilja rymma och gräva ner mig i en skog....bara för att slippa....men det är förmodligen en dålig idé.

Idag har vi varit på bio. Mysigt som bara den. Jag, som alltid stressar var jag än befinner mig...lyckas ALLTID somna när jag ska se barnfilmer på bio. Isak sitter som ett levande ljus filmerna igenom så förmodligen slappnar jag av så pass mycket att det bara inte går att stå emot ;o)

Nu grämer jag mig lite för att jag missade typ 40 minuter...men jag får väl se den igen när den kommer ut på dvd.

Filmen var slut kvart i fem. Affärerna i Gallerian stänger fem. Så jag skyndade mig in i skoaffären i hopp om att hitta något trevligt. Och det gjorde jag! Isak blev som besatt och skulle tvunget också ha ett par nya vår/sommarskor.

Den lille huliganens skor kostade minsann mer än mina?!

Men, men....vad ska man med pengar på kontot till. Man kan ändå inte ta de med sig till "andra sidan".

Nu ska jag se Revenge från i torsdags. Isak och T snarkar i kapp i sovrummet. Väcker T om en stund. Jag vill ha massage ;o)

Lorax

Mina nya skor

Ett bra komplement till mina nya Ecco-dojjor

Isaks nya Superfit...ett av mina favoritskomärken för barn

Abrasio...

...betyder, borttagning av körtel bakom näsan.

Ja, det var några dagar sedan nu som Isak blev opererad.

I tisdags ringde de ifrån sjukhuset för att berätta att operationen hade blivit flyttad från nio på morgonen till halv två på eftermiddagen. Som bäddat för problem med en hungrig och matglad kille.

Så vi spenderade onsdagsmorgonen i hemmets lugna vrå. Riktigt mysigt hade vi. Jag var sådär härligt avslappnad och väldigt mån om min lille kille eftersom jag visste vad han skulle gå igenom senare på dagen.

Det kändes väldigt jobbigt att lura honom, för det är ju det man gör när man inte berättar hela sanningen. "Du ska andas i masken idag igen Isak". Det var så jag la upp det. Doktorn ska bara undersöka dig. Usch!

Men hade man sagt sanningen så hade dagen blivit ännu mer jobbig...om det nu är möjligt?!

Han fick äta en lätt frukost klockan halv åtta och dricka lite vatten upp till två timmar innan. Sedan var det stopp. Jag erkänner dock att han fick en Danino yoghurt vid elva. Då var han så hungrig det lilla livet.

Kvart över ett kom vi till sjukhuset. När kläderna som vi skulle ha på oss åkte fram blev det tvärstopp! Han sparkade och slog mig efter bästa förmåga i vad som kändes som en hel evighet. Jag hade gigantiska svettringar under armarna när väl sjuksköterskan kom till undsättning och sa att vi kunde vänta med kläderna. Så där gick min lille huligan i bara kalsonger och strumpor med mumintroll. Vi fick en bädd i en sal med typ totalt tio sängar. Där låg två personer på uppvak. Sen var det Isak och en annan femårig flicka som förbereddes för operation.

Flickan var lugn som en filbunke, men Isak hade bestämt sig för att typ inte gå med på någonting. Ingen fick ta tempen i hans öra. Han ville inte sätta pulsmätaren på sitt finger osv.

Han fick dricka lite lugnande medel och det blev genast bättre. Vi ritade, läste bok och försökte att njuta så gott vi kunde.

Minuterna gick och jag blev sjukt stressad över att det drog ut på tiden. Det handlar liksom om små barn. De ska minsann inte behöva vänta. Särskilt inte när deras magar är helt tomma :o(

Klockan tre kom det en narkossjuksköterska. Hon tog sig an min lille nakenfis. "Ska vi köra rally med din säng" frågade hon Isak. Och vips...så var han både påklädd och nerbäddad inom loppet av en minut ;o)

Han skrattade och tjöt av glädje när vi körde sängen i korridorerna. Häftigast var nog när dörrarna öppnade sig. Det minns jag också väldigt väl...det här med att bli körd i sjukhussängen. Det är något visst, som man aldrig glömmer tror jag.

Minns särskilt när jag blev nerkörd till förlossningen med Isak. Då det var akut läge. Jag fick en handduk slängd över ansiktet och sen sprang de med mig det fortaste de kunde. Kändes som på film...

Men nu var det Isaks operation vi pratade om ;o)

När dörrarna öppnades till operationsavdelningen blev jag väldigt illa till mods. Isak såg lite skeptisk ut, men hoppade snabbt över till nästa operationsbädd. Sen rullades han in i operationssalen. Där väntade typ sex personer. De tog sig an sin uppgift direkt. Isak glömde mig och tur var väl det för jag började gråta. Han fick höja och sänka sin säng, pilla på kontrollen till monitorn och annat spännande. Jag fick en stol att sitta på och sedan skulle han andas i masken. Liksom förra gången gav han motstånd och med en nick tog alla ett stadigt grepp om Isak kropp och tvingade masken över hans ansikte. Visste att det skulle sluta som förra gången, men det gjorde det inte mindre smärtsamt för det. Att se honom sprattla och kämpa för livet...för så känns det ju.

Jag bara grät och grät. Miljön fick mig att tänka på Jakob och Noa också.

Sen fick jag lämna rummet. Jag gick ner till Pressbyrån och köpte lite mat och choklad. Detta åt jag i ett mysigt lekrum inne på avdelningen där vi var från början.

40 minuter senare stack en manlig sjuksköterska in huvudet och sa "det blev en pojke".

Isak låg igen i samma rum. Han snarkade så mycket och i varje andetag lät det som om han skulle kvävas. Jag blev ombedd att inte röra honom. Små barn kan snedtända efter narkos om de inte får sova färdigt.

Efter uppskattningsvis 30 minuter vaknade han. Han grät och grät och gick inte att kommunicera med. Jag fick hjälp med att bära över honom till min famn där han somnade om gott. Hans ansträngda andning och kvävningsljuden fick mig att börja gråta igen. Där satt jag, men min store kille som ett litet spädbarn och tårarna rann längs mina kinder.

Hade vi gjort operationen i onödan?! Det var så jag tänkte.

Läkaren kom in och pratade med mig. Operationen hade gått bra. Där var mycket att ta bort och hans fick skrapa/skära många gånger. Innan kunde man inte få igenom en tunn slang, men nu gick det utan problem.

Han sa att den dåliga andningen med största sannolikhet berodde på svullnaden efter operationen.

Hoppas han har rätt.....

En halvtimme senare vaknade han igen. Det jag hade blivit varnad för inträffade. Han blev helt galen när han upptäckte venkatetern i vänster hand. Han försökte att slita den av sig. Han skrek, fäktades, slogs och svor. Betedde sig som en rabiessmittad hund. Sjuksköterskan (han som hade hämtat in mig) fick väldigt bråttom med att ta bort kanylen. Fick hjälp av en kollega eftersom Isak kämpade emot så mycket. Kaos, kaos, kaos. Jag fick ta emot många och hårda smällar. När han tittade på mig så såg man liksom att han var helt borta. En stirrande, påtänd blick.

Ett glas saft och en Piggelin senare så intog lugnet åter avdelningen. Undrar vad de andra patienterna tänkte. Fy fan :o(

Vi byggde Hero Factory. Något som både roade Isak och personalen ;o)

Den siste timmen, innan vi fick åka hem, spenderade vi i lekrummet. Han fick ytterligare en glass och åt chokladen som jag hade köpt. Tänk vad lite socker kan göra ;o)

Sen åkte vi raka vägen hem. Köpte med oss mat ifrån Burger King och åt som besatta.

Mormor och morfar kom på besök med lite presenter.

Allt som allt tog det hela sju timmar. Fruktansvärt jobbigt för psyket tyckte jag. Somnade helt utmattad så fort jag lade mig i soffan på kvällen.

Nätterna efter operationen har varit bra. Han snarkar fortfarande, men det känns ändå lugnare på något sätt.

Spelade ett jätteroligt spel på morgonen

Efter operationen

Efter snedtändningen...man kan nästan se hur dåligt han mår :o(

I lekrummet

Man måste ändå förvånas över hur snabbt de små liven återhämtar sig

Isak har inte behövt mer smärtstillande sen i onsdags

Morgonstund...

