torsdag 26 januari 2012

Koll på läget?

Jag är en person som planerat allt i detalj. Minutiöst och på gränsen till lite sjukt.
Ska jag resa så far detaljerna omkring i mitt huvud minst en vecka innan. Vart ska jag ha bokningsnumret? I telefonen? I fickan? Hur jag ska packa? Vad ska jag packa?

Ja, ni fattar...

Jag åker till flygplatsen så pass tidigt att jag alltid får sitta hur länge som helst och bara stirra in i en vägg efter att shopping och allt är avklarat.

MEN...och detta är ett stoooort sådant. Mannen i mitt liv är totala motsatsen. Sällan eller aldrig blir hans resor som mina. Det gäller i och för sig andra saker i livet också. Som när han skulle till simhallen med Isak och kom dit utan badkläder. Fast det löste han med att köpa nya. Inte svårare än så?! ;o)
Eller som alla de gånger han glömt sitt pass.

Men morgonen tar nog priset.

Pappa T skulle ta ett flyg som gick 07:05. Jag blir väckt 06:00 av en app på T:s telefon som får mig att sätta mig rakt upp i soffan. Hinner inte tänka många tankar förrän jag hör någon böka i sovrummet. Någon som insett att han nog aldrig har haft så här bråttom i hela sitt liv. En kvart att total förvirring väntar.
T letar efter sina glasögon. Hittar de inte. Försöker klä på sig. Ringer taxi. Får ingen taxi. Andas tyngre och tyngre.
Efter många om och men drar han igen blixtlåset på sin resväska och ger sig ut i kylan. Jag hör hur han, ritsch ratsch, skrapar rutan lite nonchalant och förmodligen inte mer än att han någonstans där framme kan skönja att det är en väg och inte en åker han kör omkring på.

Klockan är nu cirka 06:20 och flygplatsen ligger liksom i ett annat land?!

Han ringer mig en stund senare och säger att han i stundens hetta kört fel. Ytterligare en stund senare ringer han och säger att det inte är lönt att han fortsätter eftersom han ändå inte kommer att hinna.

Men på något ofattbart sätt....som bara min älskade kan förklara...så hinner han. Jag får jag ett sms där det står "Made it". 07:02 sitter han i planet och väntar på take off.

En take off som tyvärr blir försenad tjugo minuter och medför att han missar sitt anslutningsflyg mot slutdestinationen :o( Ain´t life a bitch?



2 kommentarer:

  1. Det är bara pappa T som lyckas med sådant... Normala :-) människor hade aldrig fixat det! Hur i helsike gjorde han???
    Kram!

    SvaraRadera