Tårar...

I natt grät jag oavbrutet i en halvtimme. Ibland blir det bara för mycket.

Jag blev helt våt i öronen av alla tårar som rann in där....som om de försökte gömma sig ifrån ondskan.

Att inte få sova och samtidigt beskåda och höra hur jobbigt ens barn har det är tortyr på väldig hög och kvalificerad nivå.

Jag vill inte mer! Hade personalen på sjukhuset kunnat vara med oss på nätterna så hade vi nog hamnat på någon jävla prioriteringslista. Den saken är helt klar :o(

En ny förkylnng har flugit på Isak and here we go again. Den här perioden är de ju förkylda mest hela tiden.

Desperat...det var jag i natt. Försökte förgäves hjälpa honom med olika sovställningar och nässpray. Byggde berg av kuddar, lyfte, flyttade och kämpade. Vid ett tillfälle slet jag upp honom i famnen och duschade Nezeril i hans lilla näsa. Fick hålla fast honom ganska hårt. "Du stryper mig, du stryper mig, du stryper mig"....skrek hans desperat. Då blev jag bara ännu mera ledsen.

Nej, slut på självömkan....nu är ju klockan halv åtta! Vid detta laget borde vi vara på förskolan.