Midsommardagen...

Pappa T och Isak är som hund och katt. Vill nog påstå att det mestadels beror på T som borde föregå med gott exempel. En kurs i barnpedagogik skulle förmodligen inte skada. 
T bemöter Isaks trots med att bli rosenrasande och skrika. Vad hjälper det?! Gör ju bara allt tusen gånger värre. 


Vid tolv skulle vi ge oss ut på en cykeltur. Isak ville bestämt ha sin gamla cykel. Vi pumpade hjulen och höjde sadeln. Vill han inte ha sin nya cykel så kan vi inte tvinga honom. Så resonerar jag i alla fall. Förr eller senare inser han väl att han ser lite töntig ut och kommer bara att vilja susa fram på den gröna faran. 
Hur som helst så blev T irriterad på Isak och sa att vi kunde sätta stödhjulen på den nya, lagom stora, cykeln. Det hela slutade med att jag och Isak cyklade iväg på vårt lilla äventyr själva. T stannade hemma och var så pass irriterad att han både lyckades rensa ogräs och tvätta soffklädseln under de tre timmarna vi var borta.


Vi cyklade först till Burger King och åt varsin burgare. Sen styrde vi kosan mot kanalkiosken. Det blev en Daim Päron för Isak och en mjukglass dränkt i Noisettekräm för mig. Betalade extra för att glassen skulle synas så lite som möjligt....muahahaha! ;o)


Sen gick vi ner till båtarna. Det var dock så kallt att vistelsen där blev ganska kortvarig. Isak trillade dessutom och skrapade både sina knän och handflator. Körde på mig med sin cykel gjorde han också, hi hi.
Tre timmar senare var vi alltså tillbaka i vår gata igen. Typ 20 meter ifrån huset så säger jag "gud vad du har varit duktig idag Isak och cyklat så långt". Då svängde han lite häftigt och flög av cykeln. Landade på bröstkorgen och fick cykeln över sig. Jag, som fick lite panik, tvärbromsade och flög ner på cykelramen. Inte skönt för underlivet vill jag lova och INTE bra för min ömmande svanskota. Jag haltade de sista metrarna med en cykel i var hand och Isak kom snyftandes efter. 
Hemskt vad vi slår oss i vår familj för tillfället. Jag har aldrig haft så många blåmärken som nu....


I eftermiddag/kväll har vi varit hos mormor och morfar igen. Hög mysfaktor och mycket skratt! Jag, som förmodligen varit lite för aktiv för mitt eget bästa idag, fick njuta av en helkroppsmassage som snälla mormor gav mig. Somnade nästan och smärtan blev så mycket lättare att hantera :o)