Alla stjärtars dag...

Halleluja! Jag älskar onsdagar! Sitter här med Isak och äter gröt. Tyvärr rullar Cartoon Networks något sjuka barnprogram på dumburken. Svt B lyser med sin frånvaro. Den var försvunnen igår morse :o( Så jag ringde till Canal Digital innan och felanmälde. De hade inte fått in fler anmälningar ifrån vår gata. Inte så konstigt sa jag med tanke på att vi är den enda familjen med små barn. Grannen över gatan är nämligen i Thailand.

De hade fått in klagomål ifrån Karlshamn där samma kanal också hux flux hade försvunnit. En felanmälan är gjord och jag kommer att få ett sms när "problemet" är löst.

Problem och problem...men jag hade hellre sett att det var Cartoon Network som försvann och typ aldrig mer kom tillbaka ;o)

Igår var det ju alla hjärtans dag. När jag kom hem ifrån jobb så hade T lagat en tre rätters middag och innanför dörren låg ett rött litet paket med rosa rosett.

Resten av kvällen fortsatte i kärlekens tecken. Vi njöt av maten. Jag hade mitt nya Attlingsmycke om halsen och sen hade vi hett och passionerat sex heeela natten lång. Var helt öm mellan benen när jag vaknade...

HA HA HA! Lurade! Nej....så här var det:

Jag och T förbjuder varandra att handla något på alla hjärtans dag. Som T sa för någon dag sedan "alla dagar är alla hjärtans dag för mig". Varför ska man känna sig tvungen att göra något just denna dag? En dag som lanserades av kommersiella skäl och genom amerikansk kulturell påverkan, som det står på Wikipedia. Nej tack! Men att det finns människor som älskar denna dag och som går in för den till 100%...det har jag ingen åsikt om.

Vi började kvällen hemma hos mormor och morfar. Inget som var planerat utan det blev sådär spontant. Sådana tillställningar brukar alltid bli bäst. Vi blev bjudna på fantastiskt god mat. Så gott att jag minsann måste be om receptet!

Moster och morbror C och lilla Sonja var också där. De skulle bland annat låna lite saker inför sin resa till snön nästa helg då C ska åka Vasaloppet. *galning* ;o)

Cirka två timmar senare fick jag tacka för mig. Åkte hem och bytte om och hade siktet inställt på träningshallen. Jag och mamma M skulle träffas där och häng i gymmet stod på schemat.

Vi började med löpband, stepmaskin och crosstrainer. Jag tog en halvtimme på den sistnämnda. På slutet fick jag håll och fick en känsla av jag nog skulle dö ;o) Nej, så illa var det inte....men jag hade nog fortsatt en stund till om allt hade känts ok.

Sen körde vi lite styrketräning med hantlar och maskiner. Vi var faktiskt riktigt duktiga om jag får säga det själv. Dock är vi i behov av en genomgång av alla maskiner...så det ska bokas med personalen.

Slutsats av kvällens insats = Varför i helvete är det typ sex år sedan jag tränade sist?! Där är ju såååå fantastiskt skönt!!!

Sen vet jag ju att det alltid känns bäst i början. Det är när man inte längre känner att man gör framsteg osv som den riktiga utmaningen kommer. Att stå emot känslan av att det inte längre är lönt och att man hellre spenderar kvällen i soffan. Men vi ska nog klara av att peppa varandra...jag och mamma M.

När jag kom hem låg Isak och T i sängen och berättade sagor. Jag klädde av mig och kröp ner. Lite småäckligt kanske innan jag hade duschat, men det gick helt enkelt inte att låta bli :o) Vi låg och pussades och kramades ända tills jag upptäckte att Isak inte fått sina tänder borstade. Bara till att gå upp igen ;o)

När vi sen kom tillbaka till sängen igen så tog det inte många minuter förrän Isak utbrast "nej, mamma...kan vi inte sova nu...jag är verkligen trött". Hi hi, det är inte ofta han ber om att få sova.

Igår ringde jag sjukhuset. Fick en tid för "uppringning" klockan 11:20. Någon minut efter angivet klockslag ringde syster T. Ett samtal jag sent kommer att glömma.

Hon visste direkt vem hon pratade med. "Din son kommer vi aldrig att glömma sa hon. Han gjorde ett sådant intryck på oss. Han var så härlig. Att han kunde bli så påverkad, jag har aldrig sett något liknande"

Hon pratade så gott om Isak att jag nästan blev röd om både öron och kinder. Det var så himla trevligt att höra....värmde i hjärtat.

Jag förvånas dock över att detta (att ta Stesolid) tydligen är ganska ovanligt. Så att personalen reagerade som de gjorde på Apoteket var kanske inte så konstigt.

"Han somnade väl när han kom hem" frågade hon. Nopp, min lille kille sover aldrig. Detta trodde hon knappt var sant.

Hur som helst. Snabba ryck blev det. Vi ska till sjukhuset imorgon klockan åtta. Isak måste vara fastande från klockan tolv i natt. Får endast dricka ett halvt glas vatten fram till sex på morgonen. Sen är det stopp.

Ska som sagt vara på plats klockan åtta på Övervakningsenheten (tror jag att det hette). Där kommer även en massa andra barn att vara. Alla som ska sövas denna dag. Sen blir det till att vänta på sin tur. Finns ingen angiven turordning. De minsta barnen går först och där är en pojke på tre och sen en massa 07:or som Isak. Så som det känns kan ju detta ta hur lång tid som helst. Men jag håller tummarna för att vi inte hamnar sist på listan.

Blir ett äventyr! Hur det ska gå med alla barn som inte fått äta och dricka och som måste uppehålla sig på samma kvadratmeter under en längre tid? ;o)

En förälder får sen följa med in, men så klart inte vara med under själva ingreppet. Jag och T åker i alla fall dit tillsammans. Ingen av oss skulle missa detta för allt i världen.

Bara för att det ska kännas lite extra jobbigt så sov Isak bra i natt. Då tänker man genast "usch, vi kanske inte ska utsätta honom för detta ändå". Fastän man vet att det är enda lösningen för vår lille kille.

Nej, nu vill inte Isak att jag skriver mer :o)