Det måste vara det som händer med dygnets alla sekunder och minuter. Någon måste ligga bakom att jorden snurrar allt fortare. Tiden äts upp av vårt inre kakmonster.
Vad har då hänt de senaste dagarna?
I lördags hade vi ett arrangemang på jobb. Festligheter hela dagen lång, men även lite allvar. Jag hamnade i baren på lunchen och serverade vin, öl och lite alkoholfria drycker. Gud vad kul det var! Hade varit ett bra extraknäck. Fast jag vet inte om det är lika roligt när folk är fulla och dryga på nätterna....
Det som tyvärr gjorde dagen lite plågsam var att jag kissade blod och hade värsta urinvägsinfektionen. Igen! Men jag hällde i mig vatten på dagen och sprit på kvällen och det gjorde susen i musen som man säger, ha ha.
Var hemma vid fem på morgonen och fick sova till sju då Isak skrek "jag vill ha min maaaaamma". Man var väl inte riktigt på topp i söndags, men jag städade som aldrig förr. Lite huvudvärk och sömnbrist har ingen dött av ;o)
Idag ringde jag kvinnohälsan där jag bor och bad om ett besök pga min återkommande uvi. Fick en tid kvart över fem och de bad mig att ta ett urinprov under dagen och förvara det i kylskåpet. Hmm, fräscht....att ställa det i kylskåpet på jobb!? Men har man inga andra alternativ så är man illa tvungen.
Så efter lunch smög jag in ett väl förpackat litet paket längst in i kylskåpet. När sen klockan blev lite över halv fem, stängde jag datorn och flög ner för trapporna. Susade ut från parkeringen och satte av mot hemmet. Efter några minuters bilfärd fick jag en känsla av att något inte stod rätt till. Helvete, jag har glömt mitt urinprov!!!! ;o) Så det var bara att slänga sig av motorvägen och lite snopet åka tillbaka till jobb och hämta mitt lilla paket. Det man inte har i huvudet får man ha i benen.
Isak och Tim ligger och tittar på Ben 10 i sängen. Att lämna Isak på dagis om morgonen är allt annat än kul. Striden börjar redan när han vaknar. Han hinner inte mer än att sätta sig upp förrän han säger att han inte vill gå till dagis. "Jag vill vara hemma med mamma" sa han imorse. Sen får man tvinga honom in i bilen och slita sig från honom när man ska gå. Hoppas det går över snart...för det är ganska jobbigt.
Örk! Jag trivs inte. Jag har inte kunnat motionera på två veckor nu. Förkylningen släpper inte taget och jag har helt kommit ur cykelpassionen. Man märker det så tydligt på ens humör och välbefinnande. Får se om jag kanske tar en tur på ovanvåningen ikväll.
Men jag är nog för trött. Igår somnade jag lite över nio. Det är ganska tidigt. Men imorgon är vi lediga...det ska bli skönt.
Nej, nu kom jag på vad jag ska göra. Ska lägga mig här i soffan och läsa lite bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar