måndag 21 mars 2011

2010-03-21...

God morgon mammas lille ängel…..

Idag för ett år sedan föddes du.

En dag som borde vara en av de lyckligaste i mitt liv. Mitt barns födelse, livets mirakel och gåva.

Isaks lillebror.

Men lyckan infann sig inte. Det gjorde den heller inte 5 månader tidigare då Jakob föddes. Inte kan man vara lycklig när ett barn föds alldeles förtidigt och utan ett hjärta som slår? Eller hur? Än mindre när man vet att döden var så fruktansvärt onödig. Där var ju inget fel på dig/er. Ni var bara inte välkomna i min fientliga kropp.

Trist att mitt immunförsvar inte var tillräckligt starkt för att släcka era liv bra mycket tidigare. Då hade det nog varit lättare att leva med sorgen. Men där hängde ni, i navelsträngen, i princip färdigskapta. Väldigt små, men fulländade.

Jag hade dessutom sluppit att fira ner två små vita kistor i jorden på kyrkogårdens minneslund.

Men nu är det som det är. Livet är sjukt jävla orättvist.

Igår mådde jag värre än en kyrkråtta. Var nere, ledsen och irriterad. Det gick ut över Isak, det gick ut över T. Men T is a big boy, he can handle it. Det är för Isaks del jag har dåligt samvete nu. Han förtjänar inte denna sura, bittra och nedbrutna varelse jag ibland förvandlas till.

Får kanske försöka att eliminera vissa saker som ständigt påminner mig om det som aldrig blev som det var tänkt.

De nyköpta babykläderna som hänger i Isaks garderob. Det vita hjärtat i trä som skulle hänga på dörren till barnrum #2. Spjälsängen som jag inte riktigt vill släppa taget om. Sist, men inte minst, så måste gravidmagen och extrakilona bort. Blir påmind dagarna i ända när jag stör mig på bulan som inte verkar vilja försvinna av sig själv. Örk!

Men jag erkänner…jag pallar inte. Jag pallar inte ta tag i något av det som jag skriver ovan. Livet har tillräckligt med annat för mig att pyssla med om dagarna.

Isak, min lilla bajskorv…..nu vill mamma ha en kram!!! :o)

Snart dags för dagis och arbete.

Isak var så söt imorse när vi vaknade. Jag försökte förklara för honom vad pollenallergi är. Helt plötsligt pillar han sig i ögat och utbrister "vänta, här är något! Titta det är allergin!". Det han menar är i själva verket lite gojs ifrån ögonvrån. Barn är underbara!!


2 kommentarer:

  1. Tänker på dig... Var rädd om dig... tänk på dig själv också...
    Kramar...

    SvaraRadera
  2. Sötaste lilla fina du! Det är så jobbigt att det inte går att sätta ord på det. Vet hur du kämpar med det. Men du har ett litet mirakel, som klarade sig hela vägen i magen. Och orkar du, tror jag att nästa också gör det. Love u. Puss puss

    SvaraRadera