Det är mig man får gratulera för äntligen slipper jag att åka rullor till stranden då vi ska dit hela familjen. Rullor, värme, sand och svett hör inte ihop ;o)
Idag på vägen hem från jobb så blev det fullständig kaos på motorvägen. Anledningen var en jävla idiot i en Mercedes a-klass. Han fes omkring i typ 80 km/h med en kanot stickandes ut genom bagageutrymmet. I slutet av kanoten hade han fäst en liten varningsflagg i någon ljus färg. Ehh, har du hört talas om släp?! Eller att det finns en landsväg parallellt med motorvägen?!
Man upphör aldrig att förvånas.
Jag kan sakna Turkiet och framför allt Istanbul ibland. Tänkte på det när jag cyklade lite i sex imorse. Men Istanbul är ingen höjdare när man har småbarn....anser inte jag i alla fall.
Jag skulle vilja åka dit och bara insupa atmosfären. Strosa omkring, besöka moskéerna, äta den fantastiska maten, åka häst och vagn på prinsessöarna, shoppa, gå på Grand Bazaar, äta fisk i Kadiköy, promenera längs Bosporen och sitta på en bar i Kumköy.
Åhh! Jag vill!!
Istanbul är också kontrasternas stad. Är du rik, så har du snuskigt mycket pengar. Långt mycket mer än närmsta miljonär här där vi bor. Är du fattig har du absolut ingenting. Vi har upplevt både och, många gånger, i olika städer. Men om vi håller oss till Istanbul så kan jag nämna två händelser.
Vintern 1999 bodde vi hemma hos T:s kusiner i en fattig del av staden. Ett stenhus med trasig fasad. Det enda rummet som hade värme var det lilla vardagsrummet på typ 15 kvadrat. Värmekällan var en kamin som fylldes med kol, tidningspapper och annat som skulle slängas. Luften var förmodligen mer cancerogen än 100 sönderbrända biffar från grillen indränkta i ketchup.
Men här frodades kärleken och glädjen. Middagarna tillagades i det kalla köket och smakade hur gott som helst. På natten hade vi sex minusgrader i sovrummet. Vi låg tätt ihop med tre lager kläder. Vår utandningsluft blev till små vita moln. Men ingen klagade, ingen tyckte synd om sig själv. Det var en fantastisk upplevelse...som jag kanske inte uppskattade riktigt där och då, men som har satt djupa spår.
Sen har vi den totala motsatsen. Vi bodde någon natt hemma hos T:s nästkusin. En kväll vinkade hennes pappa på mig och sa att han ville visa mig något. Jag följde med honom in i ett av sovrummen. Där, i en garderob, fanns ett vitt litet kassaskåp gömt bland kläderna. Han öppnade det och ut trillade flertalet buntar med dollarsedlar. Hur mycket pengar som helst. Längst inne bakom alla högar låg även ett pistol i guld?! Hmm, bäst att inte fråga vad han har och tänker använda den till tänkte jag ;o)
Jag har hur många sådana här händelser som helst i mitt bagage som jag för alltid kommer att minnas. Det är det fina med att träffa någon från en annan kultur. Vi har haft tuffa tider, men kärleken tog oss igenom allt.
Ha ha, sugarsweet :o)
Nej, nu får jag sluta promenera längs memory lane och gå ut och cykla istället ;o)
Kram!
Härlig berättelse du skriver!! Håller med dig om att Istanbul är en helt underbar stad!!! Min kärlek kommer också från Turkiet fast från Ankara. Har dock varit i båda dessa städer och Istanbul är helt klart en vinnare!!!!
SvaraRaderaDet finns verkligen en massa att insupa och njuta av!!
Åker till Turkiet om en vecka och det ska bli helt underbart!!! Stannar i 3 veckor!!
Kram
Hej Anna!
SvaraRaderaMen gud vad trevligt :o)
Ankara har jag faktiskt aldrig varit i. Min man är ifrån Ordu. Det är också en mysig stad men där är inte så mycket att göra om man säger så. Dit åker man om man vill ha total avkoppling.
Åhh, vad mysigt att ni ska till Turkiet. Inte alls avundsjuk!? ;o)
Önskar dig/er en fantastisk resa! Du får berätta sen hur ni haft det :o)
Stor kram!