Hemmafru...

En kväll som denna hör inte till vanligheterna.... Isak har somnat!? Det gjorde han för tio minuter sedan. Vad gör man nu liksom? Tror faktiskt att det blir en promenad. Får trotsa min rädsla för mörker helt enkelt. How bad can it be?

Som min arbetskamrat sa...."Vad är det värsta som kan hända? Det skulle vara att du blir överkörd av er Mercedes".

Ha ha, tilläggas bör, för att man ska förstå humorn i denna kommentar, att det anses vara fint att bo här nere i de så kallade rikemanskvarteren.

Men om jag får välja så vill jag bli överkörd av en vit Audi A7 ;o) Då hade jag dött med ett leende på läpparna.

Igår var ingen bra dag. Första dagen på dagis efter magsjukan och förkylningen. Isak var jätteledsen och ville inte släppa taget. Sen hör jag en pojke säga "jag har kräkt hela helgen". En liten stund senare blir en annan pojke lämnad i dörren för att mamman som är sjuk inte vill komma in. Jag tänkte bara....OMG (Oh my God), ska jag verkligen lämna min helt återställda son i denna smittohärden? Det är en tidsfråga innan han blir sjuk igen. Ångest! Samtidigt vet man att han har det fantastiskt bra där och får allt man kan önska av en förskola.

Där har vi det där dåliga samvetet igen som jag pratade om för några inägg sedan. Att bli hemmafru hade kanske löst detta problem? ;o)

Igår fick jag agendan för ett stort möte i Budapest som jag ska åka på med jobbet i mars. Wihoo! Looking forward to it. Även om jag vet att det kommer att kräva mycket jobb både före och efter mötet så ska det bli hur trevligt som helst. Förra gången, då vi var i Gent (Belgien) så lärde jag känna många härliga människor från olika delar av Europa. Ska bli så kul att umgås med dem igen. Tre intensiva dagar, som blir ett minne för livet.

Nej, hur var det nu....skulle inte jag ut och gå? Eller ska jag tvätta och städa lite? Eller kela med pappa Turken?