Stolt...

För ovanlighetens skull är jag stolt över mig själv :o)

Vi har varit på leklandet igen idag. En favorit i repris om man säger så. Isak har tjatat om att åka rutschkana hela veckan ;o)
Förra helgen så var jag en liten räddhare och vågade inte mig upp i den stora uppblåsbara rutschkanan som Isak utan problem susade ner för själv. Men idag var jag så illa tvungen. Efter typ femton åk med pappa så ville Isak tvunget ha med mig upp. Måste ju också erkänna att jag tog mig hela vägen upp när vi kom dit för att sen masa mig ner för trapporna igen....men säg det inte till någon *ler*
Så helt plötsligt satt jag där uppe med en huligan i knäet som som skrek lite glatt på mig. Ångest! Jag mådde riktigt dåligt vill jag lova. Inbillar mig att jag ska slå ihjäl mig av någon anledning.
Men det gick ju bra, för nu sitter jag här i soffan och äter MilkyWay.

Vad var det då som fick mig att åka? Jo, jag tänkte som så.....att det kan ju inte bli värre än det jag har gått igenom den senaste tiden. Väldigt enkelt egentligen.

Borde vara ute och åka inlines eller cykla nu när Isak sover. Vet inte hur jag annars ska kunna få tillbaka min "gamla" figur? Inbillar mig att det ska lösa sig själv. Men det gör det fan i mig inte med tanke på att jag inte gått ner ett gram sedan lille Noa lämnade min kropp. Röv!

Lite trädgårdsarbete kanske? Ska se om T är sugen :o)