Torsdag...

Herregud....vart tog denna vecka vägen? Imorgon är man ledig igen. Då ska vi träffa mamma Malin, Elias och Tilde. Om nu ingen feber eller annan sjukdom sätter stopp för våra planer.

Isak blev jätteledsen imorse när jag lämnade honom på dagis. Han var så fin i sin nya intensivt brandgula tröja. Den passar så bra till hans sydländska drag :o) Jag önskar själv att jag hade lite olivtonad hud istället för denna vita, genomskinliga ;o) Blir extra påtagligt nu på hösten/vintern när solens strålar omöjligt tränger igenom alla lager av kläder. Man skimrar nästan lite i blått pga alla blodkärl.

Igår när jag var på väg till dagis så hade jag en smått sönderstressad pappa ända upp i bakre stötfångare. Det är 30km/h på gatan som leder in till dagis och jag brukar lägga mig någon km/h över. Det handlar om respekt för de som bor där och framför allt respekt för allt levande som rör sig i ett bostadsområde och kring en förskola. När vi sen var framme så parkerade jag ordentligt i en parkeringsficka medans han lite nochalant ställde sig så nära ingången han kunde komma. Sen slets ungen ut ur bilen och lika hastigt som han dök upp i min backspegel så försvann han in i byggnaden.
Stackars, stackars barn tänkte jag.....

Hur som helst....sen när jag hade varit inne med Isak och var på väg ut igen så kom den en flashig överklassmamma springandes. Hon satte sig i bilen, installerade diverse statusprylar i öronen, började prata och brände iväg. Tänk vad viktigt det är att vara busy i detta landet? Framför allt där vi bor. Ju mer fullspäckad kalender man har och ju finare arbetstitel man har desto coolare är man.

Som när man ska boka en träff med någon..... De bläddrar febrilt i sin almanacka eller mobil och konstaterar efter en stund att den första lediga helgen de har är om åtta veckor?!

Nä, tacka fan för att mitt liv inte ser ut så. Vad är viktigt här i livet? Vad är lycka? Det är inte en nypolerad Mercedes på uppfarten. Det är inte den senaste mobilen i fickan. Det är inte ett headset i guld och diamanter (som jag för övrigt såg en dam med på vår närliggande galleria). Det är inte restylane i läpparna eller silikon i brösten. Eller har jag fel? Det kanske är jag som är ute och cyklar? :o)

Lycka är att lyssna till sitt barns andetag om natten.

Åhh, vad jag saknar Isak.....och vår lille ängel Jakob som jag aldrig fick lära känna.

Nu ska jag grotta ner mig i allt pappersarbete!