Tillbaka till verkligheten...

Jag skulle cykla långt imorse. 
För en timme sedan gav jag mig ut...men efter 3 km vände jag hemåt igen. 
Det fanns två anledningar till detta. Det var bitande kallt. Jag kunde inte känna mina fingrar efter tio minuter. Så jag kom fram till att det framöver endast får bli motion inomhus på gymmet. Eller kanske att  jag motionerar på mer normala tider, när liksom dagstemperaturen hunnit stiga över tio-strecket ;o)

Men....den huvudsakliga anledningen till att jag vände var att jag ville krypa ner under täcket med Isak igen. Idag är det nämligen dags för dagis och det gör så fruktansvärt ont i mitt hjärta. Det handlar bara om två dagar. På fredag är vi lediga igen och sen har vi en orörd helg framför oss. På måndag hade det ändå varit dags. Men ändå...det känns som om jag lurar honom.

När vi hälsade på i förrgår så var han ju eld och lågor. Men det var bara där och då. Så fort vi kom hem så var vi tillbaka till "jag vill vara med dig mamma". 

Åhh, detta ständiga dåliga samvete. Men Isak har ju varit ledig halva juni, hela juli och halva augusti. Det är minsann inte illa pinkat. 

Får helt enkelt köpa en present till honom idag för att döva min separationsångest ;o)

Men platsen bredvid Isak var redan upptagen. Buhu! Han hade vaknat och T kom till undsättning. Damn it! Fick pussa på honom och snusa i nacken istället. 

Igår var Isaks bästa kompis Sara här och lekte. Fyra timmar av total lycka för de båda. Det är en fröjd att lyssna på dem. Deras historier och fantasier. I typ 45 minuter satt de i lektältet på ovanvåningen med sina "skatter" och filosoferade och fantiserade. 
Jag gick ut och la mig på trädäcket och somnade. Det är vad jag tror i alla fall. För en kort stund. 

Nej, nu ska jag duscha!