Det är härligt att vakna till fåglarnas kvitter. Det är fortfarande becksvart, med de små liven är i full gång.

Mitt lilla liv ligger här i soffan bredvid och sover gott. Han kom till mig en timme efter att han hade somnat. Efter ett toalettbesök ville han krypa ner i soffan och sova där. Lite mardrömmar var nog orsaken :o(

Så vi har sovit i vars en soffa i natt. Jag sover lite sämre då, med ett öga öppet, skulle man kunna säga. Är nämligen rädd för att han ska trilla ner. Sitter nog i sedan han var liten...

Är grymt sugen på en morgonpromenad. Var flera dagar sedan sist. Men T är i Göteborg, så det får tyvärr bli en annan dag.

Känner att jag behöver det efter mitt sockerintag de senaste dagarna. Äter lösgodis, framför allt choklad, konstant. Igår var det till och med en arbetskamrat som sa...."dina påsar blir bara större och större". Hi hi....han har tyvärr helt rätt, men jag har dock liiite karaktär. Jag äter inte allt på en gång och samma dag ;o)

När jag var på gymmet i söndags drog jag en slutsats. Jag kommer aldrig att få min mage som jag vill. Visst, om jag skaffar mig en PT och tränar som ett djur...då kanske. Men inte på det här sättet...när man liksom "hobbytränar".

Området tre centimeter under navlen och neråt är helt "borta". Jag har ingen känsel överhuvudtaget och det känns riktigt läskigt att känna där. Under snittet kommer känseln tillbaka.

Nu är det ju fem år sedan jag gjorde mitt kejsarsnitt så det är väl bara till att inse att det kommer att vara såhär resten av livet. Jag inbillar mig att det är mycket svårare att finslipa detta område i alla fall. Nervtrådar och annat har liksom inte gått ihop.

Men vem fan bryr sig egentligen?! ;o)

Igår var jag på Hero Factory jakt. Det gick åt helvete. Toys R Us hade ju i princip ingenting :o( Sen hinner man ju inte mycket mer på lunchen om man ska äta också.

Så idag får det bli ett nytt försök. För köra till motsatt sida av stan och pröva lyckan där. Den ena han har valt ut fanns i Köpenhamn enligt BR-leksakers hemsida. Men så kul ska vi inte ha det ;o) Så jag får välja en annan helt enkelt. Eller möjligtvis något helt annat, som typ lite "flickiga" saker som han visat intresse för :o)

Nej, nu är det dags att göra sig i ordning. Kan ju försöka att komma i tid till jobb för en gångs skull. Händer sällan eller aldrig.

Såhär såg det ut en morgon förra veckan

Ah! Som balsam för själen :o)

Förtydligande...

Pappa T blev lite kinkig när han läste mitt förra inlägg.

"Det låter för fan som om jag försökt att tvinga på dig min religion i hela vårt liv tillsammans".

Så är alltså absolut inte fallet. Vet alla som känner oss och vet på vilket sätt jag uttrycker mig ;o)

T skulle aldrig tvinga någon till något. Han är bra mycket smartare än så min lille älskling.

Däremot hade han varit väldigt glad om jag fann den ro som han ha funnit tack vare sin tro.

Ugh! Isak förkylning har efter gårdagens ös blivit sämre. Han har svårt för att andas och lär vakna ett antal gånger i natt. Inte hade jag blivit förvånad om han blir sjuk lagom till dagen D...på onsdag då det är dags för operation.

Håller tummarna!

Han har idag sett ut två stycken Hero Factory på Legos hemsida som han ska få på onsdag när han vaknar upp ifrån narkosen. Något att slå död på tiden med och ett bevis på hans tapperhet :o)

Sonja...

Here we go again...

Jag känner mig kymig. Halsont flög på mig vid lunchtid och nu sitter jag här och är helt orkeslös och dränerad på energi. Har förvisso varit full rulle sedan sju imorse.

Var på gymmet mellan nio och elva. Promenerade på löpbandet och körde efter detta mitt nya träningsschema. När jag kom hem så låg T i samma position i soffan som jag lämnade honom, så stackars Isak hade varken fått frukost eller uppmärksamhet.

Tio minuter senare åt vi mannagrynsgröt och apelsin. Jag åt även en näve lösgodis...men det säger vi inte till någon ;o)

Något senare var vi ju bara tvungna att ta oss ut i det fina vädret. Siktet var inställt på två lekplatser. Den ena med linbana. Isak åkte om och om igen och skrattade så att han kiknade. Härligt!!

Vi handlade sedan på Ica och åt en något sen lunch på Burger King. Fett och ohälsosamt. Kvällen innan åt vi dessutom hämtpizza. Aja, är det helg så är det!

När vi sen kom hem så spenderade jag en halvtimme i solen på trädäcket. Det var helt obeskrivligt skönt! Isak terroriserade under tiden våra grannar. Detta har de dock sig själva att skylla för eftersom de klippt ner vår gemensamma häck till marknivå?! :o)

T åkte sedan till gymmet och jag och Isak begav oss ut på ytterligare lekplatshäng. Det är fantastiskt att bo i ett sådant här klassiskt 70-tals villaområde. Finns lekplatser över allt.

När vi kom hem ställde jag mig vid spisen och lagade vegetarisk lasagne.

Och här sitter jag nu. Slut i rutan och allmänt gnällig. Blir jag sjuk igen så blir jag förbannad! T tycker att jag får skylla mig själv eftersom jag håller igång mest hela tiden. Kanske borde jag dricka hans blod så att jag också blir smittad av latmasken som huserar i hans inre ;o)

Igår var det ju dop för min systerdotter, Sonja. Hon var sååå duktig i kyrkan det lilla livet. Precis som Isak så tar hon inte heller napp. Heja Sonja! Det är rätta takter. Du kan gott amma 25 månader som Isak gjorde!

Men någon napp eller boppe behövdes inte.

Det var nog det bästa dopet jag varit på hittills. Enkelt och avslappnat. Man fick fotografera och prästen var lättsam och "ungdomlig".

I vanlig ordning var jag nära att börja gråta vid ett tillfälle. Då prästen läste en dikt. Jag tänker alltid på mina små pojkar....ja, och på mormor också för den delen...och det blir så känslosamt. Man kanske borde ge det här med religion en chans? Nog ingen dum idé, men jag är extremt svår att övertyga. Fråga bara pappa T...han har typ försökt i 16 år ;o)

Efter dopet blev det en sen lunch i en lokal i närheten. Isak slängde i sig köttbullar och kalkon och sedan underhöll han sig med att såga i sönder ballonger. Ballonger som jag fick stå och hålla. Ingen njutning alls med andra ord ;o)

Tyvärr fick vi sedan smita iväg mitt i presentuppackandet. Barnkalas stod på schemat.

Kalaset var mycket lyckat. Isak fick endast ett litet breakdown. Det var när han ville ha ett kex som en pojke satt och mumsade på. Denna pojke kunde pga allergi inte äta tårtan som serverades och hade då fått Singoalla-kex. Isak frågade fördelsedagsbarnets mamma om han också fick. När hon då svarade nej så skrek Isak "detta är ett värdelöst kalas" och började stortjuta. Ha ha ha! Det hela slutade med att han fick ett kex och sedan var han i full gång igen. Glad som en speleman!

Hans kärlek till mat och allt annat ätbart är obeskrivlig :o)

En turk någon? Jag är så jävla trött på min som bara gnäller och tjatar de få timmar han orkar hålla igång ;o)

Mormor, svåger, syster, morfar & präst :o)

Nästkusin Maja

On our way...

Nu ska vi snart packa in oss i bilen och siktet är inställt på kyrkan.

Jag har ätit godis hela morgonen. Började redan innan mannagrynsgröten. Blir en sådan dag idag. Mat, godis, läsk och allt annat som gör livet värt att leva ;o)

Störd...

Ja, det här inlägget började jag att skriva igår. Hann bara lägga upp tre bilder sedan var det bokläsning och sängmys med Isak. Då somnade jag naturligtvis.

Vaknade och förflyttade mig till soffan för att titta på den enda serie jag följer. Jag höll mig nätt och jämt vaken, men somnade så fort den var slut igen. Sällan jag är så trött...

