Jag har ju förvisso hört talas om att många besöker sina nära och kära som gått bort under denna dag. Men inte kunde jag tro mina ögon när jag närmade mig kyrkogården där Jakob ligger. Folk överallt :o) Riktigt mysigt var det. Hur man nu kan uttrycka sig så om en kyrkogård?! :o) Har jag väl iofs alltid tyckt. Det är mysigt att strosa omkring bland gravarna och titta på alla fina gravstenar och blommor.
Men idag var ju något alldeles speciellt. Ljus och lyktor överallt. Alla var där av samma anledning. Man kände en samhörighet på något konstigt vis.
Isak som nyss vaknat efter en stunds sömn i bilen var lite gnällig och ville absolut inte gå själv. Så jag bar omkring honom i en timmes tid. Vi satt framför Jakobs grav, vi satt på en bänk en bit därifrån och kramades, vi gick i gångarna bland de "vanliga" gravarna och vi tittade på blommor och ljus.
När vi satt på bänken såg jag att många stannade framför Jakobs lilla jordhög. Den bara är där....mitt i gräset liksom. I det läget önskade jag att det fanns en liten sten som det stod "här vilar Jakob, som aldrig fick se sin mamma, pappa och storebror".....men det spelar ju egentligen ingen roll.
Nu vaknade Isak. Stackars liten....har sover så oroligt nuförtiden. Har kliat och gnidigt sina ögon de senaste nätterna. Kan det möjligtvis bero på kaninerna? Han har varit ute hos dem både igår och idag.
Hoppas han får lite ro i sin kropp de närmsta timmarna. Annars är vi två vandrande lik imorgon :o)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar