Romantik i huvudstaden...

I fredags åkte T och jag till Stockholm. Jag kan inte minnas senast vi hade tid för varandra och bara fanns till. Inga tider att passa, ingen disk, ingen tvätt, ingen matlagning, inget jobb, ingen stress och ingen liten huligan med energi som en påtänd tonåring.

Att bara ligga i sängen och titta på tv med choklad och chips bland lakanen. Att avnjuta en hotellfrukost i lugn och ro och se andra småbarnsföräldrar springa rundor. Att vandra omkring på en Galleria i flera timmar och bara titta på allt och ingenting. Att ta ett varmt skumbad och sen, liten skrumpen och len, vira in sig i en nytvättad badrock.

Detta borde man göra oftare!

Anledningen till att vi åkte upp var att en vän fyllde fyrtio och hade bjudit till fest på lördagen. Vi var de enda ifrån Skåne, men kunde göra oss förstådda ;o)

Festen var underbar med mycket trevliga människor och maten var fantastisk. Faktiskt första gången jag äter hummer som var en av förrätterna. Yum!

Om ni läser detta H & T....tack så mycket för allt! Både middagen i fredags och festen i lördags! Vi får bjuda igen när ni letar er ner på sydligare breddgrader.

Isak har haft det mysigt med mormor, morfar, Cissi & Christian. I fredags sov han hos M&M och i natt sov han med C&C här hemma hos oss.

T snarkar gott här bredvid mig och Isak just nu. Borde han inte vara utvilad efter denna helg?! :o) Han ska dock sättas i arbete nu och åka och handla mjölk till min mannagrynsgröt i morgon bitti ;o)

Jobb imorgon....usch pi!

Spökhus...

Här sitter jag i min ensamhet. För tjugo minuter sedan kom vi hem ifrån badhuset och nu ligger Isak och nannar kudden och pappa T är på gymmet. Tanken är att jag ska städa för det behövs verkligen. Men jag tänkte skriva ett litet inlägg först.

Badhusbesöket var som vanligt underbart kul och skönt. Önskar dock jag inte hade så mycket komplex för min kropp....jag gillar verkligen inte att spatsera omkring i bikini. Det är baksidan från midjan och nedåt som jag inte är vän med. Jag är inte en av de lyckliga kvinnorna som inte får celluliter. Graviditeterna har satt sina spår. Sen är jag duktig på att överdriva, det vet jag också.

Isak höll på att dränkas av en kvinna som nog bar på sisådär 120 kilos övervikt. Det är märkligt hur en kvinna i den storleken kan vara fullständigt omedveten om sin omgivning. Det normala är väl att man slår ett litet öga bakom sig innan man slänger sig baklänges? Eller? ;o) Isak var nog inte den enda ungen hon försökte ta livet av, för hon var helt sjövild.

Något som också är kul att observera är dessa inbitna badhusbesökare som ser trippen som värsta sommarutflykten och dukar upp alltifrån Mariekex till pastasallader när det är dags för lunch. Kan man inte istället sponsra verksamheten och köpa lite frallor, glass och godis i kiosken som jag vet har svårt för att få ekonomin att gå runt? Vi är av den åsikten i alla fall. Hade hellre dött än spenderat morgonen med att fylla en kylväska full med föda.

Nu över till något helt annat....

Det spökar ju i det här huset....det har jag säkert nämnt tidigare. Vi tror inte på sådant egentligen...men hur förklarar man annars lampor som trillar ner från fönsterkarmen när ingen är där. Strömbrytare som "sätter på" sig själv. Fjärilar som föds mitt i vintern inomhus? Alla konstiga ljud och knakningar? Något är det. Vi bor ju i ett skilsmässohus så det kanske är ett test som vi utsätts för? Vad vet jag :o)

Nej, nu ska jag göra lite nytta!

Det här med fjärilar på vintern. De brukar komma i december, men nu har vi redan haft två.

Hittade en på golvet och en hänger i taket. Skumt är vad det är.

Frihet...

Frihet är att kunna springa obehindrat i snabb hastighet. Få känslan av att man flyger fram. Det tycker jag i alla fall.

Senast jag minns att jag sprang så var på mellanstadiet. Då var jag en vältränad simmare och helt bekymmerslös :o)

Men sen jag insjuknade i min reumatism så springer jag sällan eller aldrig. Vågar knappt att åka rullor heller som jag verkligen älskar.

Men ikväll för cirkus två timmar sedan så sprang Isak och jag tafatt här i vardagsrummet och köket. Jag tog i ordentligt och levde mig verkligen in i leken. Det var fantastiskt skönt....men nu betalar jag priset. Värker så där härligt som det gör när jag överbelastar. Dock slutade jag i tid så det är absolut ingen risk för att leden ska svullna upp.

Isak somnade 23.20 :o) Han sov ju alldeles för länge idag, så det var väntat. Men vi har bara haft det så fantastiskt roligt.

Nu ska jag ägna den sista halvtimmen åt min man. Det är inte många minuter han får per dag ;o)

R I P

Koltrasten...

Här sitter jag och gråter....

En stund efter frukost idag åkte Isak och jag till "mammas jobb" vilket bjöd på en hel del äventyr :o) Vi åt "kursbullar", vi spelade pingis, vi kopierade våra händer & vi låtsasåkte en massa bilar. Isak fick köra en däckhiss upp och ner och hjälpa till och rulla ut hjulen. Vi åkte talande hiss och vi lekte starwars i ett rum fullt med intressanta prylar för en nyfiken treåring.

Äventyret avslutades med lunch på Burger King.

På vägen hem somnade Isak och sover fortfarande. Han har alltså sovit tre och en halv timme?! Men det kan han behöva.

För en stund sedan flög en vacker lite koltrastflicka omkring här utanför vårt hus. Hennes färd slutade med en kraftig smäll i vårt vardagsrumsfönster. Jag, som befann mig i tvättstugan, sprang lite förvirrat omkring för att försöka komma på vilket fönster det handlade om. Två små fjädrar på rutan vittnade om var. När jag kom ut låg hon i vår stenlagda rabatt och flämtade. Hennes öga stirrade rakt in i mitt. Jag började prata med henne lugnt och försiktigt samtidigt som jag strök henne över nacken.

Fåglar är ju så klart rädda för oss människor, men jag tror ändå att hon blev lugn av min närhet.

Jag satt där en stund...några fjädrar lossnade från hennes hals. Sådant här har ju hänt förr efter sex år i detta hus, men alla gånger har fåglarna flugit iväg igen efter en stunds vila. Men inte denna vackra lilla flicka....

Efter någon minuts flämtande ser jag hur hon sänker sitt huvud och sjunker ner bland stenen. Man ser hur hon tar sitt sista andetag och kroppen liksom vidgas ut för att sedan bara sjunka ihop och bli helt stilla. Ögat stirrar fortfarande in i mitt men ingen är där.....

Isak (som nu är vaken) och jag ska ut och begrava koltrasten nu. Ingen katt ska få mumsa på vår lilla fågel.

Jag var ute innan och tog livet av en äcklig fästingjävel som bitit sig fast under hennes öga. Klämde ihjäl den med en pincett.

Har förklarat för Isak att en fågel har dött och att vi måste gräva ner den. Då sa Isak att "nej, den kommer att växa igen" och så flaxade han med sina armar. Åhh, barn är underbara! Han torkade även mina tårar och sa att jag inte ska vara ledsen.

Usch, att gräva ner den i jorden är så fruktansvärt jobbigt. Som när vi sänkte ner Jakob och Noas vita kistor i den kalla jorden på kyrkogården. Det känns grymt på något sätt....men samtidigt nödvändigt. Av jord är du kommen....jord ska du åter bli....

Turkish delight...

Eller Lokum som det heter på turkiska :o) Detta och lite turkisk korv smet jag iväg och handlade på lunchen idag.

Isaks förskola har nämligen temavecka och det handlar om andra länder. Om man har någon anknytning till något annat land så kan man ta med sig något som är speciellt just därifrån. Eller om man har varit på semester någonstans. Kände att jag definitivt var tvungen att göra någonting kul utav det.

Så imorgon får Isak med sig en påse med speciella turkiska sötsaker som jag omsorgsfullt dekorerat med band och laminerade små skyltar ;o)))

Lite jobbigt bara om kidsen tycker det är äckligt och vill spotta ut det, hi hi. Isak åt två bitar sen var han nöjd....vilket inte är ett jättegott betyg :o)

Men, men....annars får fröknarna äta upp det.

Att fiska upp en Bakugan...

Vi är nyss hemkomna ifrån stan. Dyrt som satan blev det. Pappa T köpte sig en jättefin Seiko klocka och jag köpte en jacka ifrån Fjällräven inne på Naturkompaniet.

Det är egentligen en höstjacka, men man får väl ha en fleecetröja under när det blir riktigt kallt. Den är i alla fall jättefin och det tyckte jag var det viktigast denna gången. Har ju två andra vinterjackor som jag kan ha om det skulle bli en ny istid eller något ;o)

Att handla med en treåring är allt annat än en behaglig upplevelse. Isak är en sådan art som krälar på golvet. Helst vill han ligga och krypa runt vid ingången till butiken. Han ger gärna ifrån sig lite konstiga ljud också. Sen är det extra roligt att leka monster tillsammans med andra barn.

Det sistnämnda gjorde förvisso att vi fick en trevlig pratstund med en familj ifrån Holland som var i emigreringstankar och nyss hade börjat lära sig lite svenska. Isak och deras son lekte kurragömma och monster inne i den trängsta Peak Performance butiken man kan tänka sig. Inte undra på att jag inte hittade någon jacka där ;o)

Kvinnan i klockbutiken berättade om hur hon en gång tog med sig sina två barn och shoppade. När hon gick in i provrummet bad hon sin äldre pojke att hålla koll på minstingen som då var i Isaks ålder. Den lille försöker slita sig loss och faller med huvudet före ner i golvet och slår ut två framtänder. I detta ögonblick har kvinnan fått av sig alla kläder och är endast iförd trosor och bh. Ryyyyys! En sådan händelse hade gett mig men för livet!

På vägen hem ifrån stan åkte vi in om Toys R Us. Där kan man springa runt i timmavis utan att det blir jobbigt :o) Jag älskar leksaksbutiker! Isak hade siktet inställt på några Bakugan och han fick med sig ett paket med tre stycken och jag köpte ny Play-Doh.

Väl hemma så behövde Isak göra #2. Detta efter två hamburgare och pommes på Max :o) Med sig skulle han tvunget ha två Bakugan. Jag gick ifrån och efter en liten stund hör jag ett plums följt av ett hjärtskärande skrik. Favoriten, den röda, låg och flöt bland en massa härlighet när jag kom springandes till undsättning.

Ja, vad gör man. Jo, man stoppar ner handen och fiskar upp den nyköpta leksaken. Man hinner inte ens tänka två gånger. Just do it...är det som gäller när man har småbarn. Ingenting är längre äckligt eller konstigt.

Nu ska jag sätta mig och leka med den nya leran tillsammans med min goding.

....kan bara tillägga att den nya fina leran är ett minne blott. Det tog Isak fem minuter att blanda de olika färgerna hejvilt :o) Citerar min kusin vitamin ännu en gång....."man måste älska att ha barn"...hi hi ha ha!

Sådant som pojkar tycker om...

Nä, jag skulle vilja trycka på pausknappen just nu. Tiden bara försvinner och jag hinner inte med. Anledningen är nog att jag har sanslöst mycket att göra på jobb. När man sen kommer hem är man lite smått förvirrad och orkar inte mycket mer än att laga lite mat och natta Isak vid åtta.

Ikväll har vi grillat och mormor och morfar har varit på besök. På slutet var Isak så trött att han i princip blev helt okontaktbar :o) Efter att vi hade vinkat hej då till "gamlingarna" (detta uttryck kommer jag att få äta upp ;o)) så stupade min lille sjörövare mitt i en konversation mellan duntäckena.

Igår på vår lediga dag åkte vi till mormors jobb för lunch och lite bus. Isak var eld och lågor. Vi åkte truck, körde säckakärra, letade skatter, klättrade i trappor, slängde skräp, åt bullar och kakor och kollade in en Ferrari. Det som Isak var minst imponerad av var den klarröda Ferarrin för sisådär en miljon kronor. Han tjöt att han ville tillbaka till containern och titta på skräpet.

Det är rätt min son! Bli aldrig som pappa som mest av allt skulle vilja ha en Porsche på uppfarten. Pengaförstörelse säger jag! Fast visst....har man gått om stålar så varför inte :o)

Nu ska jag faktiskt njuta lite av min ensamhet. Ska sätta på min favoritlåt just nu och bara finnas till.....

http://www.youtube.com/watch?v=LjhCEhWiKXk&ob=av2e

Åker truck med Peter

Supernöjd!

Stupade i bilen på vägen hem ifrån mormors jobb

Yes!

Isak hade hög feber i natt också, men vägrade febernedsättande. Som om han kände att det var på väg att gå över....för nu är han som vanligt igen! Yihaa! Vad lycklig jag blir!

Barn i Isaks ålder är ju av naturen ganska rastlösa, men något som kan få honom att sitta stilla i flera timmar är lera. Vi har suttit på mattan i hans rum och lekt med detta en stor del av förmiddagen. Gjort figurer, lekt restaurang osv. Riktigt roligt!

Nu ska vi fixa lunch och sen blir det nog till att leta sig ut i det fina vädret.

Grill och lördagsgodis...

Idag myser vi bara. Isak har dock hög feber och håller på att brinna upp, men då har man en anledning till att sitta i soffan och titta på tv ;o)

T håller på att grilla. Sallad, tzatziki och guacamole står redan på bordet och potatisen kokar på spisen. Hoppas bara att Isak äter lite också. Han fick precis Ipren för att också kunna njuta lite av lördagskvällen. Han är ganska medtagen. Natten till idag var riktigt jobbig, men när han vaknade var han hur pigg som helst. Skumt!

Efter middagen blir det popkorn, Marabou mjölkchoklad och Malaco Zoo-snören.

Sen blir det nog en ganska tidig kväll för att orka med natten.

Fredag 04.45...

Wtf!? Inte ska man väl gå upp 04.45 en fredagsmorgon?

När Isak var "liten" vaknade han alltid fem på morgonen. Men då visste man att han skulle sova middag senare på dagen. Att han kunde ta igen någon timme då. Nu känns det bara rysligt tidigt. För var dag som går verkar det bli tidigare och tidigare. Boven i dramat skulle kunna vara kissandet. Han vaknar vid denna tiden och måste gå på toaletten. Svårt att komma till ro efter det.

Men nu sitter vi här under filten och tittar på Bolibompa som nyss började. Mysigt!

Har inte så mycket att berätta om läkarbesöket i onsdags. Som vanligt visar mina blodprover ingenting. De har ju aldrig kunnat påvisa min reumatism i mitt blod. Men jag lider av sjukdomen, ingen tvekan om det.

För det första har jag artros, som är den vanligaste reumatiska ledsjukdomen. Sjukdomen innebär en obalans mellan nedbrytning och uppbyggnad av brosk. Jag har i princip inget kvar mellan lårben och bäckenben och de kommer i direkt kontakt med varandra. Smärta, inflammation och stelhet är de vanligaste symtomen. Smärtan är fruktansvärd. Been there done that. Vissa år har jag haft inflammation i höftleden minst en vecka i månaden. Men sedan graviditeten med Isak har det blivit lite bättre. Men man har ju lärt sig att man inte kan använda höftleden så mycket för då svullnar den upp direkt. En bra ursäkt för att inte träna med andra ord ;o)

Sen har jag ibland fått höra att jag möjligtvis lider av juvenil kronisk artrit.

Hur som helst, min läkare sa att jag kommer att behöva byta höftleden/kulan inom en ganska snar framtid. Det hänger väl mycket på hur jag kan hantera smärtan antar jag. För min del så vill jag vänta så länge det bara går i alla fall.

Men anledningen till besöket var ju mina två sena missfall. Tyvärr så kunde han inte säga så mycket om detta. Min reumatism är med största sannolikhet boven i dramat, men som jag visste så finns det inget direkt att göra mer än att dämpa immunförsvaret med kortison.

Så han skulle skriva till min läkare på kvinnokliniken och säga att han ställer sig bakom den medicinering som han föreslår och sen är det bara till att hoppas på det bästa.

Kortison och Trombyltabletter och en Fragminspruta varje dag från och med ägglossning.

Låter inte särskilt lockande......

Eftermiddagsmys...

Isak och jag är nyss hemkomna. Vi har krupit upp i soffan med en filt och en skål hasselnötter. Najs!

Om cirka en timme ska jag vara på föräldramöte på dagis. Ska bli kul!

Imorgon, på vår lediga dag, ska jag ju till reumatologen och träffa min läkare. Det är redan halv nio som tur är, så sen har jag i princip en hel dag tillsammans med min huligan.

2009-10-05 Vecka 19+3

Idag är det ett år sedan jag blev inlagd på sjukhuset.

(Några dagar tidigare hade jag varit på rutinultraljud ensam och fått veta att vårt barn inte längre var vid liv)

Hade två dagar tidigare fått ett abortpiller (Mifegyne) som skulle avsluta graviditeten och få min kropp att inse att ”det blir ingen tvåbarnsmor utav dig”.

Natten mot denna dag fick jag fruktansvärd värk. Pinvärk som inte ledde till någonting. Vi åkte in till sjukhuset vid midnatt, men de ville ingenting göra. Fick dock ett stolpiller som jag tyvärr lika gärna kunde ha spolat ner i toaletten. Typ två timmar innan vår bokade sen-abort var det som att trycka på en knapp. Allt blev lugnt och stilla….smärtan bara försvann.

Vi fick ett rum på Dagvårdsavdelningen med toalett i korridoren. Det hade varit lite mer humant att ge en person i min situation ett rum med egen toalett, men det tänkte jag inte så mycket på då.

Hur som helst, vid typ 8.30 tiden så fick jag mina första slidpiller innehållande prostaglandin, Cytotec tror jag att det var, som ska framkalla sammandragningar av livmodern. Tror jag fick likadana med Isak flertalet gånger innan de beslutade sig för akut kejsarsnitt.

Sådana skulle jag få var tredje timme.

Ingenting speciellt hände av vad jag kan minnas så här ett år efter. Lite värk fick jag nog.

Tre timmar senare var det dags för nya. De följande timmarna efter det minns jag som bland de värsta i mitt liv. Fysisk och psykisk smärta i ett härligt virrvarr. Jag skrek och bökade runt i sängen, sprang på toaletten, svettades, tvättade mig under armarna, bad om kejsarsnitt, bad om smärtstillande. Allt detta i ruset av typ tre morfinsprutor. Smärtan var obeskrivlig, omänsklig och fasansfull.Barnmorskan som aldrig förr förlöst ett dött barn/foster fick lite smått panik. Det märktes. Varför inte bara ge något starkare smärtstillande? Ge vad som helst, det lilla livet som ska ut kan ju ändå inte ta skada.

Alla toalettbesöken var förgäves. Allt som kom var lite blod.

Efter dessa skräckens timmar var det som att trycka på en knapp, precis som natten innan. All smärta var som bortblåst.

Besvikelsen tog övertaget. Var all denna smärta till ingen nytta? Som när förlossningen med Isak försöktes att sättas igång. Efter 35 timmar med vattenavgång och värk så blev man snuvad på allt och märkt för livet (kejsarsnitt).

Barnmorskan verkade inte kunna känna att jag var öppen. Hon sa dock att fosterhinnorna buktade ut? Men detta borde väl ha inneburit att jag var öppen?

Nya tabletter…

Sen var det dags att byta avdelning. Klockan var fem och dagvården stängde.

Vi kom in på Eftervårdsavdelningen. Där hade jag hamnat med Isak om jag valt att föda på detta sjukhus. Inga patienthotell här inte. Inget guld och inga gröna skogar :o)

Vilket fint rum! Stort och luftigt, egen toalett och egen balkong med fin utsikt. Tv och tidningar.

Jag fick för mig att gå på toaletten. Hade ju inte kissat en enda gång på alla dessa timmar. Efter all tryck och smärta så är det väldigt svårt att kissa, något som alla mammor kan skriva under på. Men jag lyckades och sekunder efteråt inser jag att även vårt lilla barn är på väg ut. Urinblåsan hade varit sprängfylld och hindrat vår lille minimänniska från att ”se” dagens ljus. T skrek på hjälp. En tjej kom springandes, helt omedveten om varför vi var där eftersom vi nyss hade kommit. Men hon fick på sig ett par handskar snabbt och tog emot vår lille pojke i sina händer, tryggt inlindad i sina fosterhinnor.

Jag retar mig att jag inte tog emot honom själv, men jag vågade helt enkelt inte. ”Tänk om jag gör honom illa”.

Där stod jag, med en peang mellan benen i mina sexiga nättrosor. Vad fan har hänt egentligen?

Jag svor att aldrig behöva uppleva det igen, men tji fick jag.

Alexanders dop...

Igår var det dop för kusin Alexander.

Trevligt att träffa släkten, för det gör man så himla sällan tyvärr.

Jag kommer förmodligen att skriva lite mer ikväll eller imorgon.

Nästkusinerna slogs om vem som skulle styra båten :o)

Som mamma M sa...."man måste älska att ha barn" ;o)