När Isak var "liten" vaknade han alltid fem på morgonen. Men då visste man att han skulle sova middag senare på dagen. Att han kunde ta igen någon timme då. Nu känns det bara rysligt tidigt. För var dag som går verkar det bli tidigare och tidigare. Boven i dramat skulle kunna vara kissandet. Han vaknar vid denna tiden och måste gå på toaletten. Svårt att komma till ro efter det.
Men nu sitter vi här under filten och tittar på Bolibompa som nyss började. Mysigt!
Har inte så mycket att berätta om läkarbesöket i onsdags. Som vanligt visar mina blodprover ingenting. De har ju aldrig kunnat påvisa min reumatism i mitt blod. Men jag lider av sjukdomen, ingen tvekan om det.
För det första har jag artros, som är den vanligaste reumatiska ledsjukdomen. Sjukdomen innebär en obalans mellan nedbrytning och uppbyggnad av brosk. Jag har i princip inget kvar mellan lårben och bäckenben och de kommer i direkt kontakt med varandra. Smärta, inflammation och stelhet är de vanligaste symtomen. Smärtan är fruktansvärd. Been there done that. Vissa år har jag haft inflammation i höftleden minst en vecka i månaden. Men sedan graviditeten med Isak har det blivit lite bättre. Men man har ju lärt sig att man inte kan använda höftleden så mycket för då svullnar den upp direkt. En bra ursäkt för att inte träna med andra ord ;o)
Sen har jag ibland fått höra att jag möjligtvis lider av juvenil kronisk artrit.
Hur som helst, min läkare sa att jag kommer att behöva byta höftleden/kulan inom en ganska snar framtid. Det hänger väl mycket på hur jag kan hantera smärtan antar jag. För min del så vill jag vänta så länge det bara går i alla fall.
Men anledningen till besöket var ju mina två sena missfall. Tyvärr så kunde han inte säga så mycket om detta. Min reumatism är med största sannolikhet boven i dramat, men som jag visste så finns det inget direkt att göra mer än att dämpa immunförsvaret med kortison.
Så han skulle skriva till min läkare på kvinnokliniken och säga att han ställer sig bakom den medicinering som han föreslår och sen är det bara till att hoppas på det bästa.
Kortison och Trombyltabletter och en Fragminspruta varje dag från och med ägglossning.
Låter inte särskilt lockande......
Jo, klart att det är lockande... tänk om det blir ett bra resultat av det... då är det väl hur lockande som helst! :-)
SvaraRaderaKramar!!