Nu är han inne i en period igen där, som jag skrivit förr, sova=döden. Han äter nog hellre bajs än går och lägger sig. Att han sen dessutom är lite rädd för mörker och drömmer konstiga saker....ja, det gör ju inte saken bättre.
Det bråkas från det jag/vi säger att det är dags att borsta tänderna tills han tar sitt sista andetag höllt jag på att säga....nej, men tills han gäspar sista gången och träder in i drömmarnas trädgård. Skitjobbigt är vad det är.
Bara för några veckor sedan så läste vi böcker, tätt intill varandra. Han somnade oftast innan boken var färdigläst. Tummelisa, Flickan med Svavelstickorna, Rapunsel, Jack & Bönstjälken och Gåsvakterskan. Böcker som vi lånat ifrån mormor och morfars gedigna samling. Den perfekta nattningen enligt mig. Gärna med lite sång också.
För misstolka mig inte....jag skulle absolut inte vilja vara utan "nattningen". Jag är inte den mamman som stoppar ner sin unge i sängen, släcker lampan, går ut ut rummet och lämnar dörren på glänt med orden "godnatt och sov så gott". No way! Tänk så mycket quality time jag hade gått miste om då?!
Men jag vill gärna ha tillbaka min sagoälskande lilla pojke som inte skriker och bråkar sig till sömns.
Men pappa T har ett knep...som jag copycat´ade ikväll. Fungerar även på vuxna, för det har vi testat, även om det var många år sedan nu ;o) Vi pratar hand och huvudmassage. Isak går från att vara på högvarv med fradga i mungiporna till något helt annat. Det är nästan som magi. Hela kroppen slappnar av...han börjar sluddra och han glömmer tid och rum. Det handlar om några få minuter innan han träder in i den värld han så intensivt försöker undvika. Halleluja!
Är gräsänka ikväll. Mannen är i Amsterdam. Förhoppningsvis inte i Red Light Districts ;o) Så jag ägnar mig lite åt bloggen, disken och dallret på baksidan av rumpan och låren (dvs intag av romerska bågar & Cola).
Jag måååste komma igång med träningen igen, men man pallar ju fan inte. Var igång hela sommaren...men la av med allt i september när jag åkte på en dunderförkylning samtidigt som mormor blev allt sämre.
Men jag höllt ju på att glömma. Var hos tandläkaren imorse. Om vi säger att baksidan av lår och rumpa är helvetet....ja, då är statusen i min mun himmelen. Hade som vanligt inga hål och knappt någon tandsten. MEN, jag borstar för hårt och intensivt. Tandhalsarna blottas på vissa ställen, vilket ju inte är speciellt bra. Så jag måste bli bättre på att låta det kännas lite smutsigt i munnen...inte slita för kung och fosterland. Det ska jag väl klara!
Camilla vs Tandtrollen.....33 - 0. Är ju 33, snart 34 och har aaaaldrig haft ett endaste hål. Det ni!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar