Min son....var är han?
Han som för två veckor sedan pussades och kramades hela tiden. Sov hela natten utan att vakna och skrika hjärtskärande. Någon som kan svara på det? För jag saknar honom.
Imorse när jag skulle lämna honom på dagis så blev det fullständig kortslutning. Han ville absolut inte gå in. Skrek, grät och slogs. Sprang ut i bara strumporna och krälade i buskarna. Allt för att slippa.
Även om alla småbarnsföräldrar vet att det någon minut senare är frid och fröjd igen, så är det ganska påfrestande att bevittna detta skådespeleri. För man är ju rädd att det är något som ligger bakom deras beteende. Att de känner sig övergivna och bortglömda.
Nu ikväll blev vi ovänner ett par gånger. Får han inte som han vill så skriker han sig fördärvad. Ilskan kan dock försvinna lika fort som den kommer. Klassisk trots :o) Sååå tröttsamt.
Det är ganska otacksamt att vara mamma under vissa "faser", den saken är helt klar.
Köpte en klocka idag till mannen med mycket vilja. Han blev jätteglad och ville inte ens ta av sig den när han skulle sova. Tänk, en klocka för 198 kronor, med ett års garanti. Det är rena rånet ;o)
Jag och Isak har drabbats av en liten dagisbakterie. Jag fick lite ont i halsen i natt så ikväll sitter jag bara här i soffan, tittar på tv och njuter av ett 100 grams Karl Fazer Mjölkchoklad. Najs!
Bilden ovan förresten är tagen ur min absoluta favoritbarnbok. Jag minns den så starkt från min egen barndom (vilket inte säger lite med tanke på mitt dåliga minne). Köpte ju den för ett tag sedan. Isak gillar den, men jag låter inte honom bläddra för mycket själv i den. Den är värd sin vikt i guld. Bilderna gör mig varm i hela kroppen.
Det är alltså Majas Alfabet av Lena Anderson. Skulle vilja tapetsera hela Isaks rum med hennes illustrationer. Älskar dem!
Blir det någon mer sommar undrar jag? Jag behöver fler strandbesök. Min kropp skriker efter sol och bad! Pappa T och jag pratar om att åka till hotellet vi träffades på för 14 år sedan nästa år. Då blir det femton år sedan jag föll pladask för denna man från en helt annan kultur och det är ju värt att fira ;o) Två veckor där tillsammans med vår ögonsten. Sol, bad, avkoppling och god mat. Enda haken är att hotellet numera är all inclusive....tanken på att äta på samma ställe i fjorton dagar tilltalar mig inte....även om det är ganska bekvämt när man har barn.
Vi får se. Time will tell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar