Jag skulle kunna skriva metervis med text om vår senaste vecka, men det tjänar ingenting till. På rutinultraljudet i förra veckan så fick vi reda på att barnet i magen inte längre var i liv. Då var jag i vecka 18+6. En halv graviditet med illamående var till ända och nu väntade den sista tiden när magen växer så det knakar.
Jag hade misstänkt att något inte stod rätt till men kunde inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig det vi behövt gå igenom den senaste veckan. Abortpiller, ett dygns värkarbete, morfinsprutor, piller, SMÄRTA, tårar, ångest & dödslängtan. Men mitt i alla detta också kärlek & ömhet.
Vår pojke (Isaks lillebror), som var så fruktansvärt efterlängtad, föddes i måndags (5/10-09) på toaletten på sjukhuset. En människa i miniformat med fem fingrar och fem tår. Helt fantastiskt fin, liten och sårbar.
Mer om detta tänker jag inte skriva nu, för det orkar jag inte.
Hade jag inte haft min underbara Isak så hade jag förmodligen inte rest mig upp på flera månader. För att inte tala om mannen i mitt liv, pappa T, som jag älskar över allt annat.
Jakob, vårt änglabarn.....vi saknar dig!
Här kommer lite bilder på vårt mirakel som vi fick behålla trots komplikationer. *Kärlek*
lördag 10 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Älskade vännen... Det ni gått igenom borde ingen få vara med om, vi tänker på Er <3
SvaraRaderaJättefina bilder på sötnosen Isak
Kramar Malin
Fruktansvärt. Det finns inget jag kan säga för att få dig att må bättre. Vi tänker på er och hoppas att ni har många runt omkring som kan stötta så gott det går.
SvaraRaderaMånga kramar Lina (Isabellas och Minnas mamma)
Ingrid kom och berättade, trodde kanppt mina öron, vi som nyligen pratat.
SvaraRaderaSänder alla styrkekramar jag har.
Kram Maria