Jakten på handväskan till exempel.
I torsdags så pratade jag med en gammal kollega som är mitt uppe i en jobbig skilsmässa. Det var efter Isak och jag hade varit och ätit thaimat. Samtalet varade i en och en halv timme. Under den tiden så lekte jag samtidigt med Isak på lekplatsen och sedan promenerade vi hem. Samtalet fortsatte ute på trädäcket och senare i sovrummet på ovanvåningen.
När jag sen morgonen efter skulle gå till jobb så var min handväska spårlöst försvunnen. Jag kom ihåg att jag lagt den i gräset när vi försökte fånga kaninen. Sen kunde jag inte riktigt minnas om jag lagt den på lekplatsen. Jag var ju helt inne i samtalet och glömde tid och rum och gungade samtidigt med Isak.
Panik säger jag bara!! Jag kunde inte tänka klart. Slet till mig telefonen, lämnade huset och sprang som en galning mot gröningen och lekplatsen. Ringde T som blev minst lika stressad som jag. Man har ju i princip alla sina viktigaste saker i livet i en handväska ;o) Vi började prata spärrning av konto- och kreditkort osv.
Kunde inte se väskan någonstans. Svetten lackade efter den extremt snabba löpningen.
På vägen tillbaka så lugnade jag ner mig och började tänka klart. Insåg att jag liksom inte letat på något av de ställena som jag pratat på.
Så när jag kom hem igen hittade jag väskan ute på trädäcket. Så man kan säga att jag var ganska tacksam för att det inte regnat den natten ;o)
Sen kaninen. Den såg jag igen på morgonen när jag letade efter min handväska. På kvällen sen gick Isak, jag och T för att se om den fanns kvar. Då satt den inne i den trädgården den gömt sig i kvällen innan. I rabatten låg även vitkål och knäckebröd.
Hmm, vi började diskutera om det kunde vara så att kaninen bodde där? Att de liksom lät den springa fritt? Men det är väl ingen i världen som gör det hoppas jag?!
Men av gardinerna att döma så bodde det ingen barnfamilj i detta hus.
Efter en stund kom en liten tant ut ifrån huset. En liten späd dam på 92 bast. Hon berättade hur hon den senaste tiden har matat kaninen för att hon tycker så synd om den. Att de misstänker att det är grannen en bit bort som släppt ut den. Att den sprungit omkring här i flera månader?!
Så vi gjorde en gemensam ansträngning. Samtidigt som hon berättade om episoder i sitt liv så sprang vi omkring som fånar och försökte fånga in Lille Skutt. Isak gjorde vad han kunde för att hjälpa till.
Men det gick inte riktigt. På slutet gav vi upp eftersom vi inte ville skrämma livet ur den lille krabaten. Får försöka om några dagar igen kanske.
Om jag ska erkänna en sak så har denna sorgliga lilla historia gjort mig sugen på ytterligare en kanin. Så pass sugen att jag tjatat hela dagen om att åka till Zoogiganten och köpa en liten kompis till Sandra som ju är änka sedan två och en halv månad tillbaka :o(
Men nog om detta.
Igår fick vi besök av familjen som vi umgicks med den andra veckan av vår Bodrum-vistelse. De kom lite i två och stannade till halv elva. Det blev en perfekt dag! Med riktig sommarvärme! *Skräll*
Vi lapade sol på trädäcket, njöt en timmes tid på stranden, åt tacos i trädgården, promenerade runt i området och lekte på lekplatserna, åt efterrätt och njöt av varandras sällskap. Kvällen slutade i soffan för barnens del med Järnjätten på dvd-spelaren.
Vi vuxna satt runt middagsbordet och snackade. Godis, chips, ostbågar, hasselnötter, dadlar och Turkish Delight fyllde våra magsäckar ;o)
Isak, som hade lekt med sin kompis Sara på förmiddagen, var helt slut i rutan när filmen var slut. Men det hindrade inte honom från att ta ett skumbad innan läggdags.
Sen somnade mina pojkar och jag tog hand om dagens disk *ler*
Nästa träff, i augusti, blir i Rydebäck där de bor. Kuligt!
Isak & Charlie
De lekte hela dagen tillsammans
Två femåringar med mycket bestämda åsikter ;o)
Syskonkärlek - Charlie & Philip
Fotboll i trädgården
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar