04.30

Så tidigt vaknade jag idag och det var fullständigt omöjligt att somna om.

Låg i fyrtiofem minuter bredvid Isak och bestämde mig sen för att gå upp. Pappa T såg ut som om han sett ett spöke när jag puttade lite på honom och sa "jag går ut och åker en runda rullor".

Så nu sitter jag här....efter att ha åkt en ganska intensiv runda på tjugo minuter på de skånska slätterna. Idag är det sommar!!! Hästarna gick i sina hagar och tittade nyfiket på mig när jag svischade förbi.

Men....allt är inte bara guld och gröna skogar. Jag är lite rädd för att jag kommer att få betala för detta lilla träningspass. Mina artros - och reumatismsjuka höfter gilla inte sådan här brutal behandling. Jag är gjord för ett liv i slowmotion. Men hur blir man då av med graviditetsdallret?!

Så om jag får ligga vaken hela natten i smärtor och har omänskligt mycket ledvätska i höften imorgon....så är det smällar jag får ta ;o)

I måndags cyklade jag fram och tillbaka till jobb och igår tog jag en runda rullor med Isak & T på kvällen vid åtta när regnet dragit förbi.

Ikväll väntar lite festligheter som jag ser fram emot! T ska spela badminton med min bror så Madi kommer hit och passar Isak. Det kommer nog att bli oerhört populärt!

Nu väntar duschen! Gud vad glad man blir när det är så fint väder! Hoppas på en lunch ute idag :o)

Flitiga...

På garagetaket...vita faran i bakgrunden ;o)

Idag har vi varit oerhört flitiga. Jag har städat min bil invändigt för första gången på två år och det blev så himla bra! Jag njuter när jag öppnar dörren. Den andas...den glänser! Isak hjälpte också till....men jag kan erkänna att vi mest blev ovänner ;o) Han vill liksom inte göra så som jag vill. Han tycker inte att man behöver vrida ur vattnet från trasan innan man börjar tvätta instrumentpanelen i bilen. And so on :o)

När Isak och jag gjorde detta så städade T kaninburarna och garaget. Sen klättrade jag och Isak upp på garagetaket och rensade bort gamla löv. T gick samtidigt lös på grannens björkträd vars grenar hänger över hela vår uppfart. Sen klippte han ett annat stort träd som hänger över vår andra grannes garage. Sen rensades det ogräs och trädgårdskärlet blev tillslut proppfullt.

Resten av dagen har vi mest myst. Varit ute och cyklat och lekt på lekplatsen.

Nu sover far och son. Tror inte att T har varit uppe en enda kväll denna vecka som gått. Kanske dags för en hälsoundersökning?! Eller så är det latmasken som förökat sig ;o)

Här sitter jag och tittar på Tyskland - Australien by myself.

Hmm, låter som om en av våra grannar är inne och promenixar i vår trädgård. Deras hund smiter lite då och då. Igår var den till och med inne hos oss och sniffade runt. Supersöt är den och jag tycker bara det är roligt!

Igår var jag hos min bror och fick hjälp att designa ett födelsedagskort till en arbetskamrat. Det blev helt sanslöst bra! Sen på kvällen kom han och hans fru hit på grillning.

En superbra helg är till ända....får se om det kanske blir en cykeltur till jobb imorgon? Egentligen pallar jag inte...för jag går fan inte ner ett enda gram ändå :o(

En bit på väg...

...mot vad kan man undra....men onekligen känns det bra.

Hade tid till läkaren idag klockan 11.20, men hon ringde mig kvart i nio och bad mig att komma så fort jag kunde. Det hade väl kört ihop sig senare antar jag.

Bara jag sätter foten inne på kvinnokliniken så får jag kalla kårar i hela kroppen. Tårarna kommer hur jag än kämpar och försöker att tänka på annat. Tyckte jag hade läget under kontroll tills jag satt i väntrummet. Då blev det jobbigt.

Eftersom det blev bytt tid så hastigt och lustigt så kunde inte T följa med. På något sätt tror jag att det hade känts lite lättare om han var där vid min sida. Men allt gick bra ändå.....det var bara mascaran som sköljdes bort av alla tårar.

Hon frågade hur jag mår nu. Hur länge jag stannade hemma. Om jag haft några komplikationer. Om menstruationen kommit igång. Sen sa hon att hon fått nej ifrån obstetrikern (en läkare, specialiserad inom gynekologi, som särskilt arbetar med graviditeter och förlossningar) gällande om jag skulle få hjälp vid nästkommande graviditet. Det kändes som en spark i magen. "Det ska ha hänt tre gånger innan man anser att det inte bara är slumpen"

Återigen fick jag dra mina argument. Att jag mått lika dåligt alla tre graviditeterna när det var på väg att gå åt fanders. Huvudvärken, illamåendet, sjukdomskänslan, yrseln och den där obehagliga känslan av att något är fel.

Man såg att hon blev berörd av det jag sa....av att jag var så ledsen och frustrerad.

"Men du har ju bara varit gravid två gånger" sa hon helt plötsligt. Nej! Jag har ju mitt mirakel, min underbara son Isak som det också höllt på att gå illa med.

Problemet med hela den här historien är att jag blev inlagd och födde Isak på ett annat sjukhus. Vid den tiden hade de bara handskrivna journaler där, så allt som hände mig i maj 2007 finns bara på papper någonstans där de inte gör någon nytta.

Jag berättade om Isak. Att han var tillväxthämmad och att jag var jättesjuk. Att han fått kämpa på slutet för sin överlevnad. Då fick jag genast respons. Hon började anteckna vilken vecka Isak kom i, hur mycket han vägde osv.

"Har du tid att vänta en stund, jag ska springa upp en våning och se om jag kan få någon att hjälpa dig" sa hon. Jag hann inte ens få på mig byxorna förrän hon var borta med vinden. Sköterskan som kom in för att byta papper på gynstolen undrade varför hon hade så bråttom och vart hon skulle. Hi hi, det värmde i hela min kropp att någon äntligen ville försöka att hjälpa mig.

När hon fem minuter senare kom tillbaka så hade hon en tidsbokning i handen till en läkare på specialistmödravården. Samma läkare som jag hann gå en gång till med Jakob.

Jag vet ju efter mycket egen efterforskning att det egentligen inte finns något direkt bot mot mina problem. Man vet inte varför vissa kvinnor får det så här osv. Men jag har lyckats att ta mig in på Fort Knox. Jihaa! Det är jag jävligt nöjd med. Inte sagt att vi kommer att testa fler gånger, det får tiden utvisa, men det känns definitivt mer lockande om man har duktiga läkare bakom sig och rätt medicinering.

Så den 28:e juni ska jag träffa läkaren för en prepregnancy konsultation. Vad nu det innebär....det får vi se.

Jag fick ju såklart också veta att de inte heller hade hittat några fel på Noa och moderkakan. Precis som i Jakobs fall. Det stärker ju ytterligare misstankarna om att något går snett inne i magen.

Kan ju säga att resten av dagen har varit fruktansvärt jobbig. Tankarna på att Jakob och Noa fått kämpa och slutligen dö är mer än vad jag klarar av. Det är vidrigt! Det är orättvist! Det jobbiga är inte att jag sitter här utan bebis, det är den vetskapen.

Min kropp mördar och det är inget jag kan göra något åt :o(

Nu till något annat. Isak är sjuk igen. 38.6 visade tempen när vi kom hem ifrån dagis. Misstänkte att något var på G eftersom han sov så oroligt natten till idag. Men det är nog barar något tillfälligt. Han är vid rätt så gott skick i övrigt :o)

Nu ska jag diska efter kvällsmiddagen. Sen ska jag förhoppningsvis se Criminal Minds. Pappa försöker att lägga Isak och det går väl sådär ;o) Han är lite för pigg för sitt eget bästa efter 7.5ml Panodil.

Over and out!

Oviktigt vetande...

Har inget speciellt att skriva egentligen, men ska försöka att plita ner några rader.

Igår var jag och förbättrade min tatuering. Det är definitivt snyggare nu, men jag är fortfarande inte helt nöjd. I´m hard to please...det erkänner jag. Var inne på att göra att hjärta också efter alla tre pojkarna, men det känns som ett avslut. Vem vet vad som händer i framtiden? Jag har ju inte helt uteslutit att försöka igen om jag får stöd ifrån sjukhuset.

På tal om sjukhuset så ska vi dit imorgon. Då handlar det om Noas död, men jag har en hel del frågor nedskrivna också. Har inga större förhoppningar, men man ska inte måla fan på väggen. Någon gång borde man ju bli positivt överraskad. Eller? ;o)

Jag hör Isaks tunga andetag ifrån sovummet. Min guldgosse har varit vaken och på gott humör hela dagen. Idag sa han "mamma du är bäst i hela världen". Underbart!

På tal om något helt annat. Jag älskar vår bil! En Honda Accord 2.0 Elegance MT. Har fått äran att köra den i några dagar när pappa T varit bortrest. Annars är det min lott i livet att köra vår lille bil, en Toyota Yaris. En turk i sina bästa år borde väl passa i en guldgul småbil med sprucken vindruta?! ;o) Men icke sa Nicke....och jag är inte den som bråkar om en sådan småsak :o) Jag tar snällt den gula faran varje morgon och är inte speciellt ledsen för det.

Kanske dock ska föreslå att vi har ett veckoschema? Eller inte *ler*

Nej, nu ska jag titta på tv!

Bakfylla & kalas...

I fredags var det sommarfest på jobb och denne svensken både drack och snusade. Va fan...det gäller att gå "all in" när man festar så sällan som mig. Vi hade supertrevligt! Både på jobb och när vi senare gick vidare. Kom hem lagom till solen hade gått upp igen ;o)

Bakfylla ja.....det bestod lördagen mest av. Problemet var egentligen att Isak inte lät mig att sova. Så jag låg mest hela dagen fram tills att det var dags att åka på 25-års kalas.

Syster C:s Christian fyller år idag med hade lite festligheter igår. Hade lånat en lokal av sin bostadsrättsförening och den var jättefin. Vi delades in i lag och började kvällen med lite utomhuslekar. Jag älskar kubb och om jag får säga det själv så är jag sjukt bra på det också ;o) Det är barnsligt roligt att kasta ringar, bolllar och pinnar. Man gör det lite för sällan bara.

Efter lekarna åt vi mest hela tiden *ler*. C & C hade gjort en massa godsaker. Lat som jag är så hade jag nog beställt mat till en sådan tillställning.

Idag har jag inte mycket till röst. Tyvärr har jag nu också smittat stackars mormor som snart ska på semester :o( Irriterande.

Annars har vi mest städat och njutit av solens strålar idag. Mycket utomhusaktiviteter gjorde att Isak somnade i sin mattallrik 18.30. Tänk de vars barn som alltid somnar vid den tiden.....de måste ju har hur mycket tid som helst över?!

Jag njuter av mitt fantastiskt fina och nystädade hem och nu ska jag titta på tv och fortsätta att hosta upp mina lungor.

Födelsedagsgrisen

Isak, Madi och bebis i magen

Isak lärde sig ett nytt ord...piercing...som Kristian hade i ögonbrynet

Isak tycker om blondiner minst lika mycket som sin pappa

Grillad...

My God! Senast jag kände så här var väl i Grekland, sommaren 2006, två månader innan Isak producerades.

Jag är ordentligt solkysst efter två och en halv timme på en filt i trädgården! Tänkte jag skulle få lite färg, men det blev lite för mycket av det goda. Men jag ser att det redan har lagt sig och tur är ju det. Pappa T skrattade gott åt mig efter min dusch innan kvällsmiddagen. Då var jag ingen vacker syn.

Just nu är jag mer orolig för min hals. Den är INTE najs.

Klockan tio cyklade Isak och jag iväg på en två timmars upptäcktsfärd. Vad vi hittade på kan man se på bilderna nedan.

Måste bara säga att vi minsann bor i ett paradis. Det finns allt man kan tänka sig. Skog, åker, strand, gammalt, nytt, kanal & båtar, villor, lägenheter, ängar, djurliv, köpcentra, pizzerior och restauranger. Allt inom gång och cykelavstånd. Det är livskvalité. Är så glad att vi har möjligheten att ge Isak allt detta.

Anyway....när vi kom hem från cykelturen så pratade jag en stund med grannen. Inom någon minut så hade Isak somnat i cykelsitsen. Så jag gick hem, bar över honom till sängen och landade sedan på en filt som sagt. Unnade mig detta istället för att typ städa eller tvätta.

När Isak vaknade vid tre så fick vi äta en sen lunch, sen gick vi ut i det fina vädret igen.

Åh, vad jag längtar till semestern. Får man bara fint väder så kan det bli hur bra som helst!

Igår så hittade jag en del info om en läkare i Danmark som är specialiserad på graviditeter där mammans immunförsvar stöter bort fostret. Blir jag tillräckligt desperat så kommer jag försöka att få kontakt med honom. Får väl först ge den svenska sjukvården en chans även om jag är säker på att det är waste of time.

Sängdags!

Baciller...

Men åhh! Jag ger snart upp!

För exakt en månad sedan så började jag ju cykla till jobb. Min plan var att göra detta minst två gånger i veckan. Sen blev jag superförkyld och febrig. Inte undra på det när det var så satans kallt!? Sen dess känns det som om jag varit lite småkrasslig varenda eviga dag.

I början av veckan kände jag att rethostan försvunnit. Jippie! Men idag vaknar jag med halsont och är helt tjock i halsen. Vad är det som händer egentligen? Jag är i princip aldrig förkyld annars. Stackars Isak är ju också dunderförkyld och har även kletiga ögon.

Nä, nu får sommarvärmen snart hitta hit annars gräver jag ner mig i trädgården bredvid vår älskade kanin Sally.

Men om jag ska försöka vara lite positiv så är det ju rätt så trevligt väder idag. Skönt när Isak och jag är lediga. Kan vi kanske komma ut och cykla och få lite frisk luft? Det behöver vi båda.

Isak är inne på sitt femte knäckebröd. Hade han fått välja så hade det blivit några skivor Wasa Delikatess till varje måltid. Vem behöver kött, ris, potatis och pasta liksom?! ;o)

Jag måste kurera mig idag. Får be pappa T att göra någon mirakeldryck ikväll. På fredag väntar sommarfest på jobb och på lördag ska vi på kalas. Det vill jag inte missa!!

För T brukar det hjälpa att dricka varmt te med citron och honung. Det ska jag sitta och sörpla i mig ikväll!

Nu ska frukosten plockas undan!