Isak verkar ha fått men av sin höga feber. Då syftar jag på de mardrömmar han haft de senaste nätterna och hallucinationerna. I förrgår natt inbillade han sig att det kröp spindlar på väggarna och att Spiderman klättrade på sovrumsdörren.
Nu för en stund sedan innan han somnade var han rädd igen. "Vad är det som klättrar på dörren....det är Spiderman".
Jag fick gå fram till dörren och visa att där inte fanns något. Men jag kan i ärlighetens namn säga att jag också var lite skraj. Inte för att jag är rädd för Spiderman utan för att jag är fruktansvärt mörkrädd. När någon då säger att det kryper något på dörren så kissar jag nästan på mig :o) Men man måste ju hålla humöret uppe för Isak. Inte visa min rädsla och svaghet. Jag är hans förebild och ska vara stark och trygg.
Minns en gång sommaren 2008 då jag upptäckte en spindel, stor som en Chihuahua, bakom Isak skötväska i hallen. Kan tillägga att jag är minst lika rädd för spindlar som jag är för mörkret. Jag skrek för mitt liv, fick panik och visste inte riktigt hur jag skulle lösa situationen. Stod där öga mot öga med den varelse jag fruktar mest.
Isak började gråta och man såg hur rädd han blev av min reaktion. Där och då insåg jag att jag får hålla humöret upp för min pojke. Face my fears. Han behöver starka förebilder för att bli trygg.
Spindeln överlevde by the way. Hur rädd jag än må vara så skulle jag ALDRIG döda en spindel eller något annat småkryp (myggor och fästingar är undantag). Jag fick ut den med hjälp av ett glas och en bit tjockt papper. Skakade i flera timmar efteråt.
Ska se om jag hittar en bild på spindeln så att ni förstår vad jag menar. Tog nämligen ett foto innan jag kastade ut den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar