Wtf? Jag började på detta inlägg för en timme sedan? Började sen blicka tillbaka i bloggen och fastnade rejält om man säger så.
Jag skulle vilja rekommendera alla att blogga, för vilken underbar dagbok det blir att återkomma till år efter år. Man glömmer fort...även ögonblick man trodde man skulle komma ihåg för alltid.
Isak somnade alltså halv åtta idag. Jag låg och lyssnade på hans andetag och kände hans varma utandningsluft mot min kind. Underbart!
Skönt nu med lite egentid för det har varit en intensiv dag. Blir lätt så med en Duracellkanin. Hade jag haft hälften av hans energi så hade min övervikt varit ett minne blott inom två veckor ;o)
Vi har varit i trädgården idag. Jag gick lös på ett fruktträd. Älskar att klippa vårdslöst med sekatören! Pappa T räfsade och Isak hade djupa konversationer med alla nyckelpigor.
Men det har inte bara varit en bra dag med sol som glimmar. Jag tänker hela tiden på mina små pojkar. Jakob skulle varit två månader nu....och Noa...ja, han hade inte ens behövt bli till.
Jag går förbi rummet bredvid Isaks som skulle bli vårt nya barnrum och det bara ekar tomt. Vi har liksom inte inrett det i väntan på en ny familjemedlem. Där sitter inga bokstäver på dörren och tapeten är fortfarande ljusgul. Skulle målats i en mer "pojkig" färg. Ja, om det nu inte hade blivit en flicka förstås.
Sen i Isaks garderob hänger bebiskläder som jag köpte i september. Vem ska få använda dom?
Men mest av allt så påminner min kropp mig om det som hänt. Har fortfarande ont i magen. Det skär och har sig. Dallrig mage och feta lår. Risigt hår och ett par extra rynkor.
Hade Isak bara haft en lillebror nu så hade jag inte brytt mig ett jävla dugg. Då hade jag älskat min kropp, mina bristningar och min dallriga röv :o)
Åh, snart är vi här igen!
En bild ifrån förra sommaren.
En söt klänning jag köpt på Lindex...även i svart :o)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar