Gräsänka...

Ja, det har ju varit väldigt tyst här på bloggen några dagar nu. Anledningen är att jag varit gräsänka. Men också att Isak gått och lagt sig klockan elva på kvällarna. Dessa två faktum, i kombination...har gjort att jag helt enkelt inte har haft tid eller ork. 


I vanlig ordning kommer jag heller inte riktigt ihåg vad vi pysslat med ;o)


Gårdagen minns jag dock kristallklart. Jag och Isak gjorde inte ett smack på hela dagen förrän det var dags att åka hem till moster och morbror C och lilla Sonja. 
Vi fick ju uppsatt en parabol ifrån Viasat i onsdags och Disney kanalen föll Isak i smaken om man säger så. Mig också för den delen. Alla de bästa programmen visas ju där. Små Einsteins, Musses Klubbhus, Specialagent Oso mfl. Så långt ifrån all j-vla skit som man får stå ut med på Cartoon Network, där huvudsyftet verkar vara att skapa små aggressiva och svärande legosoldater. För att inte tala om all reklam som matas in i våra små barns hjärnor.  
Nyhetens behag kommer förhoppningsvis snart att lägga sig och om tre månader får vi se vilket kanalutbud vi tycker det är värt att lägga pengar på. 


Hur som helst....till syster C kom även mormor och morfar. Vi spelade boccia och lekte kurragömma. Isak, som lider av en hel del bokstavskombinationer när han är trött och kinkig, blev ganska dryg efter en timme eller två. Ja, vi pratar alltså A D H D och D A M P ;o)
Men tills dess var jag ute ur bilden ;o) Jag lämnade nämligen sällskapet vid halv sju för att snabbt åka hem och byta om till träningskläder och inta svettbandens och energidryckernas paradis. Det var dags för Power Gympa med mamma M. Ett träningspass som jag beskrivit tidigare:

Instruktör Amfetamin

Det var helt fantastiskt och minst lika mycket ett rent helvete. Svetten bokstavligt rann av en. Vi var tolv tappra krigare. I början av passet står alla och tittar på varandra så där lite osäkert som man kan göra när man träffar nya människor. "Oj, hon ser vältränad ut" eller "Jisses, hur ska hon/han orka denna enorma kraftansträngning"
Men på slutet, under de sista minuterna....då vi sitter på golvet och stretchar sätesmuskeln...då, då sitter alla med helt glasklar blick och stirrar ut i tomma intet. Man varken ser eller hör. Tror inte man tänker något heller mer än typ "lever jag....andas jag?". 
Jag skulle vilja jämföra denna känsla med en orgasm faktiskt, hi hi. Enorm tillfredsställelse. 


Nu ska dock instruktör Amfetamin ha tre veckors semester. Men den som väntar på något gott... ;o)


Nu ska jag och T se film. Om jag inte somnar så skriver jag nog ett inlägg till lite senare.


Adios!