Effektiv...

Hade bestämt mig för att inte skriva ett inlägg ikväll, but here I go.

Kom hem ifrån gymmet för fyrtio minuter sedan och fann båda mina pojkar tätt intill varandra i sängen. Försökte att väcka den större av dem, men det var strängt omöjligt.

Så nu ska jag lägga mig framför tv:n och vänta på att tvätten ska bli färdig. Den måste hängas innan jag somnar :o)

Har varit sjukt effektiv idag. Putsat fönster, städat, moppat golv och samtidigt hunnit med att vara den perfekta mamman. Byggt Hero Factory, jagat Isak i våra grannars trädgårdar, åkt till simhallen, tagit med huliganen till mormors jobb, lagat hans favoritmiddag, renbäddat sängen och till sist såg jag till att min lille prins hamnade där insmörjd (eller heter det insmord?) och med ny pyjamas och rena tänder ;o)

Bokade i kväll en liten familjeaktivitet till på söndag. Då ska Isak på skogsridning på/med en shetlandsponny. Hur mysigt låter inte det?! Fyrtiofem minuter och vi föräldrar leder hästen.

Denna aktivitet lär ju vara tusen gånger trevligare på sommaren, men det är ju ganska länge till dess och väderprognosen för söndag är bra. Det ska bli ganska varmt.

*Längtar*

Nej, nu ska jag hitta mig något gott att äta och inta ryggläge ;o)

Sjävscanning - för idioter ;o)

Idag var vi tvungna att handla direkt efter jobb. Kylen ekade tom och när jag inte har gul lök...ja då är det riktigt illa ställt enligt mig. Gul lök har man ju i allt! :o)

Jag hämtade en väldigt sliten liten huligan ifrån dagis, körde hem om och hämtade T och styrde kosan mot Ica.

Sen började mitt helvete. För det första så gillar jag inte vår lokala Ica-affär. Inget fel på affären i sig, om man bortser ifrån att det nog är något överprisat, men människorna som handlar där är överlag ganska speciella. Den ena anser sig vara finare än den andra. Men skit i det.

T envisas med att självscanna! Jag förstår mig INTE på det!!!! Jag blir vansinnig av bara synen av den räliga lilla scannern. Varför, in the name of God, utsätter mig sig för detta påfund? Snälla ge mig en enda fördel så ska jag hålla käft.

Det tar tid och det är extremt omständigt. För mig som kund så finns det inte en enda fördel. Må hända slipper jag att stå i kö en eller två minuter. Men själva shoppingen i sig tar ju nog minst dubbelt så lång tid.

För att inte tala om den inre stressen, som i alla fall jag upplever. "Har jag nu scannat in allt". "Fick jag rätt jäkla pris på tomaterna".

Grönsaksdisken är ju bara som ett enda stort kunskapsprov. Där måste man minsann hålla reda på om gurkan jag håller i min hand talar spanska eller svenska. Om äpplena heter Jona Gold, Royal Gala eller Granny Smith. Om potatisen är fast eller mjölig...

Hjälp!?

Man är en riktig förlorare om man väljer att scanna...på alla plan. Visst, är det så att man bara är ute efter två paket mjölk, smör, några frallor och en ost...ja, då är det nog ganska smidigt. Men det är inget för småbarnsföräldrar! No way!

För att byta ämne så vill jag tacka mormor och morfar för lite barnpassning ikväll. T skulle träna badminton och vid samma klockslag ville jag åka till gymmet med mamma M.

Vår lille huligan somnade innan jag hann hem. Men imorgon...då ska det mysas hela dagen lång! Får nog bli träningsfritt också så att jag hinner återhämta mig innan Power gympan på torsdag.

Underbara onsdag, snart är du här!

Instruktör amfetamin...

Hallå!

Lever jag?

Är minsann inte helt säker.....

Har sovit en timme eller så. Kroppen känns som om den befinner sig i en annan dimension. Vet inte om det är jag som styr över dess rörelser eller inte? Hade nog sovit vidare om det inte var för att ryggen värker. Värker sådär psykiskt påfrestande på grund av att jag ligger helt galet här i soffan.....min absoluta favoritplats på hela planeten.

