Man kämpar som ett svin för att hemmet ska se fint ut. Man jobbar och sliter för att kunna köpa fina saker...till hemmet, till sig själv och sina barn. Till vilken nytta? Så fort man vänder ryggen till så förstörs alltihop.
För en stund sedan klippte jag lyckligt omedveten gräset på baksidan av huset. Pappa T jobbar på framsidan med en ny stenläggning. Vad gör då Isak? Jo...han står och repar hela soffbordet med en tårtspade. Inte en sådan där fin och slät i nysilver, utan en brutal taggig sak som man fick ifrån Ica Maxi när man fyllde jämnt.
Någon har sjukt dåligt samvete nu. Någon sitter här och pussar mina armar. Ber om att jag ska lyfta på smilgroparna. Jag tål mycket....men nu är jag fan ledsen och besviken. Med all rätt tycker jag.
Bordet var inte köpt på Ikea precis och har sett som nytt ut i flera år.
Nä, nu skiter jag i gräset. Jag skiter i huset. Jag skiter i allt. Ska lägga mig här, trycka i mig choklad och tycka synd om mig själv.
Fast vet ni vad? Jag mår fan så mycket bättre nu när jag fått skriva av mig. Så jag fortsätter väl med det jag gjorde och hoppas att Isak har lärt sig en läxa. Or not?! ;o)
Ett syskon står visst på min önskelista....vem försöker jag lura, hi hi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar