En perfekt lördag...

Igår fick Isak åka tåg för första gången. Det uppskattades verkligen!

Naturligtvis var där något fel på det, så det var nära att vi fick stå hela vägen eftersom typ hälften av vagnarna var avstängda, men en snäll man gav sin bokade plats till Isak som fick sitta invid fönstret och titta ut hela vägen över sundet.

Våra vänner tog bilen över (som vi brukar) så hemresan visste vi skulle bli behaglig och utan trängsel och strul.

Mys, shopping och turkisk mat stod på schemat. Jag var lite orolig för att Isak skulle bli uttråkad och lite tjurig, men allt flöt på hur bra som helst. På det stora varuhuset Illum så blev det väldigt många rulltrappsåk, men det är ju kul även för en vuxen, hi hi.

Vi valde att lämna sulkyn hemma så Ulfs rygg är nog allt annat än i ett bra skick en dag som denna. Han envisades med att ta de flesta metrarna med Isak i famnen när han blev för trött för att gå.

Köpenhamn är fantastiskt. Man kan hitta allt och lite till. Synd bara att valutan gör att det lätt kan bli lite väl dyrt.

Jag skulle uppskatta att vi satt på den turkiska restaurangen i lite mer än två timmar. Isak satt på sin plats som ett levande ljus under hela trerätters-middagen. Det gjorde mig riktigt stolt måste jag erkänna. Han och jag lämnade bara bordet två gånger för toalettbesök. Guldstjärna! Sen att han inte åt ett dugg av maten....det är en annan femma ;o)

Jag hade de perfekta shoppingskorna! Mina nya Hunterstövlar. Så sköna att traska omkring i en hel dag!

Nej, nu ska det snart städas :o) Ska bara få liv i T som är mer död än levande.

Leksaksaffärerna är bra mycket häftigare här :o)

Isak, Ulf och jag

Lite mat i magen innan shoppingen :o)

Kräfta...

....även kallat Cancer.

Denna fruktansvärt hänsynslösa och grymma sjukdom. Jag hatar den! Den tog min mans mamma vid en ålder av 44. En sexbarnsmamma med ett halvt liv framför sig. Den tog även min mans pappa vid en ålder av 64. Alla känner någon som har, har haft eller som gått bort i cancer. Tyvärr.

Nu har även denna sjukdom drabbat en bekant till mig och T. En söt blond flicka i sina bästa år med hela livet framför sig. Hon är ett år yngre än mig och har en son som är två år gammal. Fattar ni?! Hon har, när livet är som bäst, drabbats av det värsta som kan hända en människa. Drabbats av en dödlig sjukdom. Hon har fått operera bort sitt ena bröst. Hon har tappat allt sitt hår. Hon genomgår cellgiftsbehandling som slår ut hennes immunförsvar. Hon får inte lov att gå till affären med risk för att få en infektion. Hon får äta tabletter för att stå ut med smärta och oro.

Jag kan inte ens i min vildaste fantasi förstå vad hon går igenom.

Mitt i allt detta måste hon orka att vara mamma till sin underbara son. Vara glad och positiv för hans skull.

H, du är stark! Det vet jag! Du kommer att klara detta galant!

Jag tänker på dig ofta.

Kram

Bajs på mattan...

Jobbade över lite idag och följde med en arbetskamrat till en fin klädesbutik i en närbelägen by innan jag åkte hem. Redan innan jag lämnade jobb så blev jag varse om att Isak hade gjort en djupdykning i Sarelle-burken. Så det var en glad och väldigt kladdig kille som mötte mig vid dörren när jag kom hem. Han såg precis ut som på bilderna jag la upp igår :o)

Jag handlade en hel hög med kläder till min älskling på lunchen, så detta fick han packa upp. Det är ju inte riktigt samma glädje som när han får packa upp exempelvis ett paket med Bakugan. Men det gick verkligen hem i alla fall. Roligt.

Sommaren 2003 när vi var på semester i en liten ort utanför Side hittade jag husets stolthet, vår sex kvadratmeter stora turkiska Kelim-matta. Jag asade hem den som handbagage, omsorgsfullt ihopvikt i en stor svart väska. Var livrädd att jag skulle behöva checka in den, men jag gömde den väl ;o) Den kostade en rejäl slant, men det var den värd!! Försäljaren såg hur needy jag var och höjde priset till det dubbla skulle jag tro. Pappa Turken och jag är inte sådana personer som prutar, tyvärr.

Den har fått stå ut med en hel del. Vår första kanin Sally. Simon och Sandra, våra nuvarande kaniner och Isak Atilla, huliganen med något undermåligt bordsskick. Ska dock inte skylla allt på honom. Jag och T kan också spilla ibland.

Hur som helst. En stund efter att Isak inspekterat sina kläder så gick T förbi klädhögen och utbrister "näää, vad trampade jag nu på?". Ser hur han grimaserar och sliter av sig strumpan. Mer behöver han inte säga för att jag ska komma springande ;o)

Jag möts av en bajskorv. Om man ser till kulör och storlek. En stooor klick Sarelle, härligt utsmetad och nedtryckt i min handgjorda matta!

Ja ja, vad gör man!? Det vara bara till att asa in den på toaletten och skölja av den med duschslangen. Använde även lite tvättmedel. Big no no förmodligen eftersom den starkt röda färgen har färgat av sig på den vita. Men wtf (what the fuck), hellre det än att det ser ut som gammalt kaninbajs, hi hi. Det blir säkert bra när den har torkat! Hoppet är det sista som överger människan ;o)

Imorgon är det fredag! Jihaa!

Nya rutiner...

Hmm, idag somnade Isak samma tid som igår. På pappas bröst :o)

Direkt efter maten, så jag inser nu att han inte fått borsta sina tänder på hur länge som helst. För vi gör det oftast inte på morgonen. Bad, bad parents!

De tre senaste nätterna har han dessutom sovit utan att varken kissa eller prata i sömnen eller dricka. Skumt, men så klart väldigt skönt.

Jaha, vad gör vi nu då?

Utan blixt...

...och med

Våffelstank ;o)

Isak och jag har precis ätit våfflor. Tror det är första gången jag gör detta sedan han föddes....och skulle jag ha gjort det någon gång innan så har han inte gillat det. Men senast vi var hemma hos kusin vitamin så åt han lite so I gave it a shot. Det gick hem. Han åt två eller tre stycken och jag tryckte i mig fyra. Behöver jag säga att jag mår illa? All grädde man smetar på gör ju inte saken bättre ;o)

Vi var och handlade innan på Ica. Jag och en hel hög med pensionärer. Har inget emot de små liven...flera av de brukar prata och gulla med Isak, men idag blev jag lite smått irriterad. När det var dags att packa ner varorna, samtidigt som man ska ha koll på Isak som klättrar omkring, så trängde sig en kärring (en dam i sjuttioårsåldern) förbi mig och ställde sig liksom mellan min kassa och sin egen....där man brukar behöva gå in om varorna ligger högt uppe på bandet. Redan då visste jag att jag förr eller senare behövde sträcka mig in där för att nå diverse varor som biträdet lagt åt sidan.

När jag tröttnade på att ta hänsyn och vänta så gjorde precis så. Då hör jag kärringen mumla "det är kanske bäst att jag flyttar mig innan du välter mig". Att skalla en hänsynslös och intelligensbefriad pensionär.....hade man fått något straff för det? Jag var fan bra sugen i alla fall. Men hon har väl inte fått sex på länge, så egentligen borde jag väl tycka synd om henne.

Ha ha, ta detta jag skriver med en nypa salt. Men ni som känner mig vet ju hur jag brukar uttrycka mig ;o)

Solen skiner! Tror vi snart måste gå ut en runda!

Sarelle...Isaks nya last.

Ehh, min son...du har något runt munnen ;o)

Sarelle är alltså som Nutella

Isaks farbror (Akin) skickade med flera kilo med pappa Turken

Det sket sig...

Ha ha, det blev ingen promenad och definitivt inget städande ;o)

Jag fastande i internet-träsket och sen rostades det kastanjer i ugnen och så tittade vi på Den hemlige miljonären på Kanal 5.

För en stund sedan kom Isak tassandes. Jag älskar ljudet av hans små fötter mot stengolvet i hallen. Det värmer hela mitt hjärta. Jag mötte honom och han hängde sig om min hals. När jag bar honom tillbaka till rummet så gömde han sina händer innanför min tröja. Sen ville han somna om på mitt bröst (då pratar vi inte bröst som i boppe). Något som han gjorde hela förra veckan när han var sjuk. Jag älskar det! Jag tänker fortsätta låta honom göra det hur länge han vill....hur gammal han än må vara.

Jag gillar närhet och ömhet. Pappa T också. Det är väl därför vi samsover alla tre. Jag skiter fullständigt i om folk tycker det är konstigt eller äckligt. Samma människor som tycker detta är äckligt tycker väl också att det är äckligt att amma sitt barn mer än typ sex månader. Jag ammade Isak i två år och en månad and I´m damn proud of it. Det har gett både mig och Isak så mycket.

Nej, nu ska jag lägga mig här i soffan och vänta på John Blund.

Hemmafru...

En kväll som denna hör inte till vanligheterna.... Isak har somnat!? Det gjorde han för tio minuter sedan. Vad gör man nu liksom? Tror faktiskt att det blir en promenad. Får trotsa min rädsla för mörker helt enkelt. How bad can it be?

Som min arbetskamrat sa...."Vad är det värsta som kan hända? Det skulle vara att du blir överkörd av er Mercedes".

Ha ha, tilläggas bör, för att man ska förstå humorn i denna kommentar, att det anses vara fint att bo här nere i de så kallade rikemanskvarteren.

Men om jag får välja så vill jag bli överkörd av en vit Audi A7 ;o) Då hade jag dött med ett leende på läpparna.

Igår var ingen bra dag. Första dagen på dagis efter magsjukan och förkylningen. Isak var jätteledsen och ville inte släppa taget. Sen hör jag en pojke säga "jag har kräkt hela helgen". En liten stund senare blir en annan pojke lämnad i dörren för att mamman som är sjuk inte vill komma in. Jag tänkte bara....OMG (Oh my God), ska jag verkligen lämna min helt återställda son i denna smittohärden? Det är en tidsfråga innan han blir sjuk igen. Ångest! Samtidigt vet man att han har det fantastiskt bra där och får allt man kan önska av en förskola.

Där har vi det där dåliga samvetet igen som jag pratade om för några inägg sedan. Att bli hemmafru hade kanske löst detta problem? ;o)

Igår fick jag agendan för ett stort möte i Budapest som jag ska åka på med jobbet i mars. Wihoo! Looking forward to it. Även om jag vet att det kommer att kräva mycket jobb både före och efter mötet så ska det bli hur trevligt som helst. Förra gången, då vi var i Gent (Belgien) så lärde jag känna många härliga människor från olika delar av Europa. Ska bli så kul att umgås med dem igen. Tre intensiva dagar, som blir ett minne för livet.

Nej, hur var det nu....skulle inte jag ut och gå? Eller ska jag tvätta och städa lite? Eller kela med pappa Turken?