Isak Atilla: En ninja mamma!

Vår granne har en stort j-vla monsterträd precis vid vår uppfart. Han låter det växa helt okontrollerat och sen har han mage att ifrågasätta varför vi inte rensar ogräs på ett ställe som inte ens går att nå bakom buskar och staket ;o)

Björk är detta träd, som egentligen är tre...men det har liksom växt ihop till ett känns det som.

Har man aldrig parkerat under en björk så kan man inte i sin vildaste fantasi föreställa sig hur mycket kladd det blir på bilen. Det kallas så vitt jag förstår för honungsdagg. Låter trevligare än vad det är...

Jag har googlat flertalet gånger om hur man skulle kunna ta död på denna lackmarodör. Men är lite för feg för att skrida till verket, hi hi.

Så i morse styrde vi kosan mot min arbetsplats för att tvätta mitt stackars färdmedel.
Isak älskar att vara där och vi stannade i hela två timmar. En pojke skulle nog kunna roa sig i flera timmar i sträck i en byggnad full av bilar och verktyg. Utan problem.
Min lille älskling var jätteduktig. Han putsade och fejade. Lekte med "vattenpistolen" och badade i "vattenmolnen" som bildades när jag högtryckstvättade.
Bilen blev ganska fin om jag får säga det själv, men liken på främre stötfångare kräver tuffare tag.

Sen åkte vi till ett köpcentra för att äta lite. Vi köpte vars en färskpressad juice på Redfellas. Jag åt även en sallad därifrån (som är så j-vla god!) och Isak åt köfte (turkiska köttbullar) med pommes och tzatziki.
Det fina med barn som älskar mat är att måltiderna blir lugna och harmoniska. Vi satt i 40 minuter och bara njöt av utsikten, varandra och den goda maten. Inget tjo och tjim.

När vi stod och väntade på våra juicer så kom det en kvinna förbi i burka. Isak utbrister då "mamma, det var en ninja!!!". Hans ögon tindrade och han hade ett stort leende på läpparna. Jag skrattade så jag fick ont i magen. Fick liksom hålla det lite inom mig ;o)
"Munnen var täckt, näsan och pannan också...man kunde bara se ögonen"
Jag har inte ens försökt att förklara varför man går omkring på det viset. Bättre att han lever i tron om att det finns livs levande ninjor på våra svenska varuhus *ler*.

Efter lite shopping åkte vi hem.

Nu ikväll, innan läggdags spelade jag och Isak luffarschack. Lät honom vinna ett par gånger och visade sen hur en prispall ser ut och vem som står var. Det blev tal om medaljer och vi gick upp på ovanvåningen för att öppna min påse ifrån svunna tider. Påsen innehållande alla mina medaljer i simning.
Ikväll är jag alltså extra tacksam för att jag inte slängde alla dessa vid flytten i från lägenheten. Det kom på tal nämligen...för jag såg inte meningen med att behålla dem.
Nu har jag hittat den meningen.
Isak älskade att sortera, känna och klämma. Jag berättade om min tid som simmare och Isak tittade på mig med beundran. Så himla gulligt.
Han valde ut fyra favoriter, hängde dem runt halsen och gick ner igen.

Nu ligger hans och sover med dem bredvid sin huvudkudde.

Sorgligt är dock att T inte har några som helst medaljer kvar ifrån sin Tae Kwon Do-karriär. Hans styvmamma har bland annat slängt hans em-guldmedalj. Jodå så att....