Har tränat Power Gympa i kväll. Tog mig dit med ganska tunga steg eftersom mitt träningssällskap, mamma M, fick förhinder. Jag hade dessutom en buk som en gravid kvinna i fjärde månaden. Detta på grund av ett något överdrivet sockerintag ifrån min sida som sträckte sig typ mellan nio och fyra. Att äta choklad alla timmar på dygnet funkar för mig....jo då så att ;o)

Men, fy fan säger jag bara. Instruktör L är uppåttjack personifierat. Det tar inte många sekunder....sedan känner man sig som en i familjen....samlad runt ett bord fyllt av läckerheter.

Man springer runt som en galning. Spretar, sparkar och fäktas med armar och ben. Känslan av bortkommenhet raderas inom loppet av några minuter.

Det är "all in" som gäller....annars blir man utpekad, hetsad och något förlöjligad. Det är inget kaffrep vi är på, det görs ganska tydligt.

Men man klarar det. På något oförklarligt sätt. Visst....jag är drottning av mygel. Det har jag alltid varit. Var alltid den som drog mig i linan under simpassen. Som gick istället för att springa på gympalektionerna. Ja, listan kan göras hur lång som helst. Men trots detta så är varenda led och muskel i kroppen genomarbetad. Till den grad att jag är något osäker på om jag kommer att kunna gå de närmsta två dagarna ;o)

Men jag älskar det!

På torsdag är det dags igen om inte mina leder bestämmer sig för att bli inflammerade.

Jag börjar minsann få lite resfeber. Ska ju till Barcelona nästa vecka på tjänsteresa...men jag är av någon anledning inte helt upplagd?! Jag brukar ju se fram emot dessa resor som ett barn efter sin födelsedag. Men den känslan kanske infinner sig? Det hoppas jag innerligt i alla fall.

Det kliaaaaaar! Jag blir tokig.

Tog ju bort ett nykommet födelsemärke i armhålan förra året. Eller var det förra igen? Eller året innan det?! Inte fan vet jag. Men det känns som om det var 2011 i alla fall ;o)

Hur som helst. Det var en litet ingrepp jag sent kommer att glömma. Detta på grund av att bedövningen inte tog som den skulle och att jag så småningom själv drog mina stygn, hi hi. Så speciellt sugen på att göra det igen....det är jag INTE.

Men nu har det dykt upp en exakt likadan hudförändring i motsatt sida av armhålan?! Min hypokondriska ådra skriker alarm, alarm!! Men jag är för lat för att gå och kolla det. Men lite orolig....det är jag faktiskt.

Min oro bottnar i det faktum att jag är livrädd för cancer. Denna vidriga sjukdom som tog mormor och båda mina svärföräldrar. Eller ja, typ halva släkten på min mans sida om jag ska vara en kvinna av detaljer. Ryyyys :o(

Nej, nu förstår jag inte hur jag gick ifrån träning och livets goda, till detta :o(

Får sätta på tv:n och hoppas på ett riktigt skitprogram som jag kan somna om till!

Intensiv söndag...

Ska fatta mig kort med tanke på vad klockan är...

Tog mig till gymmet idag för första gången på två veckor. Det var helt fantastiskt skönt. 30 minuter på Crosstrainern, 10 minuter på löpbandet och en timmes Body Balance. Helt perfekt! Pappa T körde spinning någon timme senare.

Det var förvånansvärt lite folk på passet, vilket var ganska skönt. Trevligare när man kan ta ut sina rörelser utan att kittla någon annan ;o)

Klockan två var det dags för barnkalas. Något ut över det vanliga med islandshästar och allt annat som hör till en gård på landet. Det var en trevlig tillställning som jag valde att stanna på....men ack så kallt!! Jag kände inte mina tår i mina Hunterstövlar. Sprang dessutom omkring och tog en massa foton vilket gjorde att jag inte kände mina fingrar heller ;o)

Isak älskade det! Han har ett lika stort intresse av djur som sin mamma. Slutade inte att gosa med de ståtliga djuren. Ställde sig om och om igen i ridkön.

Det var en uppskattad och annorlunda tillställning.

Två timmar senare åkte vi hem för att sadla om inför ett vuxenkalas hos morbror M.

Och här sitter jag nu. Ordentligt trött och lagom sliten i kroppen :o)

Ska lägga mig nu så jag är någorlunda pigg imorgon.

Födelsedagsgrisen

Toys R Us-besöket from hell...

Igår bestämde jag och Isak oss hastigt och lustigt för att åka till kusinerna och spendera dagen där med mormor och morfar. Morbror och moster M skulle ha lite egentid och fira min brors födelsedag.

Det blev en mysig dag!

På vägen in gjorde vi ett besök på Toys R Us för att köpa present till kalaset dagen efter (idag). Vi gled omkring där en bra stund och studerade, pillade och diskuterade. Jag skulle kunna drälla omkring i flera timmar. Man hittar något nytt och spännande mest hela tiden. Att köpa presenter till flickor är minsann inte svårt så det fixade sig direkt. Isak fick själv med sig en boll, en samuraj och nya tuschpennor.

Vi ställde oss i kö i kassan. Jag tyckte det luktade lite konstigt. Efter en stund tittar jag ner och inser att jag/vi står mitt i en jävla spya. Jag utbrister smått irriterad "är det en jävla spya jag står i eller?". Kvinnan framför mig säger då "ja, det är det...hon kräkte över mig och sen försvann dem". Då har det alltså sekunderna tidigare stått en annan kvinna med sitt barn på den plats jag nu står och kräkt rakt ut över golv och denna andra stackars tvåbarnsmamman. Hon står alltså och torkar bort kräk på baksidan av sina lår och vader. Detta uppmärksammade jag överhuvudtaget inte.

Vem fan gör så?! Om ens barn kräker ner någon annan (vilket ju skulle kunna hända den bästa...eller?)...ber man då inte om ursäkt och erbjuder sin hjälp med att städa upp?! Man upphör aldrig att förvånas.

Jag kan säga att jag slutade andas för en stund.

Personalen på Toys R Us kanske skulle behöva en liten utbildning i krishantering? För nog fan hade det varit bättre att byta kassa än att låta alla trampa runt i kräket och andas in de luftburna bakterierna? ;o)

Men vi har i alla fall inte blivit sjuka. Så det kanske bara var en släng av åksjuka som barnet led av?

För att försöka komma över denna något otrevliga upplevelse så åkte vi in om vår favorit djuraffär. Köpte hö, kaninmat och njöt av de små liven i deras mini-zoo.

Hade kunnat stanna där hur länge som helst, men siktet var ju inställt på kusinerna.

Mini-zoo

Geten Sara och hennes kaninkompisar

Kusin Alexander

Kan någon förklara...

Hur en kvällstrött människa som mig kunde få en son som kan vara uppe halva natten?

Nej...T kom inte hem ikväll. Hans plan mellan Manchester och London, som jag inte visste att han skulle ta, var försenat så han missade flyget till Sverige. Han ligger nu i en härlig säng på Hotel Hilton. Di rige di kan. Jag sitter här och känner mig halvfet efter alldeles förmycket choklad och cola.

När jag skulle hämta Isak på dagis så gungade han med sin tjejkompis. Han ville absolut inte gå hem så jag puttade på deras gunga i tjugo minuter tills flickans föräldrar kom. Jag fick då reda på av hans fröknar att han varit ute hela dagen bortsett ifrån lunch på cirka 40 minuter. De hade till och med ätit mellanmålen ute.

Oh la la utbrast vi föräldrar....då somnar de gott ikväll.

Så fel man kan ha.

Efter kvällsbadet satte vi oss här i soffan. Jag med cola i högsta hugg och Isak med sina Teletubbies. Teletubbies undrar ni? Japp, de plockade han fram häromdagen. Var väl typ två år sedan de senast var intressanta. Han ville även se gamla dvd-filmer med dem. Sagt och gjort. Jag satte på film och bäddade ner oss under tre filtar.

20:45 pratade vi med T via Facetime. Sen efter det, i vanlig ordning, så minns jag inte mycket mer. Jag somnade sött och Isak stötte till mig mest hela tiden, men det bet inte. Jag blir ganska otrevlig när jag är så trött och kan ha uttryckt min irritation över att han inte ville sova på flertalet olika sätt ;o)

22:30 när batteriet dör på vår kära lilla MacBook....ja då...då går det upp ett Liljeholmens för lille Isak. "Nu vill jag gå till sängen". Kan du läsa en bok mamma? Aldrig i livet svarade jag. Moget av mig att svara så till den jag älskar mest i hela världen....men är jag trött så är jag.

Det tog inte många minuter förrän han sov.

Nu hör jag honom kämpa för luft. Imorgon får jag läsa hundra böcker som kompensation.

Men hur är det möjligt? Han har varit på dagis hela veckan. Det är fredag kväll och han har varit ute hela dagen. Han borde liksom dö av utmattning.

Men han är för nyfiken på livet....det är nog det som är förklaringen.

Nu är det väl lika bra att jag släcker alla lampor och sover vidare...

Delfinen...

Herregud vad tiden går fort när man har roligt?!

Det är redan fredag och en hel vecka är till ända. En vecka utan en ledig onsdag. Känns konstigt på något sätt....inte minst på grund av att huset ser ut som en soptipp. Onsdagarna brukar alltid innebära rätt så noggrann städning nämligen.

Isak ligger i badet och leker och jag sitter här med laptopen i knäet.

Där här med att ha pojkar. Det är fullständigt förödande för ens wc-stolar ;o) Vet inte hur många gånger i veckan man behöver rengöra?! Hur svårt kan det vara egentligen att pricka rätt med den lille brandslangen?!

Fast å andra sidan så finns det ju hur många vuxna män som helst som inte heller lärt sig denna konst.

När Isak badat färdigt ska jag sanera. Ingrott kiss luktar INTE hallon.

Mina två dagar i Stockholm var helt fantastiska. Jag har levt på mina endorfiner hela veckan.

Natten mellan tisdag och onsdag sov jag bara typ en och en halv timme. Gick till sängs halv fem om jag inte minns fel, vaknade sex och satt i restaurangen för frukost klockan sju. Sen jobbade vi fram till fyra....men vid den tiden var man inte vid sina sinnens fulla bruk kan jag intyga. Vi somnade i planet på vägen hem och kvällen minns jag ingenting av. Minns att T gick och tränade och att jag la mig med Isak i sängen. Vet inte om jag läste saga eller vad vi gjorde. Vaknade sen typ fyra på morgonen med oborstade tänder och mascara ända ner på kinderna ;o)

Sen väntade två dagar med månadsavslut. Ingen rast ingen vila.

T fick ta Isak till simskolan i onsdags. Det var en stolt kille som tog ett nytt simmärke. Denna gång Delfinen. Han kanske ska bli ett litet spigg precis som jag?

Sen igår morse så åkte T till Manchester, så vi har liksom bytt av varandra. Han kommer hem senare ikväll. Sen väntar en orörd helg tillsammans. Lördagen är obokad, men söndagen bjuder på inte mindre än två kalas.

Måste också få till minst ett träningspass. Har ju inte kunnat träna på en och en halv vecka. Sådär kul med tanke på att jag nyss kommit igång. Har dessutom ätit sanslöst mycket godis de senaste dagarna.

Jisses, Isak är riktigt buttig idag. Han hade fått tre?! portioner mat på dagis. Om han hade fått välja så hade han nog ätit dagarna i ända. He loves food! Tänk som de kan förändras de små liven. Från matvägran när han var liten till lovehandles något år senare ;o)

Nej, nu ska jag snart få upp det lilla vattendjuret. Sitter här och gäspar. Lär väl somna före honom.....