fredag 9 juli 2010

Nu händer det saker...

Igår fick jag en remissbekräftelse ifrån sjukhuset. Det står att jag kommer bli kallad om cirka två månader till reumatologen. Spännande! Men samtidigt lite stressande. Nu är jag liksom inne i systemet och det finns ingen väg ut ;o) Måste ju nästan ge det en chans till. Problemet är ju bara att det är så mycket som står på spel. Det är ju trots allt så att två små underbara pojkar fått sätta livet till. Eller ja, så kan man ju egentligen inte säga, men så känns det.
Ingen kan garantera mig att sagan får ett lyckligt slut nästa gång. Kommer fostret att överleva mitt immunförsvars attack? Kommer medicinen att hålla det i schakt? Kommer min kropp att orka med? Blir barnet friskt om det nu skulle överleva tillräckligt länge? Kommer jag någonsin att bli mig själv igen?
My God! Har aldrig ställts inför ett sådant här svårt beslut.

Tror jag behöver en cykeltur för att rensa mina tankar.
T ligger just nu med en väldigt trött kille som nog snart träder in i drömmarnas trädgård. Mormor och morfar har varit här ikväll och ätit med oss ute i trädgården. Svenska sommarkvällar är obeskrivbara :o)

Nu väntar fem veckors ledighet ifrån dagis för Isak. Nästa vecka ska mormor och morfar ha honom och därefter har jag fyra veckors semester. Tyvärr har pappa T bara en, men vi får göra det bästa utav det.

Nej, nu ska jag svida om till träningskläder! Måste bli stark om jag ska orka med fler prövningar.

torsdag 8 juli 2010

Drömmar om Istanbul...

Jippie! Ikväll har T äntligen köpt sig en cykel. En härligt mörkgrön Crescent.
Det är mig man får gratulera för äntligen slipper jag att åka rullor till stranden då vi ska dit hela familjen. Rullor, värme, sand och svett hör inte ihop ;o)

Idag på vägen hem från jobb så blev det fullständig kaos på motorvägen. Anledningen var en jävla idiot i en Mercedes a-klass. Han fes omkring i typ 80 km/h med en kanot stickandes ut genom bagageutrymmet. I slutet av kanoten hade han fäst en liten varningsflagg i någon ljus färg. Ehh, har du hört talas om släp?! Eller att det finns en landsväg parallellt med motorvägen?!
Man upphör aldrig att förvånas.

Jag kan sakna Turkiet och framför allt Istanbul ibland. Tänkte på det när jag cyklade lite i sex imorse. Men Istanbul är ingen höjdare när man har småbarn....anser inte jag i alla fall.
Jag skulle vilja åka dit och bara insupa atmosfären. Strosa omkring, besöka moskéerna, äta den fantastiska maten, åka häst och vagn på prinsessöarna, shoppa, gå på Grand Bazaar, äta fisk i Kadiköy, promenera längs Bosporen och sitta på en bar i Kumköy.
Åhh! Jag vill!!

Istanbul är också kontrasternas stad. Är du rik, så har du snuskigt mycket pengar. Långt mycket mer än närmsta miljonär här där vi bor. Är du fattig har du absolut ingenting. Vi har upplevt både och, många gånger, i olika städer. Men om vi håller oss till Istanbul så kan jag nämna två händelser.

Vintern 1999 bodde vi hemma hos T:s kusiner i en fattig del av staden. Ett stenhus med trasig fasad. Det enda rummet som hade värme var det lilla vardagsrummet på typ 15 kvadrat. Värmekällan var en kamin som fylldes med kol, tidningspapper och annat som skulle slängas. Luften var förmodligen mer cancerogen än 100 sönderbrända biffar från grillen indränkta i ketchup.
Men här frodades kärleken och glädjen. Middagarna tillagades i det kalla köket och smakade hur gott som helst. På natten hade vi sex minusgrader i sovrummet. Vi låg tätt ihop med tre lager kläder. Vår utandningsluft blev till små vita moln. Men ingen klagade, ingen tyckte synd om sig själv. Det var en fantastisk upplevelse...som jag kanske inte uppskattade riktigt där och då, men som har satt djupa spår.

Sen har vi den totala motsatsen. Vi bodde någon natt hemma hos T:s nästkusin. En kväll vinkade hennes pappa på mig och sa att han ville visa mig något. Jag följde med honom in i ett av sovrummen. Där, i en garderob, fanns ett vitt litet kassaskåp gömt bland kläderna. Han öppnade det och ut trillade flertalet buntar med dollarsedlar. Hur mycket pengar som helst. Längst inne bakom alla högar låg även ett pistol i guld?! Hmm, bäst att inte fråga vad han har och tänker använda den till tänkte jag ;o)

Jag har hur många sådana här händelser som helst i mitt bagage som jag för alltid kommer att minnas. Det är det fina med att träffa någon från en annan kultur. Vi har haft tuffa tider, men kärleken tog oss igenom allt.
Ha ha, sugarsweet :o)

Nej, nu får jag sluta promenera längs memory lane och gå ut och cykla istället ;o)

Kram!


onsdag 7 juli 2010

Så bra det bara kan bli...

Är ganska nyss hemkommen efter en heldag med mamma M, Elias och Tilde.

What can I say.....det var helt j-vla underbart! Varenda sekund var som balsam för själen. Synd bara att dagarna för eller senare tar slut :o) Vi hade kunnat stanna några dygn till ;o)
Isak somnade efter typ en minut i bilen hem och ligger i sängen nu. Tror inte han kommer upp igen om jag ska vara ärlig. Så nu ska T och jag äta en god kvällsmiddag och sen är det fotboll som gäller. Förhoppningsvis ska jag även klämma in en timme på cykeln.

Vi har varit ute i princip hela dagen. Sommaren får aldrig ta slut, snälla! Vintern är piss....med snö, slask, overaller och mycket inomhustid. Vem mår bra av det liksom?! Två månader vinter hade räckt.

Mamma M....när du läser detta. Tack så mycket för idag! We love you guys!

Nej, nu ska vi äta! Får skriva mer nästa gång.








Sagostund med en klassiker som Bockarna Bruse



Isak passar på att vara storebror en liten stund


Med skorna som insats intog vi fårens hage....

måndag 5 juli 2010

Penomax...

....heter penicillinet som jag ska äta en vecka framöver. Var på vårdcentralen i en och en halv timme innan jag kunde åka till Apoteket och hämta ut mina efterlängtade tabletter.

Mår riktigt dåligt just nu och jag hoppas på en snabb återhämtning.
Fick mensliknande smärta och ont i ryggslutet i helgen. Kopplade inte det samman med mina andra symtom, fast jag kände på mig vad som var på G. En kraftig uvi....myyyysigt ;o)

Isak och T var också med på vårdcentralen, men under tiden jag väntade på provtagning så gick de och handlade jordgubbar och vaniljglass som vi ska äta om en liten stund. Har blivit alldeles för lite jordgubbar denna sommar. Får vi ändra på!

Min cykeltur ikväll känns onekligen hotad.

Läkaren som jag känner sedan tidigare hade fått höra att jag förlorat ett litet barn (eller foster som det kallas innan vecka 21) och jag berättade att det även hänt en andra gång. Hon berättade om en väninnan till henne som förlorat två barn. Ett i vecka 41 och ett i vecka 28. Ryyyyys :o( Men hon lyckades att skaffa sig två "levande" också.
Innan jag gick så sa hon att hon hoppas att vi ses på bvc igen någon gång i framtiden. Time will tell.

Gud vad jag är trött. Blir en tidig kväll tillsammans med ytterligare en slagen hjälte här i soffan. Isak är riktigt sliten och är även trött av sin allergi. Min lille älskling!

