Orkeslös...

Sandra var inne hos oss hela kvällen igår. Var även här när vi åkte och hyrde tre filmer och köpte ett kilo härligt godis. Sen låg hon på sin filt när vi tittade på Spy Kids 4. Än sämre film får man leta efter, men Isak var nöjd...och det är huvudsaken.

Hon bara ligger det lilla livet. Vi dukade upp värsta buffén framför henne, men inget var intressant. Lite morot fick hon dock i sig senare på kvällen. 

Det kommer nog att ta ett tag innan hon blir sig själv igen...om hon någonsin blir det.

Isak tycker att hela situationen är jobbig, det märks. Han säger hela tiden när vi gråter...."men ni har ju mig". 

Igår morse gick han omkring i hallen och släpade ena benet efter sig. "Simon hääänger i mitt ben, han hääänger i mitt ben. Det kittlar, han kiiiillar mig". 

Han sätt att hantera sorgen förmodligen. Att låtsas att han fortfarande lever.

Han upprepade ju en och samma meningen flera gånger när vi grävde ner Simon i jorden. "Är detta en dröm. Är detta en dröm"

Jag vill åka och handla blommor. Massor av blommor. Att plantera i krukor och att plantera i rabatten där nu Simon ligger. 

Vi får se vad dagen bjuder på. Egentligen vill jag bara ligga. Ligga i soffan och inte röra en fena. 

 Innan doktorn kom

 En liten vit kista

Sådana är vi vana vid i den här familjen