Imorse efter min morgonpromenad lyckades jag lägga upp de fyra sista bilderna också innan det var dags att lämna Isak på dagis och ta mig till jobb.

Här sitter jag nu. Luktar anus eftersom folk envisas med att tända brasor på vintern. Så fort man rör sig utanför dörren luktar man rök. För en timme sedan slängde jag på mig en massa kläder och cyklade en härlig runda på 15km. Det var beckmörkt och åkrarna var täta av dimma. Men ack så skönt. Vindstilla och stjärnklart.

Men jag måste erkänna. Att ge sig ut och cykla, så här en fredagskväll klockan nio, faller minsann under kategorin "stört beteende". Men att jag inte är som alla andra, det visste jag redan ;o)

Men nog om det.

I onsdags var vi ju och simmade, jag och Isak. Jag passade på att motions-simma lite under hans halvtimmes simskola. Det blev 30 längder i lugnt tempo. Måste dock tyvärr inse att detta numera inte är en träningsform för mig. Fick jätte ont i höfterna efteråt.

Med tanke på att det var strålande sol ute så var jag säker på att vi i princip skulle vara ensamma i simhallen. Men ack så fel jag hade. Redan på parkeringen insåg jag att detta klordränkta paradis var fyllt till bristningsgränsen. Ingen hit för en något folkskygg människa som mig ;o) Fast jag jobbar på denna fobi. Det gör jag verkligen.

Men om jag säger så här. Jag kan leva med mycket folk. Men inte med ouppfostrade och ofräscha människor. Alltså jag vågade knappt sätta ner fötterna inne i duscharna. Hur kan golvet bli så skitigt?! Duschar folk inte hemma? Sen ska vi inte prata om hur det såg ut vid området vid stora bassängen där man även kan sitta och äta?! Folk TAR MED SIG MAT...som om de är en jäkla picknick?! Har skrivit om detta förr. Varför inte handla i kiosken och sponsra verksamheten?

Det låg matrester över allt. Barnstolar med hela middagar under?! Örrrrkk! Om ens barn nu tvunget måste äta under de få timmar man befinner sig där...kan man då inte städa efter sig?

Jag ville skrubba mig i sandpapper och bada i handsprit efter vill jag lova.

Men bortsett ifrån detta så var det jättemysigt!!

Isak hade dock varit riktigt jobbig under simlektionen. Obstinat och riktigt dryg. Hade inte velat göra någonting som han blev tillsagd och drev förmodligen simfröknarna till vansinne.

Inte alls pinsamt :o(

Det är ingen attraktiv period Isak befinner sig i just nu. Detta får vi erfara flera gånger varje dag. "Jag kan, jag vet. Du är ett äckel, du är dum i huvudet. Du är inte min mamma längre och jag hatar dig". Ja, man borde nästan skriva en dagbok.

Nej, nu ska jag duscha, sitta i fotbad och krypa ner i soffan bredvid pappa T.

Imorgon är det dop för kusin Sonja och barnkalas direkt efter det.

Igår var vi på restaurang :o)

Skönt att slippa laga mat ibland...

Igår morse...Isak och T somnade om i soffan innan dagis ;o)

Morgonpromenad

Så här går det när man glömmer hårsnodden runt handleden

Sist jag gjorde det över natten så fick jag bestående märken?! ;o)

Onsdagsmys

Observera underkläderna som hänger på tork i bakgrunden ;o)

Vi gick ifrån mannagrynsgröten och åt ägg med kalkon till frukost istället

Saxmarodören...

Underbara lediga onsdag! Idag ska vi till simhallen och roa oss!

Idag har jag bestämt mig för att det får vara slut med nässpray. Jag kan inte andas med näsan så kvällen lär bjuda på huvudvärk och dagen på fullständigt smaklösa måltider. Men, det får det vara värt. Slemhinnorna behöver vila och för mycket nässpray i sig kan ju också ge nästäppa.

Igår när jag hämtade Isak på dagis så blev jag allt annat än glad. Vår lille marodör hade klippt sönder hela sin tröja?! Detta beteende har jag fått uppleva en gång tidigare. Han påstår att det är hans kompis på dagis som lärt honom. Detta tror jag på i och för sig, men va fan....du har väl en egen fri vilja lille man och vet väl att man inte klipper i mycket mer än papper?!

Jag läxade upp honom där framför fröknar och andra barn, men än desto mer i bilen. Förhoppningsvis händer det aldrig igen....

Att jag sen höll på att dö av skratt inombords...ja, det var helt enkelt något jag fick hålla för mig själv ;o)

Vi åkte sen hem till mormor och lekte lite. Isak stannade där och åt kvällsmat.

Själv åkte jag till träningshallen för en genomgång av gymmet tillsammans med en instruktör. De bygger ett litet träningsprogram med de förutsättningar och förväntningar som man har.

En magövning som man gör med en pilatesboll fick strykas ifrån mitt program eftersom det gjorde så fruktansvärt ont i höfterna. Den byttes ut mot en annan som tyvärr inte är lika effektiv :o) Men jag är ganska övertygad om att det blir bra ändå ;o)

Gissa om jag ville springa och gömma mig när jag insåg att killen som stod och väntade i receptionen var han som skulle hjälpa mig?! En ung, solbränd och väldigt söt kille. Neeeeej!

Han började med att fråga vem jag var. En 34-åring med reumatism, artros i höfterna och tre graviditeter bakom sig. Gissa om han tänkte "här kommer mormor och tror att hon ska bli fit som en artonåring" ;o) För på hans fråga om vad som var avsikten med träningen svarade jag "jag vill bli smal och tajt". Ha ha ha.... Jag fick också fylla i att jag vill bygga muskler och må bra.

När den givande genomgången var färdig kände jag att jag var tvungen att fråga V, vilken årsmodell han var. Född 91?! Men hjälp? Det är inte förrän jag hör sådana här åtal som jag inser att jag börjar att bli gammal. Är man född detta årtal så är man typ tio år gammal i min värld.

Något chockad tog jag mig upp på andra våningen för en kort stund på crosstrainern :o)

Nej, nu ska jag leka Hero Factory med Isak!

Jag är så dålig på att ta foton nu för tiden, så här kommer tre gamla bilder som gör mig glad.

25:e september 2011

Isak och nästkusin Eric

13:e Juli 2011

Solbränd och hemkommen ifrån Portugal

22:e januari 2012

Familjemys!

So much to do, so little time...

Här sitter jag och försöker att andas genom näsa. Det var nog två veckor sedan jag kunde det sist utan Nezeril. Lyckas överhuvudtaget inte så det är väl dags igen för två duschar i vardera näsborre ;o)

Jävla miserabla kropp!

Men jag skiter i den nu och låtsas som om jag är frisk som en nötkärna. Inom en vecka lär jag ligga med dubbelsidig lunginflammation. Den tiden, den sorgen.

Den uteblivna grillningen i lördags tog vi igen med råge igår. Det blev grillad kyckling med ugnsbakad klyftpotatis och färsk broccoli till lunch. På kvällen blev det sen ungefär detsamma fast med ytterligare lite kött i form av ryggbiff och vid sidan om lite champinjoner och fetaost. Gott gotti gott gott! Mormor och morfar var också med och njöt av den lilla glimt av sommaren som man ändå får kalla det.

Öhh, nu är min hjärna sådär härligt blank. Kan inte komma på någonting vettigt att skriva.

Kan bero på att jag känner mig sjukt stressad. Klockan är snart elva och jag har än så länge knappt hunnit umgås med min käre man.

Ska hinna surfa lite på Esprit.eu också....my favourite page!

På onsdag har jag lovat att bada med Isak både före och efter simskolan. Face your fears bitch! Att visa sig i bikini is not the end of the world ;o) Eller?

Fyra veckor av fullständig kaos väntar på jobb...men i mitten av april...då, då ska jag njuta! Då funderar vi på att ta en weekend till någon väl vald storstad.

Natti natti

Vart tog den grillade kycklingen vägen?

Snodde en bild ifrån nätet på grillad kyckling

Såhär hade det dock inte sett ut på min tallrik...maaaassor med klyftpotatis och Bregott är ett måste! ;o)

Mina mördarinstinkter har satt in. Jag har dödat inte mindre än fyra silverfiskar sedan jag kom hem ifrån Barcelona. De små kräken letar sig fram nu när det börjar bli varmare verkar det som.

Det finns inget som äcklar mig så mycket som dessa småkryp. För mig symboliserar de ett smutsigt och sjukt boende. Vem vet liksom hur det ser ut i vår krypgrund? Ryser vid bara tanken...

Städade toaletterna och tvättstugan minutiöst idag och hoppas på att jag slipper att se fler den närmaste tiden.

Pappa T marinerade kycklingfiléer vid lunchtid idag. Dock blev jag snuvad på denna smak av sommaren....

Jag trotsade min förkylning vid halv fyra och åkte till gymmet för en timmes promenad på löpbandet. Mamma M kom också dit. Efteråt följde hon med mig hem för att hämta en sak.

Utanför huset ställde jag mig med näsan i vädret och frågade "luktar det grill?" Nopp, det gjorde det inte!

När vi kom innanför dörren...vad hittade vi då? Jo, en liten kille med rödflammiga kinder och en stor latmask som sov sött tillsammans i soffan. Sött och sött...det var snarare så att det svartnade för mina ögon vid bara tanken på att grillkvällen, hyrfilmen och lördagsmyset nu officiellt var inställt.

Pappa T öppnade sömndrucket sina ögon. Tittade på mig och mamma M, men somnade om igen. Ha ha, så där stod vi och beskådade eländet. Men det bekom inte min käre man inte ;o)

Men kvällen blev faktiskt bra ändå måste jag säga. Vi nöjde oss med äggmackor och annat smått och gott. Grillad kyckling får det bli i morgon. Isak sover för övrigt fortfarande vilket jag misstänkte att han skulle göra. Han har ju en liten infektion av något slag. Så om några timmar är han garanterat tillbaka med full styrka. Gick ingen nöd på honom idag direkt, men man märkte att han definitivt var lite sliten. Vad annat kan man bli när man inte kan andas ordentligt om natten?!

Nej, nu får jag nog gå och lägga mig igen. Lite beautysleep är aldrig fel.

Den man älskar...

Ett svenskt ordspråk...

Den man älskar agar man.

I vårt fall är det mer, den man äskar retar man :o)

T informerade mig nyss om att han mest tjatar om Norge just to piss me off!

Och jag får ju erkänna...att det fungerar. Men nu är jag på gott humör igen. Men det lär jag inte vara imorgon bitti när jag har varit uppe halva natten med min polypförstorade älskling ;o(

Om han är feberfri så ska vi på bio är det tänkt. Lördagsmys och lugn och ro. En ledig dag i min smak.

Lite trött...

Är lite sliten och mörbultad och för stunden extremt trött på mannen jag lever med.

Men om jag ska ta en sak i taget....

Jag är sliten efter min lilla intensiva business trip till Barcelona. Jag älskar varje sekund, men det är fulla agendor som kräver full koncentration från morgon till kväll. Sov bara fyra timmar mellan onsdag och torsdag och den sömnbristen känner jag av fortfarande ;o) Resan hem igår var också allt annat än behaglig. Mellanlandning i Frankfurt och en förkylning som gjorde att mina trumhinnor nästan tog livet av mig. Hade så ont att jag stundvis funderade på att slita av mitt huvud ifrån kroppen.

Mörbultad....det blev jag igår natt. Morfar hämtade mig på tågstationen typ halv ett och en kvart senare var jag hemma. Vid två lade jag mig i soffan och somnade nog direkt. Uppskattningsvis en timme senare kom Isak upp ur sängen. Jag mötte honom i hallen, tog honom i famnen och gick tillbaka med honom in i sovrummet.

När jag skulle lägga honom i sängen, tappade jag balansen och föll handlöst baklänges. Vågade inte släppa taget om Isak och landade med ryggen före på kanten till nattduksbordet. Fy fan! Smärtan var enorm och min arm domnade bort. Jag hade så ont att jag kallsvettades och låg bara och vred mig i smärtor. Isak blev helt stressad stackarn och låg och smekte mig över ansiktet. Han gick och hämtade T i hopp om att han skulle kunna hjälpa mig.

Men en stund senare somnade jag minsann om, trött som jag var. Vaknade öm och blev lite orolig om huruvida jag var skadad eller inte.

Sen är jag vansinnigt trött på mannen som fått för sig att han ska flytta till Norge. Sådan är han. Extremt rast- och rotlös. Jag är en klassisk Svensson. Jag älskar livet med hus, bil, barn, jobb och ett något inrutat livsmönster. T tröttnat efter max ett år på samma arbetsplats och jag är snart inne på mitt tionde år hos min arbetsgivare.

Visst....pengar är en viktig del här i livet. Vi skulle få mycket mer av denna vara om vi flyttade förmodligen. Men vi har fullt tillräckligt som det är idag och bor i ett samhälle som andra bara drömmer om.

WTF?! Nu ska jag behöva höra hans tjat de närmaste veckorna.

Ugh! Isak har lite feber misstänker jag. Näsan rinner och blicken är helt glansig. Han somnade nyss och snarkar som en hel karl.

Min vistelse i Barcelona....den får jag skriva lite mer om i helgen. Här kommer några bilder ifrån min iPhone i alla fall. Nu ska jag se Revenge som jag missade igår.

Ugh! Blir inte mycket sovit i natt misstänker jag. Isak kommer att vakna med jämna mellanrum. Får ingen luft hör jag...

Jobbar man för världens största motortillverkare så får man uppleva mycket roliga saker ;o)

Gissa hur många sådana här jag åt?! Maten var fantastisk!

Middag på Barceloneta...

Hade vi inte haft en buss som tog oss tillbaka till hotellet så hade vi kunnat rulla därifrån...så mycket mat blev vi bjudna på :o)

Två kollegor...en irländare och en portugis

Takterrass och restaurang på 19:e våningen

Solnedgång ifrån mitt hotellrum

Rummet var lagom stort och fräscht!

Utsikt

Tog en taxi ifrån flyplatsen

Chauffören kunde tyvärr inte ett ord engelska

Kärleksfullt...

Pappa T har varit något lättretlig ikväll efter lite slitningar på jobb.

Detta gick för en stund sedan ut över mig när jag råkade kritisera honom för en sak.

Det slank då ur honom att följande borde hända mig imorgon...

Är detta inte kärlek så säg?? ;o)))

Skämt åsido....jag är alltid nervös när jag ska flyga utan min lilla familj. Är så fruktansvärt rädd för att Isak ska få växa upp utan sin mamma...

Löjligt som fan kanske, men sådan är jag!

Om jag är färdigpackad? Njaee, det skulle jag inte vilja påstå. Men nästan.

Nu ska jag i alla fall försöka sova lite...

En hund har ritat på mattan...

Klockan är nio och jag har inte börjat att packa ännu. Så jobbar vi här hemma ;o)

Pappa T brukar kunna dra ut på det till samma morgon då han ska åka, men riktigt så illa är det inte för mig. Allt är i alla fall planerat in mitt huvud. Det ska bara packas och strykas. Men jag hatar det, så förmodligen kommer väskan att gapa tom om två timmar också.

Huliganen är vaken och hittar på bus mest hela tiden.

För en stund sedan satt han och ritade vår familj och mormor & morfar. En stund efter att teckningen är färdig utbrister han...."en hund har ritat på mattan". Alla varningslampor började blinka!

Lite psykologiskt och snällt får man då fråga...."vart ritade hunden innan den försvann Isak?".

Isak pekar då stolt ut en bit av mattan som han har dragit två streck med en tuschpenna på. Jippie! Vår nytvättade turkiska matta är märkt för livet?!

Så såg det ut för en stund i alla fall. Men efter lite Yes och vatten så verkar allt vara som förut. Lite svårt att avgöra i kvällsmörkret.

Som man har lärt sig....ingenting har längre något värde när man har barn ;o) Isak har i alla fall lovat att aldrig göra om samma sak.

Lite intressant att han försöker skylla allt på en låtsaskompis...en hund i det här fallet *ler*

Barcelooooona here I come!

Nu blir det några dagars blogguppehåll för min del. Har bestämt mig för att inte släpa runt på min laptop.