Aj!

Vi kom hem efter två helt fantastiska veckor i Turkiet igår. Mormor och morfar kom och hämtade oss på flygplatsen.


Det var chockerande kallt när vi kom ut ifrån flygplatsen och Isak satt och huttrade hela kvällen trots långärmad tröja och mjukisbyxor. 
Vi har alltså bytt värme, bikini, sol, bad, mat och skoj mot kyla, tvätt, jobb och allvar. Vem gör det frivilligt?! Men det är ju svårt att leva det livet mycket mer än några veckor. Blir väldigt dyrt i längden ;o)


Jag trillade i vår trappa i morse. Hade sett fram emot att börja träna igen efter två veckors uppehåll, men nu ska jag nog vara glad om jag kan återuppta träningen den närmsta månaden. Har så fruktansvärt ont i svanskotan. Värker förjävligt inuti mig *gråter*
Hade precis satt på mig ett par nya strumpor. Hala som bara den. På andra trappsteget halkar jag....flyger liksom upp i luften och landar med en smäll på baksidan av rumpan. Slår sedan i bakhuvudet och dunsar trappsteg för trappsteg. Telefonen flög ur min hand och där låg morfar kvar på ett av de övre trappstegen något förvirrad över hela situationen. 
Det första jag skriker när jag kravlar bort ifrån trappan till tvätthögen innanför ytterdörren är "telefonen, telefonen...ta telefonen...morfar är i luren".
Isak blev jätterädd. Jag grät och skrek som en stucken gris. Han satte sig och höll för öronen och upprepade "jag vill inte höra, jag vill inte höra". Sen kom han sättandes med två kuddar ifrån soffan och undrade om jag hellre ville ligga på dem. Sen smekte han mig på armen. 


Jag var helt spy- och svimfärdig. Kallsvettades.


Men nu sitter jag här. Försöker att sitta i alla fall. Har så j-vla ont och huvudet spränger. 


Kul avslut på den perfekta semestern?! Jag som hade storartade planer för helgen. Skulle måla färdigt Isaks nya lekrum och en massa annat. Nu ska jag vara glad om jag ens kan få en god natts sömn i natt. 


Men nog om detta. Nu ska jag vila. Får skriva ett inlägg om semestern när jag mår lite bättre efter intag av diverse piller. 


Här kommer en bild på vår prins som lärde sig flyta en av de första dagarna. Flyter bättre än både pappa och mig. Sen kan han simma cirka 20 meter. En blandning av hundsim och bröstsim, men det spelar mindre roll. Det viktigaste är att han håller sig ovan ytan ;o)

Vi hörs igen när jag tagit hand om min gamla kropp!