Har egentligen inget vettigt att säga, men känner att jag är tvungen att ge ifrån mig ett livstecken ;o) Om någon timme ska jag sitta pigg och vaken på jobb....så jag får fatta mig kort.
Förra veckan var helt fantastisk! Ja...om man bortser ifrån att jag var något bitter över att behöva arbeta och det faktum att mina två egna veckor regnat bort *ler*.
Vi spenderade i princip varje kväll och dag på stranden. Det är så här en sommar ska vara!
Två kvällar träffade vi Isaks favorittjej Sara och hennes familj. Badade, skrattade och njöt av varandras sällskap. Pappa T och Isak träffade även de på dagtid.
Två andra kvällar grillade vi hemma hos mormor och morfar. Min lediga onsdag som jag till viss del unnade mig, spenderades även den på stranden...tillsammans med kusinerna och morfar.
Isak var även på fredagen tillsammans med hela gänget på stranden och höll morfar, moster och morbror M sysselsatta med sitt ständiga badande. Han VÄGRAR helt enkelt att vara uppe på land. Det enda som får honom att lämna det iskalla vattnet är om man yppar ordet glass. Då, men bara då, kan han tänka sig att sitta i solens varma strålar en stund eller två.
När han sen är färdig och ser lite sådär "mulad" ut av glassen. Då är det dags att jobba på gåshuden igen. Varför fryser inte killen som alla andra?! ;o)
På onsdagen fick jag liksom anstränga mig ganska ordentligt för att få en timme uppe på land. Vi byggde sandslott och jag grävde ner honom i sanden gång på gång.
Nej, nu måste jag försöka att somna om tror jag.
Natti natti...
måndag 30 juli 2012
måndag 23 juli 2012
Två år sedan...
Sitter här på jobb och letar lite bilder till en kollegas pensionspresent.
Behövde en paus i "det dagliga".
Hittade dessa underbara bilder på Isak (och mig) ifrån juni 2010.
Behövde en paus i "det dagliga".
Hittade dessa underbara bilder på Isak (och mig) ifrån juni 2010.
Lunch med mina arbetskamrater
söndag 22 juli 2012
Kojan i Snorrestad...
Ha ha :o)
Idag bestämde vi oss för att besöka kojan som vi läst om lite på nätet. Den ligger i Snårestad, men när jag bad T att kolla det på gps:en så skrev han Snorrestad. "Du tror väl för fan inte att det finns ett ställe som heter Snorrestad" utbrast jag. Sjukt roligt! Fast, ska jag vara ärlig, så finns det en del ganska så snuskiga och konstiga ortsnamn i det här landet.
Vi valde kustvägen. När vi såg fyren i Smygehuk så tvärnitade jag och slirade in på vandrarhemmets parkering. Så vårt första stopp blev en lite läskig rundtur upp i denna gamla välbevarade fyr. Läskig på grund av min höjdskräck...som turligt nog bara jag lider av i vår lilla familj.
Sen gick vi över ängen bort till hamnen. Tanken var där att njuta av en skaldjursmacka. Men de såg inte mycket ut för världen så det blev kebabrulle istället :o) Isak och jag tryckte det i oss. Mmm:ade och slickade oss om munnen...och där satt T, som inte ätit och druckit sedan tre på natten. Men han gnäller inte...inte en endaste gång under hela dagen.
Sen körde vi vidare.
Blev ytterligare ett hastigt stopp och en u-sväng mitt ute på vägen. Där låg nämligen en outlet. Det är inte riktigt vi...att handla på sådana här ställen...men vi gav det en chans. Där var väl typ 95% skitprodukter och resten skulle kunna vara värda en plats i garderoben. Isak och T köpte vars ett par badbyxor.
Sen körde vi till Snårestad. Jag hade inte lyckats hitta en endaste adress till kojan så vi visste överhuvudtaget inte vart den låg. Så när vi såg en dam som var ute och gick med sin hund så stannade vi för att fråga. Hon fnissade och "beklagade" sig över att hon blev tillfrågad flera gånger dagligen på grund av detta bygge. Men utan detta konstverk hade minsann aldrig någon hamnat i denna lilla by vill jag misstänka.
Vi parkerade vid kyrkan som var sagolikt vacker och kojan låg ett stenkast därifrån. Den är byggd utav två killar och projektet har pågått sedan 1999.
Isak älskade det! Jag tyckte mest det var läskigt med tanke på höjderna. Men det väckte barnasinnet i en helt klart! Sjukt spännande med en gruva under jord och gångar uppe i träden.
På vägen hem stannade vi i Mossbystrand. Körde ner till hamnen och tittade på båtar, fiskar och maneter.
Sen körde vi mot Abbekås. Stannade sen på Bingsmarkens Camping, som på sin hemsida kallar sig för "Skånes Hawaii" ha ha ;o)
Jag förundras över folk som gillar campinglivet, men för barnen är det garanterat helt fantastiskt. De kan vara ute hela dagarna och hitta på bus tillsammans.
Blev lite sugen på att hyra en stuga i en stugby någonstans. Så som vi ofta firade semestrarna när vi var små. För husvagn...det blir det aldrig.
Soffan kallar! Ska hämta mormor och morfar på Kastrup i natt. Sen ska jag träna klockan sex imorgon bitti. Har haft ett träningsuppehåll på fyra dagar. INTE ok! Idag har jag dessutom ätit som en gris. Hela huset är fullt av godis och chips, så det är nästan lite synd om mig ;o)
Dagens bilder...
Idag bestämde vi oss för att besöka kojan som vi läst om lite på nätet. Den ligger i Snårestad, men när jag bad T att kolla det på gps:en så skrev han Snorrestad. "Du tror väl för fan inte att det finns ett ställe som heter Snorrestad" utbrast jag. Sjukt roligt! Fast, ska jag vara ärlig, så finns det en del ganska så snuskiga och konstiga ortsnamn i det här landet.
Vi valde kustvägen. När vi såg fyren i Smygehuk så tvärnitade jag och slirade in på vandrarhemmets parkering. Så vårt första stopp blev en lite läskig rundtur upp i denna gamla välbevarade fyr. Läskig på grund av min höjdskräck...som turligt nog bara jag lider av i vår lilla familj.
Sen gick vi över ängen bort till hamnen. Tanken var där att njuta av en skaldjursmacka. Men de såg inte mycket ut för världen så det blev kebabrulle istället :o) Isak och jag tryckte det i oss. Mmm:ade och slickade oss om munnen...och där satt T, som inte ätit och druckit sedan tre på natten. Men han gnäller inte...inte en endaste gång under hela dagen.
Sen körde vi vidare.
Blev ytterligare ett hastigt stopp och en u-sväng mitt ute på vägen. Där låg nämligen en outlet. Det är inte riktigt vi...att handla på sådana här ställen...men vi gav det en chans. Där var väl typ 95% skitprodukter och resten skulle kunna vara värda en plats i garderoben. Isak och T köpte vars ett par badbyxor.
Sen körde vi till Snårestad. Jag hade inte lyckats hitta en endaste adress till kojan så vi visste överhuvudtaget inte vart den låg. Så när vi såg en dam som var ute och gick med sin hund så stannade vi för att fråga. Hon fnissade och "beklagade" sig över att hon blev tillfrågad flera gånger dagligen på grund av detta bygge. Men utan detta konstverk hade minsann aldrig någon hamnat i denna lilla by vill jag misstänka.
Vi parkerade vid kyrkan som var sagolikt vacker och kojan låg ett stenkast därifrån. Den är byggd utav två killar och projektet har pågått sedan 1999.
Isak älskade det! Jag tyckte mest det var läskigt med tanke på höjderna. Men det väckte barnasinnet i en helt klart! Sjukt spännande med en gruva under jord och gångar uppe i träden.
På vägen hem stannade vi i Mossbystrand. Körde ner till hamnen och tittade på båtar, fiskar och maneter.
Sen körde vi mot Abbekås. Stannade sen på Bingsmarkens Camping, som på sin hemsida kallar sig för "Skånes Hawaii" ha ha ;o)
Jag förundras över folk som gillar campinglivet, men för barnen är det garanterat helt fantastiskt. De kan vara ute hela dagarna och hitta på bus tillsammans.
Blev lite sugen på att hyra en stuga i en stugby någonstans. Så som vi ofta firade semestrarna när vi var små. För husvagn...det blir det aldrig.
Soffan kallar! Ska hämta mormor och morfar på Kastrup i natt. Sen ska jag träna klockan sex imorgon bitti. Har haft ett träningsuppehåll på fyra dagar. INTE ok! Idag har jag dessutom ätit som en gris. Hela huset är fullt av godis och chips, så det är nästan lite synd om mig ;o)
Dagens bilder...
Höll på att dö av skratt i morse...
Isak ville visa oss hur "ninjan" i affären såg ut häromdagen ;o)
Uppe i fyren
Kyrkan i Snårestad
Vi tog även en promenad på kyrkogården som var så fin!
Kojan!
Sitter på en liten stol i detta fantastifulla bygge
Sommarvärme och kärt återseende...
Får väl först förklara det jag skrev lite om i förra inlägget.
Jakten på handväskan till exempel.
I torsdags så pratade jag med en gammal kollega som är mitt uppe i en jobbig skilsmässa. Det var efter Isak och jag hade varit och ätit thaimat. Samtalet varade i en och en halv timme. Under den tiden så lekte jag samtidigt med Isak på lekplatsen och sedan promenerade vi hem. Samtalet fortsatte ute på trädäcket och senare i sovrummet på ovanvåningen.
När jag sen morgonen efter skulle gå till jobb så var min handväska spårlöst försvunnen. Jag kom ihåg att jag lagt den i gräset när vi försökte fånga kaninen. Sen kunde jag inte riktigt minnas om jag lagt den på lekplatsen. Jag var ju helt inne i samtalet och glömde tid och rum och gungade samtidigt med Isak.
Panik säger jag bara!! Jag kunde inte tänka klart. Slet till mig telefonen, lämnade huset och sprang som en galning mot gröningen och lekplatsen. Ringde T som blev minst lika stressad som jag. Man har ju i princip alla sina viktigaste saker i livet i en handväska ;o) Vi började prata spärrning av konto- och kreditkort osv.
Kunde inte se väskan någonstans. Svetten lackade efter den extremt snabba löpningen.
På vägen tillbaka så lugnade jag ner mig och började tänka klart. Insåg att jag liksom inte letat på något av de ställena som jag pratat på.
Så när jag kom hem igen hittade jag väskan ute på trädäcket. Så man kan säga att jag var ganska tacksam för att det inte regnat den natten ;o)
Sen kaninen. Den såg jag igen på morgonen när jag letade efter min handväska. På kvällen sen gick Isak, jag och T för att se om den fanns kvar. Då satt den inne i den trädgården den gömt sig i kvällen innan. I rabatten låg även vitkål och knäckebröd.
Hmm, vi började diskutera om det kunde vara så att kaninen bodde där? Att de liksom lät den springa fritt? Men det är väl ingen i världen som gör det hoppas jag?!
Men av gardinerna att döma så bodde det ingen barnfamilj i detta hus.
Efter en stund kom en liten tant ut ifrån huset. En liten späd dam på 92 bast. Hon berättade hur hon den senaste tiden har matat kaninen för att hon tycker så synd om den. Att de misstänker att det är grannen en bit bort som släppt ut den. Att den sprungit omkring här i flera månader?!
Så vi gjorde en gemensam ansträngning. Samtidigt som hon berättade om episoder i sitt liv så sprang vi omkring som fånar och försökte fånga in Lille Skutt. Isak gjorde vad han kunde för att hjälpa till.
Men det gick inte riktigt. På slutet gav vi upp eftersom vi inte ville skrämma livet ur den lille krabaten. Får försöka om några dagar igen kanske.
Om jag ska erkänna en sak så har denna sorgliga lilla historia gjort mig sugen på ytterligare en kanin. Så pass sugen att jag tjatat hela dagen om att åka till Zoogiganten och köpa en liten kompis till Sandra som ju är änka sedan två och en halv månad tillbaka :o(
Men nog om detta.
Igår fick vi besök av familjen som vi umgicks med den andra veckan av vår Bodrum-vistelse. De kom lite i två och stannade till halv elva. Det blev en perfekt dag! Med riktig sommarvärme! *Skräll*
Vi lapade sol på trädäcket, njöt en timmes tid på stranden, åt tacos i trädgården, promenerade runt i området och lekte på lekplatserna, åt efterrätt och njöt av varandras sällskap. Kvällen slutade i soffan för barnens del med Järnjätten på dvd-spelaren.
Vi vuxna satt runt middagsbordet och snackade. Godis, chips, ostbågar, hasselnötter, dadlar och Turkish Delight fyllde våra magsäckar ;o)
Isak, som hade lekt med sin kompis Sara på förmiddagen, var helt slut i rutan när filmen var slut. Men det hindrade inte honom från att ta ett skumbad innan läggdags.
Sen somnade mina pojkar och jag tog hand om dagens disk *ler*
Nästa träff, i augusti, blir i Rydebäck där de bor. Kuligt!
Jakten på handväskan till exempel.
I torsdags så pratade jag med en gammal kollega som är mitt uppe i en jobbig skilsmässa. Det var efter Isak och jag hade varit och ätit thaimat. Samtalet varade i en och en halv timme. Under den tiden så lekte jag samtidigt med Isak på lekplatsen och sedan promenerade vi hem. Samtalet fortsatte ute på trädäcket och senare i sovrummet på ovanvåningen.
När jag sen morgonen efter skulle gå till jobb så var min handväska spårlöst försvunnen. Jag kom ihåg att jag lagt den i gräset när vi försökte fånga kaninen. Sen kunde jag inte riktigt minnas om jag lagt den på lekplatsen. Jag var ju helt inne i samtalet och glömde tid och rum och gungade samtidigt med Isak.
Panik säger jag bara!! Jag kunde inte tänka klart. Slet till mig telefonen, lämnade huset och sprang som en galning mot gröningen och lekplatsen. Ringde T som blev minst lika stressad som jag. Man har ju i princip alla sina viktigaste saker i livet i en handväska ;o) Vi började prata spärrning av konto- och kreditkort osv.
Kunde inte se väskan någonstans. Svetten lackade efter den extremt snabba löpningen.
På vägen tillbaka så lugnade jag ner mig och började tänka klart. Insåg att jag liksom inte letat på något av de ställena som jag pratat på.
Så när jag kom hem igen hittade jag väskan ute på trädäcket. Så man kan säga att jag var ganska tacksam för att det inte regnat den natten ;o)
Sen kaninen. Den såg jag igen på morgonen när jag letade efter min handväska. På kvällen sen gick Isak, jag och T för att se om den fanns kvar. Då satt den inne i den trädgården den gömt sig i kvällen innan. I rabatten låg även vitkål och knäckebröd.
Hmm, vi började diskutera om det kunde vara så att kaninen bodde där? Att de liksom lät den springa fritt? Men det är väl ingen i världen som gör det hoppas jag?!
Men av gardinerna att döma så bodde det ingen barnfamilj i detta hus.
Efter en stund kom en liten tant ut ifrån huset. En liten späd dam på 92 bast. Hon berättade hur hon den senaste tiden har matat kaninen för att hon tycker så synd om den. Att de misstänker att det är grannen en bit bort som släppt ut den. Att den sprungit omkring här i flera månader?!
Så vi gjorde en gemensam ansträngning. Samtidigt som hon berättade om episoder i sitt liv så sprang vi omkring som fånar och försökte fånga in Lille Skutt. Isak gjorde vad han kunde för att hjälpa till.
Men det gick inte riktigt. På slutet gav vi upp eftersom vi inte ville skrämma livet ur den lille krabaten. Får försöka om några dagar igen kanske.
Om jag ska erkänna en sak så har denna sorgliga lilla historia gjort mig sugen på ytterligare en kanin. Så pass sugen att jag tjatat hela dagen om att åka till Zoogiganten och köpa en liten kompis till Sandra som ju är änka sedan två och en halv månad tillbaka :o(
Men nog om detta.
Igår fick vi besök av familjen som vi umgicks med den andra veckan av vår Bodrum-vistelse. De kom lite i två och stannade till halv elva. Det blev en perfekt dag! Med riktig sommarvärme! *Skräll*
Vi lapade sol på trädäcket, njöt en timmes tid på stranden, åt tacos i trädgården, promenerade runt i området och lekte på lekplatserna, åt efterrätt och njöt av varandras sällskap. Kvällen slutade i soffan för barnens del med Järnjätten på dvd-spelaren.
Vi vuxna satt runt middagsbordet och snackade. Godis, chips, ostbågar, hasselnötter, dadlar och Turkish Delight fyllde våra magsäckar ;o)
Isak, som hade lekt med sin kompis Sara på förmiddagen, var helt slut i rutan när filmen var slut. Men det hindrade inte honom från att ta ett skumbad innan läggdags.
Sen somnade mina pojkar och jag tog hand om dagens disk *ler*
Nästa träff, i augusti, blir i Rydebäck där de bor. Kuligt!
Isak & Charlie
De lekte hela dagen tillsammans
Två femåringar med mycket bestämda åsikter ;o)
Syskonkärlek - Charlie & Philip
Fotboll i trädgården
lördag 21 juli 2012
Lite av varje...
Klockan är mycket och jag måste i säng :o)
Dagen har varit fylld av äventyr.
Allt ifrån panikslaget sökande efter försvunnen handväska till en misslyckad jakt på en stackars tamkanin som någon bevisligen tröttnat på. Någon som jag gärna hade avrättat med mina bara händer...
Men jag får återgå till detta när tid finnes.
Här fyra bilder ifrån Isaks och min underbara kväll igår...
Vi traskade lite spontant bort till Thairestaurangen i byn
Älskar deras mat!
Fanns inte ett endaste riskorn kvar på våra tallrikar när vi var klara :o)
Lille kaninen som jag får berätta mer om senare
Förresten...ikväll har vi sett "This means war" med min absoluta favorit Reese Witherspoon. Jag tyckte att den var fantastiskt bra! En riktig feel good film.
Pappa T som har påbörjat sin fasta ligger och snarkar i soffan. Så vad tycker jag om att han inte ska äta de närmaste fyra veckorna? Bra eller anus? ;o)
onsdag 18 juli 2012
Ett perfekt avslut på semestern...
Ska fatta mig ganska kort eftersom jag måste försöka att sova lite :o) Jobb väntar i morgon. De här två dagarna som återstår av veckan känns väl helt ok, men det gör ont i hjärtat när jag tänker på att jag inte ska vara med Isak mer förrän i augusti.
Nu tar T över. Två veckor med pappa.
Idag har vi varit med mamma J, Teo och Anton. Åkte hem till dem i morse och har njutit hela dagen lång. Tänk vad en resa till Turkiet kan ge mer än avkoppling och sol....
Isak var helt trollbunden i Teos lekrum som var fullt av spännande leksaker.
Det bjöds på lunch och fika. Det är alltid mycket godare hemma hos någon annan, hi hi.
Sen besökte vi två av Malmös tema-lekparker. Den ena var "bondgårdslekplatsen". En söt liten lekplats i Videdalparkens västra del. Här kan man rida på kor och hästar, klappa grisar och klättra i "boningshuset".
Efter lunch åkte vi till "äventyrslekplatsen" som ligger i Kroksbäcksparken. WOW är det enda jag kan säga! Vilken lekplats!
Vi kommer garanterat att åka dit flera gånger nu när jag vet vart denna pärla finns. Hade aldrig kommit dit om det inte var för mamma J.
Något som jag också missat är de sju konstgjorda kullarna (som är gigantiska) i parkens södra del som tydligen är ett välkänt landmärke i Malmö. Här traskade vi upp och ner idag.
Allt var bara så vackert. En oas mitt emellan två bostadsområden med ganska så dåligt rykte.
Fast vad vet jag om hur det är att bo och leva där? Inte ett smack! Jag är i alla fall nu, väldigt avundsjuk på deras fina omgivning :o)
Här kommer lite bilder på våra fina pojkar...
Nu tar T över. Två veckor med pappa.
Idag har vi varit med mamma J, Teo och Anton. Åkte hem till dem i morse och har njutit hela dagen lång. Tänk vad en resa till Turkiet kan ge mer än avkoppling och sol....
Isak var helt trollbunden i Teos lekrum som var fullt av spännande leksaker.
Det bjöds på lunch och fika. Det är alltid mycket godare hemma hos någon annan, hi hi.
Sen besökte vi två av Malmös tema-lekparker. Den ena var "bondgårdslekplatsen". En söt liten lekplats i Videdalparkens västra del. Här kan man rida på kor och hästar, klappa grisar och klättra i "boningshuset".
Efter lunch åkte vi till "äventyrslekplatsen" som ligger i Kroksbäcksparken. WOW är det enda jag kan säga! Vilken lekplats!
Vi kommer garanterat att åka dit flera gånger nu när jag vet vart denna pärla finns. Hade aldrig kommit dit om det inte var för mamma J.
Något som jag också missat är de sju konstgjorda kullarna (som är gigantiska) i parkens södra del som tydligen är ett välkänt landmärke i Malmö. Här traskade vi upp och ner idag.
Allt var bara så vackert. En oas mitt emellan två bostadsområden med ganska så dåligt rykte.
Fast vad vet jag om hur det är att bo och leva där? Inte ett smack! Jag är i alla fall nu, väldigt avundsjuk på deras fina omgivning :o)
Här kommer lite bilder på våra fina pojkar...
Pojkarna uppe på den högsta av de sju kullarna
Isak blev i vanlig ordning blötast av alla ;o)
Denna fotbollsplan ska tydligen också finnas där
Får jag leta upp nästa gång...ser onekligen spännande ut ;o)
tisdag 17 juli 2012
En ninja mamma!
Vår granne har en stort j-vla monsterträd precis vid vår uppfart. Han låter det växa helt okontrollerat och sen har han mage att ifrågasätta varför vi inte rensar ogräs på ett ställe som inte ens går att nå bakom buskar och staket ;o)
Björk är detta träd, som egentligen är tre...men det har liksom växt ihop till ett känns det som.
Har man aldrig parkerat under en björk så kan man inte i sin vildaste fantasi föreställa sig hur mycket kladd det blir på bilen. Det kallas så vitt jag förstår för honungsdagg. Låter trevligare än vad det är...
Jag har googlat flertalet gånger om hur man skulle kunna ta död på denna lackmarodör. Men är lite för feg för att skrida till verket, hi hi.
Så i morse styrde vi kosan mot min arbetsplats för att tvätta mitt stackars färdmedel.
Isak älskar att vara där och vi stannade i hela två timmar. En pojke skulle nog kunna roa sig i flera timmar i sträck i en byggnad full av bilar och verktyg. Utan problem.
Min lille älskling var jätteduktig. Han putsade och fejade. Lekte med "vattenpistolen" och badade i "vattenmolnen" som bildades när jag högtryckstvättade.
Bilen blev ganska fin om jag får säga det själv, men liken på främre stötfångare kräver tuffare tag.
Sen åkte vi till ett köpcentra för att äta lite. Vi köpte vars en färskpressad juice på Redfellas. Jag åt även en sallad därifrån (som är så j-vla god!) och Isak åt köfte (turkiska köttbullar) med pommes och tzatziki.
Det fina med barn som älskar mat är att måltiderna blir lugna och harmoniska. Vi satt i 40 minuter och bara njöt av utsikten, varandra och den goda maten. Inget tjo och tjim.
När vi stod och väntade på våra juicer så kom det en kvinna förbi i burka. Isak utbrister då "mamma, det var en ninja!!!". Hans ögon tindrade och han hade ett stort leende på läpparna. Jag skrattade så jag fick ont i magen. Fick liksom hålla det lite inom mig ;o)
"Munnen var täckt, näsan och pannan också...man kunde bara se ögonen"
Jag har inte ens försökt att förklara varför man går omkring på det viset. Bättre att han lever i tron om att det finns livs levande ninjor på våra svenska varuhus *ler*.
Efter lite shopping åkte vi hem.
Nu ikväll, innan läggdags spelade jag och Isak luffarschack. Lät honom vinna ett par gånger och visade sen hur en prispall ser ut och vem som står var. Det blev tal om medaljer och vi gick upp på ovanvåningen för att öppna min påse ifrån svunna tider. Påsen innehållande alla mina medaljer i simning.
Ikväll är jag alltså extra tacksam för att jag inte slängde alla dessa vid flytten i från lägenheten. Det kom på tal nämligen...för jag såg inte meningen med att behålla dem.
Nu har jag hittat den meningen.
Isak älskade att sortera, känna och klämma. Jag berättade om min tid som simmare och Isak tittade på mig med beundran. Så himla gulligt.
Han valde ut fyra favoriter, hängde dem runt halsen och gick ner igen.
Nu ligger hans och sover med dem bredvid sin huvudkudde.
Sorgligt är dock att T inte har några som helst medaljer kvar ifrån sin Tae Kwon Do-karriär. Hans styvmamma har bland annat slängt hans em-guldmedalj. Jodå så att....
Björk är detta träd, som egentligen är tre...men det har liksom växt ihop till ett känns det som.
Har man aldrig parkerat under en björk så kan man inte i sin vildaste fantasi föreställa sig hur mycket kladd det blir på bilen. Det kallas så vitt jag förstår för honungsdagg. Låter trevligare än vad det är...
Jag har googlat flertalet gånger om hur man skulle kunna ta död på denna lackmarodör. Men är lite för feg för att skrida till verket, hi hi.
Så i morse styrde vi kosan mot min arbetsplats för att tvätta mitt stackars färdmedel.
Isak älskar att vara där och vi stannade i hela två timmar. En pojke skulle nog kunna roa sig i flera timmar i sträck i en byggnad full av bilar och verktyg. Utan problem.
Min lille älskling var jätteduktig. Han putsade och fejade. Lekte med "vattenpistolen" och badade i "vattenmolnen" som bildades när jag högtryckstvättade.
Bilen blev ganska fin om jag får säga det själv, men liken på främre stötfångare kräver tuffare tag.
Sen åkte vi till ett köpcentra för att äta lite. Vi köpte vars en färskpressad juice på Redfellas. Jag åt även en sallad därifrån (som är så j-vla god!) och Isak åt köfte (turkiska köttbullar) med pommes och tzatziki.
Det fina med barn som älskar mat är att måltiderna blir lugna och harmoniska. Vi satt i 40 minuter och bara njöt av utsikten, varandra och den goda maten. Inget tjo och tjim.
När vi stod och väntade på våra juicer så kom det en kvinna förbi i burka. Isak utbrister då "mamma, det var en ninja!!!". Hans ögon tindrade och han hade ett stort leende på läpparna. Jag skrattade så jag fick ont i magen. Fick liksom hålla det lite inom mig ;o)
"Munnen var täckt, näsan och pannan också...man kunde bara se ögonen"
Jag har inte ens försökt att förklara varför man går omkring på det viset. Bättre att han lever i tron om att det finns livs levande ninjor på våra svenska varuhus *ler*.
Efter lite shopping åkte vi hem.
Nu ikväll, innan läggdags spelade jag och Isak luffarschack. Lät honom vinna ett par gånger och visade sen hur en prispall ser ut och vem som står var. Det blev tal om medaljer och vi gick upp på ovanvåningen för att öppna min påse ifrån svunna tider. Påsen innehållande alla mina medaljer i simning.
Ikväll är jag alltså extra tacksam för att jag inte slängde alla dessa vid flytten i från lägenheten. Det kom på tal nämligen...för jag såg inte meningen med att behålla dem.
Nu har jag hittat den meningen.
Isak älskade att sortera, känna och klämma. Jag berättade om min tid som simmare och Isak tittade på mig med beundran. Så himla gulligt.
Han valde ut fyra favoriter, hängde dem runt halsen och gick ner igen.
Nu ligger hans och sover med dem bredvid sin huvudkudde.
Sorgligt är dock att T inte har några som helst medaljer kvar ifrån sin Tae Kwon Do-karriär. Hans styvmamma har bland annat slängt hans em-guldmedalj. Jodå så att....
Isak skrev lappar på mitt jobb idag
Trodde minsann inte att han var så duktig...dags att börja träna lite kanske :o)
Det var tur att jag hade med lite ombyte ;o)
Pappa T kom hem med lite piratleksaker idag
Valet av underhållning blev ganska enkelt *ler*
Igår och i fredags...
T är ute och klipper gräset och häcken. Isak leker pirat...och jag...jag försöker göra typ tio saker samtidigt ;o) Blir bara pannkaka av alltihopa då tyvärr. Har lite svårt att koncentrera mig på en sak.
Lite stressad dessutom av att Sandra (kaninen) är lös ute i trädgården. T stack just in huvudet och sa att jag får ha koll på henne eftersom han nu befinner sig på andra sidan huset.
Idag har vi varit på lite äventyr. Får skriva om det senare.
Igår var morbror M här och kusinerna Alexander och Sebastian. De kom vid tio och stannade till sju på kvällen. Det var full rulle hela dagen. Tyvärr har jag inte tagit ett endaste foto.
Det var en utmaning att pricka in utomhusvistelserna mellan alla regnskurar ;o) Men det gick!
Vid sex lämnade jag alla pojkarna och åkte till gymmet för ett pass Body Attack tillsammans med mamma M.
FY FAN säger jag bara. Är faktiskt inte helt säker på att jag har någon livmoder kvar?! Det finns en möjlighet till att den försvann någon gång under passet...
Om Powergympan är jobbig...då är detta ens värsta mardröm.
Instruktören var som tagen ur en skräckfilm. Grymt duktigt, men samtidigt väldigt skrämmande. Hon skrek, hoppade, fäktade och levde rövare. Stundvis kom jag på mig själv att tänka "men hon måste vara hög eller något". Det finns inte en chans i världen att jag någonsin skulle kunna träna så hårt som hon gjorde och samtidigt försöka att styra en hel grupp på 25 personer (eller hur många vi nu var). Imponerade!
Mina höfter värkte och svetten rann! Hjärtat slog som på en jagad hare och allt dunsande gjorde att hjärnan liksom skuttade omkring i skallen, vilket bidrog till en lätt huvudvärk.
Men det som inte dödar, härdar. Jag är sjukt nöjd med att jag genomförde passet, med tanke på att jag inte har något brosk kvar alls mellan bäcken- och höftled. Jag borde överhuvudtaget inte närma mig en sal med denna typen av träningsgpass.
Här kommer lite bilder ifrån i fredags då Isak blev klippt av min kusin och efter blev det lek med nästkusin Eric...
Lite stressad dessutom av att Sandra (kaninen) är lös ute i trädgården. T stack just in huvudet och sa att jag får ha koll på henne eftersom han nu befinner sig på andra sidan huset.
Idag har vi varit på lite äventyr. Får skriva om det senare.
Igår var morbror M här och kusinerna Alexander och Sebastian. De kom vid tio och stannade till sju på kvällen. Det var full rulle hela dagen. Tyvärr har jag inte tagit ett endaste foto.
Det var en utmaning att pricka in utomhusvistelserna mellan alla regnskurar ;o) Men det gick!
Vid sex lämnade jag alla pojkarna och åkte till gymmet för ett pass Body Attack tillsammans med mamma M.
FY FAN säger jag bara. Är faktiskt inte helt säker på att jag har någon livmoder kvar?! Det finns en möjlighet till att den försvann någon gång under passet...
Om Powergympan är jobbig...då är detta ens värsta mardröm.
Instruktören var som tagen ur en skräckfilm. Grymt duktigt, men samtidigt väldigt skrämmande. Hon skrek, hoppade, fäktade och levde rövare. Stundvis kom jag på mig själv att tänka "men hon måste vara hög eller något". Det finns inte en chans i världen att jag någonsin skulle kunna träna så hårt som hon gjorde och samtidigt försöka att styra en hel grupp på 25 personer (eller hur många vi nu var). Imponerade!
Mina höfter värkte och svetten rann! Hjärtat slog som på en jagad hare och allt dunsande gjorde att hjärnan liksom skuttade omkring i skallen, vilket bidrog till en lätt huvudvärk.
Men det som inte dödar, härdar. Jag är sjukt nöjd med att jag genomförde passet, med tanke på att jag inte har något brosk kvar alls mellan bäcken- och höftled. Jag borde överhuvudtaget inte närma mig en sal med denna typen av träningsgpass.
Här kommer lite bilder ifrån i fredags då Isak blev klippt av min kusin och efter blev det lek med nästkusin Eric...
söndag 15 juli 2012
Tosselilla...
Fast jag vill snarare, efter dagens besök, döpa om detta barndomens paradis till yallayalla-land...
Strax efter halv elva parkerade vi utanför entrén till Tosselilla. Ett ställe jag minns med glädje och värme. Det var uppskattningsvis 20 år sedan jag var där sist.
Det skulle bli premiär för både T och Isak.
Vi fick fantastiskt fina armband runt våra handleder i regnbågens alla färger. En skrinda hyrdes för att slippa asa runt på allt ifrån kylväska till bikini och badbyxor.
Man förstod dock ganska snabbt att det sistnämnda endast skulle bli ett önsketänkande. Vem vill bada i typ femton graders värme förutom små huliganer med noll känsla för livskvalité?! ;o)
Isak var eld och lågor. Nytt för mig var ett det nu finns ett tivoli med fri åkning för alla. Man behövde inte stå nämnvärt länge i kö för att åka, så det fungerade riktigt bra.
För mig räckte det med en åkning av nedan fotograferad attraktion för att jag skulle bli illamående resten av dagen *ler*.
Det enda som störde den annars så perfekta dagen var alla araber, som av någon anledning var duktigt överrepresenterade. Mitt väluppfostrade och hänsynstagande jag, klarar inte av att se när andra fullständigt skiter i att det finns en kö att vänta i, bråkar och skriker på personalen, jagar stackars livrädda påfåglar, hoppar med skor på studsmattorna trots klara förbud och badar med kläderna på. WTF!
Jag kan erkänna att jag såg rött när två flickor fullständigt jagade skiten ur fem/sex stycken påfåglar som sprang för sina liv. Var är föräldrarna?! Var är uppfostran?! Och hur fan ska dessa barn bli när de blir stora?!
Naturligtvis var alla inte på detta viset. Men det var tillräckligt illa för att T skulle säga "vi åker aldrig mer dit" på vägen hem.
Bortsett från detta, som jag egentligen borde kunna skita i, så var det en helt fantastisk dag! Det var knappt att vi fick med oss Isak hem. Han älskar ju som bekant att bada och blev arg som ett bi när vi bestämt oss för att det var dags att lämna yallayalla-land ;o) Det regnade och var kallt som attan i luften, men det bekom honom inte. Han hoppade från kanten, simmade, sköt med vattenpistol och åkte en ganska så stor vattenrutschkana alldeles ensam.
Isak, jag lovar...att så fort vädret blir lite bättre (NOT gonna happen?!) så ska vi bada så mycket vi bara orkar *dåligt samvete* ;o)
Imorgon är det måndag igen. Hjälp, vad helgerna går fort!?
Strax efter halv elva parkerade vi utanför entrén till Tosselilla. Ett ställe jag minns med glädje och värme. Det var uppskattningsvis 20 år sedan jag var där sist.
Det skulle bli premiär för både T och Isak.
Vi fick fantastiskt fina armband runt våra handleder i regnbågens alla färger. En skrinda hyrdes för att slippa asa runt på allt ifrån kylväska till bikini och badbyxor.
Man förstod dock ganska snabbt att det sistnämnda endast skulle bli ett önsketänkande. Vem vill bada i typ femton graders värme förutom små huliganer med noll känsla för livskvalité?! ;o)
Isak var eld och lågor. Nytt för mig var ett det nu finns ett tivoli med fri åkning för alla. Man behövde inte stå nämnvärt länge i kö för att åka, så det fungerade riktigt bra.
För mig räckte det med en åkning av nedan fotograferad attraktion för att jag skulle bli illamående resten av dagen *ler*.
Det enda som störde den annars så perfekta dagen var alla araber, som av någon anledning var duktigt överrepresenterade. Mitt väluppfostrade och hänsynstagande jag, klarar inte av att se när andra fullständigt skiter i att det finns en kö att vänta i, bråkar och skriker på personalen, jagar stackars livrädda påfåglar, hoppar med skor på studsmattorna trots klara förbud och badar med kläderna på. WTF!
Jag kan erkänna att jag såg rött när två flickor fullständigt jagade skiten ur fem/sex stycken påfåglar som sprang för sina liv. Var är föräldrarna?! Var är uppfostran?! Och hur fan ska dessa barn bli när de blir stora?!
Naturligtvis var alla inte på detta viset. Men det var tillräckligt illa för att T skulle säga "vi åker aldrig mer dit" på vägen hem.
Bortsett från detta, som jag egentligen borde kunna skita i, så var det en helt fantastisk dag! Det var knappt att vi fick med oss Isak hem. Han älskar ju som bekant att bada och blev arg som ett bi när vi bestämt oss för att det var dags att lämna yallayalla-land ;o) Det regnade och var kallt som attan i luften, men det bekom honom inte. Han hoppade från kanten, simmade, sköt med vattenpistol och åkte en ganska så stor vattenrutschkana alldeles ensam.
Isak, jag lovar...att så fort vädret blir lite bättre (NOT gonna happen?!) så ska vi bada så mycket vi bara orkar *dåligt samvete* ;o)
Imorgon är det måndag igen. Hjälp, vad helgerna går fort!?
Skaffade sig en ny kompis för stunden :o)
Blir illamående bara jag ser denna bild...
Tog en runda med trampebåt också, då även jag vågade mig med ;o)
Fiskelycka! Två små gosedjur fick följa med hem
Pappa T imponerade på klätterväggen!
Livskvalité...att få vara tillsammans med djuren
Porrfilm mitt på ljusa dagen
Av ovan aktivitet får man sådana här små underbara varelser *ler*
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)