Nu får pappa turken pilla lite jordgubbar ;o)


söndag 4 juli 2010

30h/dygn...

Jag hade kunnat döda för trettio timmar på dygnet. Jag hinner inte med!? Man ska äta, sova, tvätta, städa, träna, fixa, dona. Man ska även ha tid till att umgås, mysa och arbeta. Hur gör folk? Vi har ju dessutom bara ett barn.
Just nu sitter jag här och känner mig helt stressad för att jag måste ut och få min dagliga motion samtidigt som jag vill sitta med T och titta på film. Hjälp!

I förmiddags åkte jag hem till en kompis (T) och vi började dagen med lite brunch på balkongen i solskenet. Efter detta gick vi till stranden och låg där uppskattningsvis i två timmar. Wonderful!

Så med en dag som denna borde jag definitivt inte klaga. När jag kom hem så var kylen full med nyhandlad mat och Isak och T var gosiga och glada att se mig.

Nej, nu ska jag ut och röra på mig....om jag orkar....


Hjälpte mamma med matlagningen ikväll


T:s hund får en välbehövlig klippning nu i sommarvärmen

lördag 3 juli 2010

Stranden...

Idag har vi varit på stranden för första gången denna sommaren.
Isak träffade sin dagiskompis Lykke och var hur lycklig som helst :o)

Får skriva mer en annan gång.




torsdag 1 juli 2010

Rolig kommentar...


Här sitter jag....lite halvsunkig efter att ha cyklat hem när jag lämnade jobb vid sju. Fick offra familjemiddagen (här hemma äter vi alltid klockan sex) för att inte fullständigt drunkna i arbetsuppgifter imorgon.

Men det var väldigt nära att det inte blev en motionsrunda hem eftersom min höft fick mycket stryk imorse. Det blåste ganska mycket och av någon anledning kändes det väldigt tungt. Större delen av dagen var jag riktigt orolig att jag skulle ha överansträngt mig, smärtan var riktigt jobbig och jag hade svårt att ta ut mina rörelser ordentligt....men hux flux vid klockan sex så mådde jag som en primadonna igen :o)

Nu är frågan om jag ska utmana ödet och cykla imorgon igen? Jag kan aldrig göra saker och ting lagom.
Ungefär som när jag träffade pappa T. Blev blixtförälskad, gav mig fan på att det skulle bli vi två och var som en igel tills pojken var min. Ha ha, jag glömde tid och rum. Envis som en liten trotsig treåring.
Man får ändå vara ganska nöjd med att det blev vi två med tanke på förutsättningarna. 3588 km mellan oss och väldigt olika kulturer.

Nu till den roliga kommentaren.
Igår så bjöd vi mormor och morfar på en liten grillkväll här hemma. Vi satt ute i trädgården och åt när Isak helt plötsligt fick för sig att plocka bort ogräs som flugit in under bordet. Jag sa att han fick äta upp först innan han fick krypa under och röja. Jag lät väl lite smått irriterad antar jag. Då kläcker Isak ur sig: "Kan du sluta att vara så jävla kinkig"
Ha ha ha, många kanske hade blivit förfärade av att en treåring svär, men jag dör av stolthet ;o) Hur coolt som helst. Gillar att han snappat upp ordet kinkig.

Igår förresten så sov Isak mellan ett och halv sex?! Vi försökte att väcka honom från klockan tre med det lyckades inte. Mellan fem och halv sex så sov han på mig. Jag gick nämligen in och la mig med honom efter att T väckt honom. Sjöng en liten sång om hur mycket jag älskar honom och hur mycket han betyder för mig....och vips så sov han igen.
Det var en skön känsla. Att han låg och lyssnade till min kärleksförklaring mot mitt bröst. Han är fortfarande en liten bebis i min värld.

Hi hi, hittade precis en bild på Isak och kompisen Elias ifrån 2008. Måste bifoga den. Kommer dock att hamna överst i inlägget vid detta laget :o)